Torsdagen och fredagen den 30–31 juli 2026 strömmade en aldrig tidigare skådad mängd människor till Ceuta. De flesta tog sig via havet med hjälp av uppblåsbara ringar eller simmade runt vågbrytaren vid Tarajal-stranden, medan andra klättrade över gränsstängslet . Spanska myndigheter rapporterade att cirka 49 000 migranter tog sig in redan den första dagen . Den slutgiltiga uppskattningen nådde 72 000 personer inom några dagar – en siffra som vida översteg enklavens befolkning på cirka 84 000 invånare .
Inom 48 timmar hade spansk militär och polis fört cirka 70 000 personer tillbaka till Marocko . Men uppskattningsvis 1 000 barn – bland de mest utsatta – blev kvar i Ceuta efteråt, strandsatta utan sina familjer i ett främmande land .
Priset i människoliv är omtvistat. Spanska myndigheter rapporterade att man den 2 augusti hade bärgat minst 72 kroppar, och att fler fortfarande hittades längs den marockanska kusten. Många migranter drunknade, medan andra krossades när de försökte ta sig över vågbrytaren och gränsstängslet .
Marockos inrikesministerium uppgav en betydligt lägre siffra – 11 döda – och sade att man endast räknade de som formellt identifierats på den marockanska sidan av gränsen . Vissa lokala spanska och marockanska medier rapporterade minst 90 döda, men den siffran har inte bekräftats av alla . Den marockanska människorättsorganisationen AMDH krävde en oberoende utredning och uppskattade att dödssiffran kunde vara nära 130, inklusive de dussintals som fortfarande saknas .
Utlösande faktor var inte en politisk händelse eller ett policybeslut – det var en samordnad desinformationskampanj som spreds via sociala medier . Dagarna före vågen publicerades falska inlägg på Instagram som påstod att Spaniens gräns mot Marocko höll på att öppnas. Videor på Tiktok och Facebook visade migranter var de skulle simma och kartlade kustbevakningens rörelser, vilket skapade intrycket att en säker och enkel väg till Europa plötsligt fanns tillgänglig . Ett koordinerat nätverk av sidor, bland annat en som hette "Hagra sueta 26" med cirka 38 000 följare på Facebook och 80 000 på Instagram, publicerade dagliga uppmaningar att ta sig över och dirigerade följare till WhatsApp-grupper där gemensamma resor organiserades .
Den virala sloganen "Vamos a Spania" (Vi går till Spanien) spreds vida på plattformarna . Människosmugglare utnyttjade ett beslut från Spaniens högsta domstol från juli 2026 som slog fast att migranter som simmar in i Ceuta inte kan avvisas summariskt – och misstolkade beslutet som en öppen inbjudan att korsa gränsen .
EU drog slutsatsen att desinformation på sociala medier och människosmugglingsnätverk var de främsta orsakerna till krisen .
Samma plattformar som drev på exodusen fick snabbt en motsatt roll i dess efterdyningar . Föräldrar översvämmade Instagram, Facebook och Tiktok med bilder och namn på försvunna barn, vilket förvandlade plattformarna till en "digital anslagstavla för försvunna personer" . Lokala marockanska mediesidor som Tetouan Tube publicerade bilder på försvunna ungdomar och bad om tips .
Vid gränsövergången i Fnideq höll familjer upp utskrivna fotografier på försvunna anhöriga och stoppade en efter en de återvändande migranterna med frågan: "Har du sett min son? Min dotter? Min bror?" . Spanska civilgardet öppnade ett kontor för försvunna personer vid Ceutas tullhus och tillhandahöll en e-postadress för anmälningar .
Begravningsbyråer i Ceuta fick en ström av samtal från Marocko från familjer som desperat försökte lokalisera de avlidna bland de oidentifierade kropparna .
Bakom siffrorna döljer sig individuella tragedier :
Krisen blev en politisk belastning för Marockos regeringschef Aziz Akhannouch . Medan tiotusentals människor tog sig över och hundratals familjer sökte efter försvunna barn reste Akhannouch på privat semester till den spanska ön Mallorca lördagen den 1 augusti – utan att utfärda något offentligt uttalande om krisen. Han återvände till Marocko 48 timmar senare efter att nyheten om hans resa läckt ut .
Abdelilah Benkirane, ledare för oppositionspartiet Rättvisa- och utvecklingspartiet (PJD), kritiserade Akhannouch offentligt för att ha semestrat medan landet stod inför en av sina värsta migrationskriser. "Mödrar söker efter sina barn … och Ajanuch beger sig i sitt privatjet till Mallorca," skrev en marockansk politisk nyhetssajt .
Marockos regering bröt så småningom tystnaden – men inte genom Akhannouch. En talesperson för inrikesministeriet talade till nationen i ett tv-sänt tal på söndagen, följt av en källa från utrikesdepartementet dagen därpå . Ministeriet skyllde krisen på "ondsint exploatering av digitala plattformar", människosmugglingsnätverk och missförstånd kring det spanska domstolsbeslutet .
Krisen skakade om europeiska huvudstäder. Högerextrema aktivister demonstrerade i Ceuta söndagen den 2 augusti och krävde att alla kvarvarande migranter skulle avlägsnas . Höger- och extremhögerpartier över hela Europa grep tillfället för att kräva skärpta gränskontroller . Italiens premiärminister Giorgia Meloni hotade med att driva på för Spaniens uteslutning ur Schengenområdet .
Krisen väckte också nytt liv i de länge olösta spänningarna mellan Madrid och Rabat om statusen för Ceuta, ett territorium som Marocko gör anspråk på .