Formellt har vapenvilan inte hävts. I praktiken har den däremot blivit allt svårare att upprätthålla. Sedan slutet av maj har USA och Iran genomfört flera attacker och motattacker i och omkring Persiska viken. Samtidigt har diplomatin kört fast och striderna har nått civil infrastruktur i Gulfstaterna.
President Donald Trump beskrev den 11 maj vapenvilan som varande på ”massive life support” – ungefär ”massivt livsuppehållande stöd” – efter att han avvisat ett iranskt motförslag .
Kriget inleddes den 28 februari 2026, när USA och Israel inledde flyganfall mot Iran . Efter mer än fem veckors strider enades parterna om en två veckor lång vapenvila. En central del av uppgörelsen var att Iran skulle öppna Hormuzsundet, den strategiskt viktiga sjöfartsleden mellan Persiska viken och Omanbukten .
Trump förlängde senare vapenvilan på obestämd tid, men de viktigaste konfliktfrågorna löstes aldrig . De planerade förhandlingarna i Islamabad skulle lägga grunden för ett mer omfattande fredsavtal, men fick aldrig verklig fart och har därefter strandat .
USA har dessutom infört en marin blockad mot Iran. Det har i praktiken skapat en situation som beskrivits som en ”dubbel blockad” av Persiska viken .
USA uppgav att landets militär genomförde så kallade självförsvarsattacker mot iranska radar- och drönarledningsanläggningar i Goruk och på ön Qeshm. Washington sade att attackerna var ett svar på att Iran hade skjutit ned en amerikansk MQ-1-drönare . Pentagon framhöll att insatsen hade genomförts med ”återhållsamhet” .
Den 8 maj tonade Trump ned de amerikanska attackerna och beskrev dem som en ”love tap”, ungefär en ”kärleksfull liten klapp”. Han hävdade samtidigt att vapenvilan fortfarande gällde .
USA genomförde därefter ytterligare attacker mot Qeshm. Enligt USA:s centralkommando träffades en iransk militär ledningsstation på ön. Washington sade att insatsen var ett svar på iranska försök att angripa Kuwait och Bahrain .
USA uppgav också att man hade oskadliggjort ett oljefartyg nära Qeshm eftersom det brutit mot den amerikanska blockaden . Iran betraktade åtgärden som ytterligare en provokation.
Den 3 juni avfyrade Iran ballistiska robotar och drönare mot mål i Bahrain och Kuwait. Bahrain uppgav att inkommande projektiler hade skjutits ned eller fångats upp .
Den allvarligaste händelsen inträffade i Kuwait, där iranska drönare träffade en passagerarterminal vid Kuwaits internationella flygplats. En person dödades och dussintals skadades. Flygplatsen stängdes tillfälligt efter attacken . Iran förnekade att landet låg bakom skadorna enligt rapporteringen .
Attacken var den senaste i en serie flygangrepp mot flygplatsen som enligt tillgängliga uppgifter pågått sedan krigets början den 28 februari. Terminal 1 och viktig infrastruktur för flygtrafikledning har tidigare pekats ut som mål .
Den 6 juni kom ytterligare en robot- och drönarattack mot Bahrain och Kuwait. Bahrains regering sade att angreppen hade avvärjts och kallade dem en ”allvarlig upptrappning” . Samtidigt anklagade Iran USA för ett ”grovt brott” mot vapenvilan efter amerikanska angrepp mot kustnära anläggningar vid Sirik och Qeshm .
De planerade samtalen i Islamabad har inte lyckats omvandla vapenvilan till ett varaktigt fredsavtal . Flera frågor står fortfarande i vägen:
Den 11 maj avvisade Trump Irans motförslag och kallade det ”oacceptabelt” och ”dumt”. Han sade då att vapenvilan var på ”massivt livsuppehållande stöd” .
Iran slutade enligt rapporter tillfälligt att kommunicera med medlarna i början av juni. Trump förnekade däremot att förhandlingarna hade avbrutits och sade att de pågick i ”högt tempo” och att en överenskommelse kunde nås ”under nästa vecka” .
De senaste angreppen har förvandlat länder som tidigare betraktades som relativt säkra till direkta mål i konflikten.
Drönarattacken mot flygplatsen blev ett hårt slag mot Kuwaits civila infrastruktur. Landet fördömde attacken, stängde flygplatsen under en kortare period och har utsatts för återkommande iranska angrepp sedan den 28 februari . Skadorna och de efterföljande flygstörningarna har påverkat både vardagsliv och handel .
Bahrain är särskilt utsatt eftersom landet är värd för USA:s femte flotta. Efter att ha uppgett att iranska robotar och drönare hade avvärjts den 6 juni krävde Bahrains regering att Teheran omedelbart skulle upphöra med attackerna mot grannländerna i Persiska viken .
Pakistan förmedlade aprilavtalet och stod värd för de planerade samtalen i Islamabad . Landets centrala roll som medlare har dock blivit svårare att upprätthålla efter att förhandlingarna strandat, vilket lämnar regionen utan en tydlig diplomatisk väg framåt.
Trumps offentliga kommentarer har varierat kraftigt under krisen:
Aprilavtalet var tänkt som en bro från krig till fred. I stället har det blivit en skör konstruktion som knappt håller tillbaka en konflikt som fortsätter att sprida sig.
Attacken mot Kuwaits internationella flygplats visar att hotet inte längre är begränsat till militära mål. Civilbefolkning, flygtrafik och viktig infrastruktur i hela Gulfregionen påverkas. Så länge parterna tolkar ”självförsvar” på helt olika sätt och diplomatin står stilla är risken för att det öppna kriget plötsligt återupptas fortsatt mycket hög.
Formellt har vapenvilan inte hävts. I praktiken har den däremot blivit allt svårare att upprätthålla. Sedan slutet av maj har USA och Iran genomfört flera attacker och motattacker i och omkring Persiska viken. Samtidigt har diplomatin kört fast och striderna har nått civil infrastruktur i Gulfstaterna.
President Donald Trump beskrev den 11 maj vapenvilan som varande på ”massive life support” – ungefär ”massivt livsuppehållande stöd” – efter att han avvisat ett iranskt motförslag .
Kriget inleddes den 28 februari 2026, när USA och Israel inledde flyganfall mot Iran . Efter mer än fem veckors strider enades parterna om en två veckor lång vapenvila. En central del av uppgörelsen var att Iran skulle öppna Hormuzsundet, den strategiskt viktiga sjöfartsleden mellan Persiska viken och Omanbukten .
Trump förlängde senare vapenvilan på obestämd tid, men de viktigaste konfliktfrågorna löstes aldrig . De planerade förhandlingarna i Islamabad skulle lägga grunden för ett mer omfattande fredsavtal, men fick aldrig verklig fart och har därefter strandat .
USA har dessutom infört en marin blockad mot Iran. Det har i praktiken skapat en situation som beskrivits som en ”dubbel blockad” av Persiska viken .
USA uppgav att landets militär genomförde så kallade självförsvarsattacker mot iranska radar- och drönarledningsanläggningar i Goruk och på ön Qeshm. Washington sade att attackerna var ett svar på att Iran hade skjutit ned en amerikansk MQ-1-drönare . Pentagon framhöll att insatsen hade genomförts med ”återhållsamhet” .
Den 8 maj tonade Trump ned de amerikanska attackerna och beskrev dem som en ”love tap”, ungefär en ”kärleksfull liten klapp”. Han hävdade samtidigt att vapenvilan fortfarande gällde .
USA genomförde därefter ytterligare attacker mot Qeshm. Enligt USA:s centralkommando träffades en iransk militär ledningsstation på ön. Washington sade att insatsen var ett svar på iranska försök att angripa Kuwait och Bahrain .
USA uppgav också att man hade oskadliggjort ett oljefartyg nära Qeshm eftersom det brutit mot den amerikanska blockaden . Iran betraktade åtgärden som ytterligare en provokation.
Den 3 juni avfyrade Iran ballistiska robotar och drönare mot mål i Bahrain och Kuwait. Bahrain uppgav att inkommande projektiler hade skjutits ned eller fångats upp .
Den allvarligaste händelsen inträffade i Kuwait, där iranska drönare träffade en passagerarterminal vid Kuwaits internationella flygplats. En person dödades och dussintals skadades. Flygplatsen stängdes tillfälligt efter attacken . Iran förnekade att landet låg bakom skadorna enligt rapporteringen .
Attacken var den senaste i en serie flygangrepp mot flygplatsen som enligt tillgängliga uppgifter pågått sedan krigets början den 28 februari. Terminal 1 och viktig infrastruktur för flygtrafikledning har tidigare pekats ut som mål .
Den 6 juni kom ytterligare en robot- och drönarattack mot Bahrain och Kuwait. Bahrains regering sade att angreppen hade avvärjts och kallade dem en ”allvarlig upptrappning” . Samtidigt anklagade Iran USA för ett ”grovt brott” mot vapenvilan efter amerikanska angrepp mot kustnära anläggningar vid Sirik och Qeshm .
De planerade samtalen i Islamabad har inte lyckats omvandla vapenvilan till ett varaktigt fredsavtal . Flera frågor står fortfarande i vägen:
Den 11 maj avvisade Trump Irans motförslag och kallade det ”oacceptabelt” och ”dumt”. Han sade då att vapenvilan var på ”massivt livsuppehållande stöd” .
Iran slutade enligt rapporter tillfälligt att kommunicera med medlarna i början av juni. Trump förnekade däremot att förhandlingarna hade avbrutits och sade att de pågick i ”högt tempo” och att en överenskommelse kunde nås ”under nästa vecka” .
De senaste angreppen har förvandlat länder som tidigare betraktades som relativt säkra till direkta mål i konflikten.
Drönarattacken mot flygplatsen blev ett hårt slag mot Kuwaits civila infrastruktur. Landet fördömde attacken, stängde flygplatsen under en kortare period och har utsatts för återkommande iranska angrepp sedan den 28 februari . Skadorna och de efterföljande flygstörningarna har påverkat både vardagsliv och handel .
Bahrain är särskilt utsatt eftersom landet är värd för USA:s femte flotta. Efter att ha uppgett att iranska robotar och drönare hade avvärjts den 6 juni krävde Bahrains regering att Teheran omedelbart skulle upphöra med attackerna mot grannländerna i Persiska viken .
Pakistan förmedlade aprilavtalet och stod värd för de planerade samtalen i Islamabad . Landets centrala roll som medlare har dock blivit svårare att upprätthålla efter att förhandlingarna strandat, vilket lämnar regionen utan en tydlig diplomatisk väg framåt.
Trumps offentliga kommentarer har varierat kraftigt under krisen:
Aprilavtalet var tänkt som en bro från krig till fred. I stället har det blivit en skör konstruktion som knappt håller tillbaka en konflikt som fortsätter att sprida sig.
Attacken mot Kuwaits internationella flygplats visar att hotet inte längre är begränsat till militära mål. Civilbefolkning, flygtrafik och viktig infrastruktur i hela Gulfregionen påverkas. Så länge parterna tolkar ”självförsvar” på helt olika sätt och diplomatin står stilla är risken för att det öppna kriget plötsligt återupptas fortsatt mycket hög.