Så kringgår fiberoptiska drönare Ukrainas elektroniska krigföring

Ukrainas framgångar med störning drev fram tekniken

Ukrainsk elektronisk krigföring var effektiv under 2023 och 2024. Det pressade ryska utvecklare att söka alternativ som kunde stå emot störsändare – bland annat fiberoptisk styrning och radiolänkar med bättre motståndskraft mot störning .

Utvecklingen har gått snabbt. En ukrainsk chef inom elektronisk krigföring har beskrivit hur systemen vid fronten har svårt att hålla jämna steg med den snabba förändringen av drönartekniken . Det som tidigare var ett sätt att kringgå störning har därför blivit en central del av kapprustningen kring obemannade farkoster.

Från små FPV-drönare till längre räckvidd

I början av 2026 användes fiberoptiska FPV-drönare brett av ryska styrkor längs fronten. Ukrainas överbefälhavare Oleksandr Syrskij sade i januari att Ryssland och Ukraina använder ungefär lika många drönare totalt, men att Ukraina fortfarande försöker komma ikapp när det gäller fiberoptiska system .

Tekniken har också börjat användas utanför de mindre quadkoptrarna. Ryssland har integrerat fiberoptisk styrning i större, fastvingade drönare av typen Molnija, vilket utvidgar skyddet mot elektronisk krigföring till andra plattformar .

I februari 2026 nådde en rysk fiberoptisk drönare Kharkiv för första gången enligt ukrainska myndigheter. Den slog ned i ett träd i stadens Kyivskyj-distrikt . I juli rapporterades dessutom att sådana drönare användes för att kringgå försvar och skada högspänningsstationer i Sumyregionen .

Kina sitter på en viktig del av leveranskedjan

Den militära effekten beror inte bara på själva drönarna, utan också på tillgången till kabel. Kina står för mer än 60 procent av världens produktion av optisk fiber och är därmed den enda realistiska storskaliga leverantören för Ryssland .

Rysslands enda inhemska fabrik för optisk fiber, som drivs av Optic Fiber Systems i Saransk, har varit ur drift sedan maj 2025 efter ukrainska drönarangrepp. Det har gjort landet helt beroende av kinesisk import för denna komponent .

I augusti 2025 skickade Kina omkring 527 000 kilometer fiberoptisk kabel till Ryssland – nästan tre gånger mer än i juni. Ukraina fick under samma period endast 115,8 kilometer. Skillnaden motsvarar ungefär 456 gånger mer kabel till Ryssland än till Ukraina . En sådan mängd kan räcka till tiotusentals drönare.

Det kinesiska beroendet har samtidigt gett leverantörerna ett stort förhandlingsövertag. I början av 2026 steg priserna för ryska köpare till omkring 2,5–4 gånger tidigare nivåer . Priset på standardfibern G.652D ökade från 16 yuan per kilometer i januari 2025 till 40 yuan i januari 2026 .

Kablarna blir kvar efter attackerna

Varje drönare lämnar efter sig ett långt kabelstråk. När uppdraget avslutas eller kabeln går av finns normalt ingen möjlighet att rulla in den igen. Därför ligger fibrerna kvar i skogar, på åkrar och i bostadsområden, ofta som ett tunt nät som kan vara svårt att upptäcka .

I Vovtjansk-distriktet i Charkivregionen uppger ukrainska soldater att skogarna är täckta av tusentals kilometer övergiven fiberoptisk kabel . Fåglar har till och med använt materialet när de byggt bon. Samtidigt kan trådarna snärja fåglar och andra djur, och forskare har börjat undersöka DNA-spår för att identifiera vilka fågelarter som påverkas .

Miljöproblemet stannar inte vid själva kabeln. Plastmaterialet kan finnas kvar i hundratals år och gradvis bidra till spridning av mikroplaster . Litiumbatterier från förstörda drönare kan dessutom lämna efter sig giftigt avfall som riskerar att förorena mark och vatten på lång sikt .

Färre försvarsalternativ – och dyrare motmedel

När radiosambandet försvinner ur ekvationen förlorar Ukraina en stor del av nyttan med sina elektroniska krigföringssystem. Mot fiberoptiska drönare återstår i första hand fysiska åtgärder: att skjuta ned dem med handeldvapen eller automatkanoner, använda nät och andra barriärer, eller angripa startplatserna och operatörerna bakom fronten .

Sådana metoder är svårare att skala upp än störning. De kräver dessutom ofta mer personal, ammunition eller avancerade luftförsvarssystem. Det skapar en kostnadsasymmetri: vissa fiberoptiska drönare kostar så lite som omkring 400 dollar, medan system som kan bekämpa dem kan vara betydligt dyrare .

Ukraina försöker därför snabbt bygga upp en egen produktion av fiberoptiska drönare. Men i början av 2026 låg landet fortfarande efter Ryssland i användningen av systemen . Tekniken har inte gjort drönarna omöjliga att bekämpa – men den har tvingat fram en ny och mer resurskrävande form av försvar.