Enhanced Games är en planerad internationell multisporttävling som på många sätt liknar olympiska evenemang – men med en avgörande skillnad: ingen antidopningsregel som förbjuder prestationshöjande droger.
Den första upplagan väntas innehålla sporter som:
Till skillnad från tävlingar som styrs av WADA:s regler får deltagare använda vissa prestationshöjande ämnen – till exempel steroider, testosteron, peptider, tillväxthormon och stimulantia – så länge de är lagligt ordinerade och uppfyller medicinska krav.
I stället för traditionella dopningstester genomgår idrottarna medicinska undersökningar före och under tävlingen. Arrangörerna säger att syftet är att pressa gränserna för mänsklig prestation samtidigt som riskerna minskar jämfört med hemlig dopning.
Kärnargumentet bakom Enhanced Games är att dopning redan förekommer i elitidrotten, trots omfattande tester och sanktioner.
Arrangörerna hävdar därför att det är bättre att föra fenomenet ut i det öppna och låta läkare och forskare övervaka användningen. De beskriver projektet som ett “vetenskapspositivt” experiment för att utforska människans prestationsförmåga.
I deras modell:
Förespråkare menar att detta kan vara säkrare än dagens system där dopning – om den sker – ofta görs i hemlighet utan medicinsk kontroll.
Trots kontroversen har flera elitidrottare skrivit på för tävlingen. Motiven varierar men återkommer ofta till tre faktorer.
Många idrottare på internationell nivå tjänar relativt lite utanför stora sponsoravtal. Enhanced Games erbjuder enligt rapporter betydligt högre ersättning och prispengar.
Den amerikanske simmaren Cody Miller, olympisk guldmedaljör, har exempelvis pekat på ekonomiska realiteter i professionell simning och sagt att det blivit allt svårare att försörja sig på sporten.
Arrangörerna lovar omfattande medicinsk kontroll, inklusive hälsotester, övervakning och stöd före och under tävlingen.
För vissa idrottare framstår ett kontrollerat system som ett säkrare alternativ än en värld där dopning kan ske utan tillsyn.
En del deltagare ser projektet som ett sätt att utmana etablerade strukturer inom elitidrott, som de menar betalar idrottare för lite eller ställer hårda krav utan tillräckligt stöd.
Den amerikanska sprintern Shania Collins har till exempel lyft fram medicinsk övervakning, träningsresurser, återhämtningsstöd och ekonomisk ersättning som viktiga skäl till att hon valt att delta.
Reaktionerna från idrottens styrande organ har varit kraftiga.
World Anti‑Doping Agency (WADA) har kallat Enhanced Games ett “farligt och oansvarigt koncept” och varnat för att uppmuntran till användning av kraftfulla prestationshöjande ämnen kan äventyra idrottares hälsa.
Kritiker pekar på flera centrala problem.
Många prestationshöjande droger är kopplade till potentiella långsiktiga hälsoproblem, särskilt vid höga doser eller långvarig användning. Antidopningsorganisationer menar att även medicinsk övervakning inte eliminerar dessa risker.
Om dopade idrottare konsekvent presterar bättre kan andra känna sig tvungna att använda samma metoder för att kunna konkurrera – ett fenomen som ibland beskrivs som "tvång genom konkurrens".
Myndigheter inom antidopning oroar sig också för vilken kulturell signal tävlingen sänder. Om dopning normaliseras i en stor internationell tävling kan unga idrottare lockas att imitera beteendet utan medicinsk kontroll.
Det moderna antidopningssystemet bygger delvis på idén att elitidrott ska belöna träning, talang och rättvisa spelregler – inte farmakologisk förstärkning.
Organisationer som Internationella olympiska kommittén och WADA menar därför att Enhanced Games utmanar själva grunden för hur global tävlingsidrott är tänkt att fungera.
Enhanced Games representerar en av de mest radikala utmaningarna mot dagens antidopningssystem. Förespråkare menar att tävlingen erkänner verkligheten kring prestationsförbättring och ersätter hemligheter med vetenskap och transparens. Kritiker varnar i stället för en kapprustning i läkemedel och en utveckling som kan skada både idrottare och idrottens trovärdighet.
Oavsett utgången har debatten redan väckt större frågor om rättvisa, hälsa och var gränsen går för mänsklig prestation i elitidrott.