Iraniska robot- och drönarattacker mot Kuwait: hela tidslinjen

En skör vapenvila bröts – och Kuwait hamnade mitt i konflikten

I slutet av maj och början av juni 2026 utsattes Kuwait för flera robot- och drönarattacker som landet beskrev som iranska. Angreppen kopplades till den pågående militära konfrontationen mellan Iran och USA och kom samtidigt som försök pågick att förlänga en redan bräcklig vapenvila.

Kuwait uppgav att attackerna hotade civila, viktig infrastruktur och landets territoriella integritet. Landets utrikesdepartement kallade den första attacken en ”farlig upptrappning” och ett uppenbart brott mot Kuwaits suveränitet, säkerhet och territoriella integritet .

Tidslinjen: från den första vågen till flygplatsattacken

Natten mellan den 28 och 29 maj: den första attackvågen

Den första rapporterade attacken inträffade den 28 maj. Kuwait meddelade att robotar och drönare hade avfyrats mot landets territorium och fångats upp av luftförsvaret. Öppna källor pekade på att projektilerna kan ha varit på väg mot Ali Al Salem-flygbasen nära gränsen till Irak .

USA:s militär bekräftade senare att Iran hade avfyrat en ballistisk robot i riktning mot Kuwait . Uppgifterna ökade pressen på den regionala vapenvilan och väckte oro för att amerikanska militärbaser i Gulfstaterna skulle dras djupare in i konflikten.

Kuwaits utrikesdepartement sade att attackerna utgjorde ett direkt hot mot civila och samhällsviktig infrastruktur, särskilt eftersom diplomatiska försök pågick för att minska spänningarna .

Den 1 juni: en ny attackvåg

Trots de internationella protesterna rapporterade Kuwait ytterligare angrepp den 1 juni. Landets militär sade att luftförsvaret hade fångat upp ”fientliga robotar och drönare” över kuwaitiskt luftrum .

Attacken fick omedelbara följder för civil luftfart. Flygspårningstjänster visade att flera flygplan omdirigerades från Kuwait International Airport och att inkommande flyg fick vänta i luften .

Kuwaits regering fördömde därefter både attacken den 28 maj och den nya vågen den 1 juni. Regeringen varnade för att angreppen undergrävde internationella ansträngningar att minska spänningarna och sade att Iran hölls fullt ansvarigt . Kuwait förbehöll sig samtidigt rätten att vidta alla nödvändiga åtgärder för att skydda landets säkerhet och suveränitet.

Den 3 juni: terminal 1 på flygplatsen träffas

Den allvarligaste konsekvensen för civila kom den 3 juni, när Kuwait International Airport utsattes för en attack med drönare och robotar. Terminal 1 träffades, och enligt kuwaitiska myndigheter rapporterades personskador samt omfattande materiella skador .

Flygtrafiken stoppades tillfälligt och flygplan dirigerades om till andra flygplatser. Myndigheterna aktiverade flygplatsens krisplan medan säkerhetskontroller och tekniska åtgärder genomfördes . Attacken visade tydligt hur konflikten kunde slå mot vardaglig infrastruktur – inte bara mot militära mål.

IRGC:s förklaring: vedergällning mot USA

Irans Islamiska revolutionsgarde, IRGC, förnekade inte attackerna. I stället beskrev gardet dem som svar på amerikanska militära angrepp mot iranska mål.

• Den första attacken: IRGC sade att en amerikansk flygbas i regionen hade angripits som svar på ett amerikanskt flyganfall nära Bandar Abbas flygplats i södra Iran . En iransk företrädare beskrev insatsen som ”begränsad, helt defensiv och avsedd att upprätthålla vapenvilan” .
• Attacken den 1 juni: Iran sade att en amerikansk flygbas i Kuwait hade angripits efter amerikanska angrepp mot iranska militära mål under helgen. IRGC hänvisade särskilt till en amerikansk attack mot Sirik Island och sade att basen hade använts för att genomföra angreppet .

IRGC varnade för att ytterligare amerikansk aggression skulle mötas av ett ”helt annat” svar . Formuleringarna underströk den logik av slag och motslag som riskerade att göra vapenvilan allt mer ohållbar.

USA:s militär tonade däremot ner Irans uppgifter om att amerikanska mål hade träffats. USA:s centralkommando, CENTCOM, sade att påståendena om en lyckad attack mot en amerikansk flygbas och den amerikanska femte flottans högkvarter i Bahrain var falska. Enligt CENTCOM hade de iranska attackerna mot amerikanska styrkor misslyckats .

Omvärlden slöt upp bakom Kuwait

Kuwaits fördömanden följdes av en bred regional reaktion. Förenade Arabemiraten beskrev attackerna som ett uppenbart brott mot Kuwaits suveränitet och uttryckte fullt stöd för landets säkerhet och stabilitet .

Saudiarabien fördömde de upprepade attackerna och sade att de kränkte Kuwaits suveränitet, internationell rätt och FN-stadgan . Qatar kallade angreppen ett uppenbart brott mot Kuwaits suveränitet och internationell rätt och uttryckte solidaritet med landet .

Även Gulfstaternas samarbetsråd, GCC, fördömde attackerna. Rådets generalsekreterare sade att attackerna var ett uppenbart brott mot internationell rätt och gav Kuwait fullt stöd för de åtgärder landet vidtog för att skydda sin säkerhet, sin befolkning och sina invånare .

Arabparlamentet fördömde också attackerna och betonade sitt stöd för Kuwaits suveränitet, resurser och medborgares säkerhet . Reaktionerna hade en gemensam kärna: även om de rapporterade målen var amerikanska militäranläggningar ansågs angrepp från kuwaitiskt territorium vara ett hot mot Kuwait som stat.

Varför Kuwait blev en särskilt känslig plats

Kuwait är, liksom flera andra Gulfstater, värd för amerikansk militär närvaro. Det gör landet till en del av den regionala säkerhetsarkitekturen – men också till en möjlig skådeplats för iranska vedergällningsattacker mot USA.

Det är just denna konfliktlinje som gjort situationen så svår för Gulfstaterna. De vill skydda sin territoriella suveränitet och civila infrastruktur, samtidigt som amerikanska baser på deras territorium kan bli mål när Washington och Teheran trappar upp sina militära angrepp.

För Kuwait blev följderna konkreta: luftvärnslarm, omdirigerade flyg och till slut en skadad internationell flygplatsterminal. Därför beskrev regeringen attackerna som mer än en militär kraftmätning mellan Iran och USA – de var också ett direkt hot mot Kuwaits säkerhet, samhällsfunktioner och försök till diplomatisk nedtrappning .

Slutsatsen

Attackserien i slutet av maj och början av juni följde ett tydligt mönster: USA angrep iranska mål, IRGC svarade mot amerikanska positioner i Gulfområdet och Kuwait drabbades trots att landet inte var den uttalade huvudmotståndaren. När civila flygningar stoppades och terminal 1 skadades blev det uppenbart hur snabbt en konflikt mellan två stormakter kan få följder långt utanför de militära mål som anges i kommunikéerna.