Krisen orsakades av en långvarig torka och extrem värmebölja i Centraleuropa som tömde Donau på vatten. Ingen betydande nederbörd var i sikte, och en ny värmebölja drev dagstemperaturerna över 38°C, vilket samtidigt ökade efterfrågan på el för kylning och minskade tillgången på vatten för elproduktion .
Ungerns Paks kärnkraftverk, söder om Budapest, är ryggraden i landets elnät och levererar nästan hälften (40–50 %) av landets el . Verkets fyra sovjetbyggda reaktorer är beroende av kylvatten från Donau. När vattennivån sjönk tvingades verket från och med den 27 juli 2026 att successivt minska produktionen och stänga reaktorerna .
Den 1–2 augusti 2026 stängdes verket helt för första gången på 44 år . Premiärminister Peter Magyar meddelade att produktionen hade sjunkit från normala 2 000 megawatt till så lågt som 240 megawatt – drygt 10 procent av kapaciteten – innan den sista reaktorn stängdes . Nedstängningen beräknades pågå i veckor eftersom vattenståndet i Donau förväntades förbli för lågt för en återstart .
Även Rumänien hotades av en liknande situation vid sitt Cernavodă-kärnkraftverk, som också kyls av Donau. Rumänska regeringen utlyste undantagstillstånd och började bygga en nödfördämning för att leda det lilla vatten som fanns kvar till sin enda fungerande reaktor .
De ekonomiska följderna av krisen var allvarliga och mångfacetterade:
Som svar på krisen inledde den ungerska regeringen och allmänheten ett aldrig tidigare skådat nationellt besparingsarbete:
Den 6 augusti 2026 godkände regeringen en omfattande energiutvecklingsplan på 868 miljarder forint som ett direkt svar på krisen . Planen fokuserar på långsiktiga strukturella förändringar för att minska Ungerns sårbarhet för liknande händelser:
Investeringarna ska finansieras genom en kombination av inhemska medel, EU-finansiering och privat kapital .
Krisen sträckte sig långt utanför Ungerns gränser:
Ungerns energikris 2026 är en tydlig fallstudie av hur klimatförändringar direkt hotar kritisk energiinfrastruktur. Landets stora beroende av ett enda kärnkraftverk som kräver enorma mängder flodvatten för kylning – i en tid av allt oftare och intensivare torka – visade sig vara en stor sårbarhet. Krisen utlöste en omedelbar nationell mobilisering, betydande ekonomiska förluster och en politisk kursändring mot ett mer diversifierat och motståndskraftigt energisystem. Händelsen belyste också hur sammanlänkade Europas elnät är – en torka i en region kan snabbt bli en kontinentövergripande samordningsutmaning.