FN:s generalförsamling röstade om ett utkast till resolution för att omvälja Volker Türk för en andra fyraårsperiod (12 oktober 2026 – 11 oktober 2030) . Slutresultatet blev:
Resolutionen antogs med överväldigande majoritet, trots invändningar från en liten men högljudd grupp länder .
De tre huvudmotståndarna var USA, Ryssland och Israel . De fick sällskap av Argentina, Burkina Faso, Mali, Nicaragua, Niger, Nordkorea och Trinidad och Tobago . Innan själva omröstningen förkastade församlingen både ett amerikanskt förslag om att skjuta upp omröstningen en vecka och ett ryskt förslag om att begränsa Türks mandat till enbart några månader .
144 länder – däribland Frankrike, Storbritannien, Tyskland och nästan hela Europa, Afrika, Latinamerika och Asien – stödde omvalet . Türk blir därmed den första personen att inneha posten i två hela mandatperioder sedan ämbetet inrättades 1993 .
Den diplomatiska striden bröt ut omedelbart efter omröstningen. Frankrikes permanenta FN-mission publicerade ett vasst uttalande på sociala medier där man förklarade att USA "inte längre kan betraktas som en fyrbåk för mänskliga rättigheter" . Uttalandet försågs med hashtaggen #AmericaAlone, som snabbt blev viral och samlade nästan två miljoner visningar .
USA svarade med skärpa. Flera medier beskrev utbytet som "vassa angrepp" och noterade att det är ovanligt att en allierad regering namnpublicerar en annan med en egen hashtagg . USA:s FN-mission publicerade en video som svar, och tjänstemän utbytte förolämpningar som enligt en rapport eskalerade till "krigsliknande tillmälen" .
Frankrikes budskap var att USA hade isolerat sig i en grundläggande fråga om mänskliga rättigheter. USA försvarade sig med att man motsatte sig Türk av principiella skäl – bland annat att han inte var tillräckligt opartisk. USA:s viceambassadör Jeff Bartos hade före omröstningen varnat för att USA skulle ompröva sitt deltagande och sin finansiering av FN .
Volker Türk, en österrikisk jurist som tillträdde i oktober 2022, mötte motstånd av flera skäl :
Ordväxlingen blottlade en djup splittring mellan USA och en viktig europeisk allierad i synen på FN:s roll och vikten av mänskliga rättigheter i utrikespolitiken. För Frankrike handlade omröstningen om att positionera sig som en försvarare av multilateralism och mänskliga rättigheter. För USA speglade nej-rösten en bredare frustration med Türks ledarskap och en vilja att omforma FN:s arbete med mänskliga rättigheter. Den omedelbara följden blev en skarp ton mellan de två allierade, men inga formella policyförändringar tillkännagavs.