Det viktigaste beskedet för oljemarknaden var samtidigt vad mötet inte gjorde: inga nya produktionskvoter eller andra omedelbara produktionsbeslut presenterades. Fokus låg på att bygga upp en permanent struktur för samarbetet.

Vad kom ut av mötet?

• En arbetsplan ska tas fram: OPEC:s generalsekreterare Haitham Al Ghais sade att kommitténs närmaste uppgift är att förbereda en arbetsplan med aktiviteter, program och ett mötesschema. Målet är att planen ska färdigställas och godkännas av ministrarna i december 2026 .
• Sekretariatet presenterade sitt arbete: OPEC+-sekretariatet höll en presentation och kommitténs ordförande valdes .
• Långsiktigt energisamarbete i centrum: Mötet beskrevs som en ”betydande milstolpe” för energisamarbetet mellan OPEC och deltagande länder utanför organisationen .

Kort sagt: Baku-mötet var viktigt för OPEC+ som institution, men inte ett möte som i sig väntades flytta oljepriserna.

OPEC sänkte efterfrågeprognosen för tredje gången i rad

Två dagar före mötet i Baku publicerade OPEC sin månadsrapport för oljemarknaden, Monthly Oil Market Report (MOMR), den 13 juli 2026 . Rapporten gav en mer dämpad bild av efterfrågan än tidigare.

De viktigaste siffrorna

• Efterfrågetillväxt 2026: OPEC räknar nu med en ökning på omkring 800 000 fat per dag. Olika återgivningar av rapporten anger 780 000–800 000 fat per dag . Det var den tredje nedjusteringen i rad .
• Total efterfrågan: Den globala oljeefterfrågan väntas uppgå till cirka 105,94 miljoner fat per dag 2026, jämfört med 106,13 miljoner i föregående månads prognos .
• Prognosen för 2027: OPEC höjde samtidigt sin prognos för efterfrågetillväxten 2027 till omkring 1,9 miljoner fat per dag jämfört med året före – cirka 200 000 fat per dag mer än i juniprognosen .
• Ekonomisk tillväxt: OPEC lämnade sin prognos för den globala ekonomiska tillväxten oförändrad på 3,1 procent för 2026 och 3,2 procent för 2027 .

Nedjusteringarna har kommit snabbt. I junirapporten sänkte OPEC prognosen för 2026 till 970 000 fat per dag från tidigare 1,17 miljoner fat per dag . Juli­rapporten innebar ytterligare en sänkning . OPEC kopplar det svagare läget till följderna av Iran-konflikten . Internationella energiorganet IEA har varit ännu mer pessimistiskt och räknat med minskad efterfrågan under 2026 .

De sju länderna höjde kvoterna – till stor del på papperet

De sju centrala länderna i den aktuella produktionshanteringen är Saudiarabien, Ryssland, Irak, Kuwait, Kazakstan, Algeriet och Oman. Deras produktionsjusteringar ska inte blandas ihop med det tekniska mötet i Baku: produktionsbeslut fattas på ministernivå.

Besluten under 2026

• Paus i början av året: Under första kvartalet 2026 stoppade gruppen planerade produktionsökningar när Hormuzkrisen skapade stor osäkerhet på marknaden .
• Försiktig återgång: Från maj kom överenskommelser om måttliga månadsvisa höjningar. För juli höjdes det gemensamma produktionsmålet med 188 000 fat per dag, den fjärde höjningen på lika många månader .
• Begränsad praktisk effekt: Blockeringen av transporter genom Hormuzsundet gjorde att flera länder, däribland Irak och Kuwait, inte kunde exportera mer. Därför beskrevs höjningarna som till stor del symboliska – kvoterna ökade, men den faktiska produktionen kunde inte nödvändigtvis följa efter .
• Motstridiga uppgifter om augusti: Några sekundärkällor rapporterade att gruppen den 5 juli i stället hade beslutat att minska produktionen med 188 000 fat per dag från augusti 2026 . Uppgiften var dock begränsat belagd och hade inte bekräftats oberoende av stora nyhetsbyråer som Reuters eller Bloomberg.

Det innebär att bilden av augustibeslutet bör behandlas med försiktighet. Det säkra i sammanhanget är att Baku-kommittén inte fattade något sådant produktionsbeslut.

Hormuzsundet satte tonen för en skakig oljemarknad

Mötet ägde rum efter en av de mest omvälvande perioderna på den globala oljemarknaden. Konflikten mellan USA och Iran gjorde att Hormuzsundet – en av världens viktigaste transportleder för olja – i praktiken var stängt från den 28 februari 2026 .

Den 18 juni undertecknade USA och Iran ett samförståndsavtal, ett så kallat memorandum of understanding, om att avsluta konflikten och öppna sundet igen . Fartygstrafiken började därefter återhämta sig, men låg fortfarande klart under nivåerna före konflikten i början av juli . Bloomberg beskrev störningen som den största oljeförsörjningschocken i historien, med kraftiga prisökningar och bränslebrist i delar av Asien .

Från krispremie till prispress

• Brentolja föll efter överenskommelsen den 18 juni tillbaka mot nivåerna före konflikten, omkring 70–75 dollar per fat i slutet av juni .
• Den 24 juni föll WTI-oljan under 70 dollar per fat för första gången sedan före konfliktens början .
• När olja som blivit kvar i Persiska viken åter började nå marknaden uppstod en kraftig ombalansering. Reuters beskrev utvecklingen som kaotisk och bedömde att den kunde ta månader att stabilisera .
• Citi-analytiker bedömde att Brent kan falla till 60 dollar per fat före årets slut om störningarna i Hormuz fortsätter att minska och efterfrågan förblir svag .

EIA:s material innehöll samtidigt olika prisbilder beroende på period och mått: en rapport angav att Brent i juni i genomsnitt låg på 85 dollar per fat och att spotpriset senare föll under 70 dollar den 1 juli , medan annat prognosmaterial angav ett genomsnitt på omkring 105 dollar i juni och juli när leveranserna fortfarande var begränsade . Den övergripande riktningen efter återöppningen var dock nedåt.

Efterfrågan försvagas

OPEC:s tre prognossänkningar speglar flera faktorer: ekonomiska följder av konflikten, svagare konsumtion i Asien och att kinesiska köpare i stor utsträckning hade uteblivit från marknaden . De höga priserna under krisen har dessutom pressat den globala ekonomiska tillväxten och därmed oljeförbrukningen .

Överblick

Slutsats

Baku-mötet var framför allt ett försök att ge OPEC+-samarbetet en tydligare och mer långsiktig institutionell grund. Den omedelbara marknadsbilden var däremot betydligt mer bekymmersam: OPEC hade just sänkt sin efterfrågeprognos för tredje gången i rad, produktionshöjningarna hade begränsad praktisk effekt under Hormuzkrisen och återupptagna oljeleveranser pressade priserna tillbaka mot nivåerna före konflikten.

För oljepriserna blir därför nästa steg viktigare än själva mötet i Baku: hur snabbt transporterna genom Hormuz normaliseras, om efterfrågan fortsätter att försvagas och om OPEC+ väljer att justera de tidigare kvotplanerna.

Det viktigaste beskedet för oljemarknaden var samtidigt vad mötet inte gjorde: inga nya produktionskvoter eller andra omedelbara produktionsbeslut presenterades. Fokus låg på att bygga upp en permanent struktur för samarbetet.

Vad kom ut av mötet?

• En arbetsplan ska tas fram: OPEC:s generalsekreterare Haitham Al Ghais sade att kommitténs närmaste uppgift är att förbereda en arbetsplan med aktiviteter, program och ett mötesschema. Målet är att planen ska färdigställas och godkännas av ministrarna i december 2026 .
• Sekretariatet presenterade sitt arbete: OPEC+-sekretariatet höll en presentation och kommitténs ordförande valdes .
• Långsiktigt energisamarbete i centrum: Mötet beskrevs som en ”betydande milstolpe” för energisamarbetet mellan OPEC och deltagande länder utanför organisationen .

Kort sagt: Baku-mötet var viktigt för OPEC+ som institution, men inte ett möte som i sig väntades flytta oljepriserna.

OPEC sänkte efterfrågeprognosen för tredje gången i rad

Två dagar före mötet i Baku publicerade OPEC sin månadsrapport för oljemarknaden, Monthly Oil Market Report (MOMR), den 13 juli 2026 . Rapporten gav en mer dämpad bild av efterfrågan än tidigare.

De viktigaste siffrorna

• Efterfrågetillväxt 2026: OPEC räknar nu med en ökning på omkring 800 000 fat per dag. Olika återgivningar av rapporten anger 780 000–800 000 fat per dag . Det var den tredje nedjusteringen i rad .
• Total efterfrågan: Den globala oljeefterfrågan väntas uppgå till cirka 105,94 miljoner fat per dag 2026, jämfört med 106,13 miljoner i föregående månads prognos .
• Prognosen för 2027: OPEC höjde samtidigt sin prognos för efterfrågetillväxten 2027 till omkring 1,9 miljoner fat per dag jämfört med året före – cirka 200 000 fat per dag mer än i juniprognosen .
• Ekonomisk tillväxt: OPEC lämnade sin prognos för den globala ekonomiska tillväxten oförändrad på 3,1 procent för 2026 och 3,2 procent för 2027 .

Nedjusteringarna har kommit snabbt. I junirapporten sänkte OPEC prognosen för 2026 till 970 000 fat per dag från tidigare 1,17 miljoner fat per dag . Juli­rapporten innebar ytterligare en sänkning . OPEC kopplar det svagare läget till följderna av Iran-konflikten . Internationella energiorganet IEA har varit ännu mer pessimistiskt och räknat med minskad efterfrågan under 2026 .

De sju länderna höjde kvoterna – till stor del på papperet

De sju centrala länderna i den aktuella produktionshanteringen är Saudiarabien, Ryssland, Irak, Kuwait, Kazakstan, Algeriet och Oman. Deras produktionsjusteringar ska inte blandas ihop med det tekniska mötet i Baku: produktionsbeslut fattas på ministernivå.

Besluten under 2026

• Paus i början av året: Under första kvartalet 2026 stoppade gruppen planerade produktionsökningar när Hormuzkrisen skapade stor osäkerhet på marknaden .
• Försiktig återgång: Från maj kom överenskommelser om måttliga månadsvisa höjningar. För juli höjdes det gemensamma produktionsmålet med 188 000 fat per dag, den fjärde höjningen på lika många månader .
• Begränsad praktisk effekt: Blockeringen av transporter genom Hormuzsundet gjorde att flera länder, däribland Irak och Kuwait, inte kunde exportera mer. Därför beskrevs höjningarna som till stor del symboliska – kvoterna ökade, men den faktiska produktionen kunde inte nödvändigtvis följa efter .
• Motstridiga uppgifter om augusti: Några sekundärkällor rapporterade att gruppen den 5 juli i stället hade beslutat att minska produktionen med 188 000 fat per dag från augusti 2026 . Uppgiften var dock begränsat belagd och hade inte bekräftats oberoende av stora nyhetsbyråer som Reuters eller Bloomberg.

Det innebär att bilden av augustibeslutet bör behandlas med försiktighet. Det säkra i sammanhanget är att Baku-kommittén inte fattade något sådant produktionsbeslut.

Hormuzsundet satte tonen för en skakig oljemarknad

Mötet ägde rum efter en av de mest omvälvande perioderna på den globala oljemarknaden. Konflikten mellan USA och Iran gjorde att Hormuzsundet – en av världens viktigaste transportleder för olja – i praktiken var stängt från den 28 februari 2026 .

Den 18 juni undertecknade USA och Iran ett samförståndsavtal, ett så kallat memorandum of understanding, om att avsluta konflikten och öppna sundet igen . Fartygstrafiken började därefter återhämta sig, men låg fortfarande klart under nivåerna före konflikten i början av juli . Bloomberg beskrev störningen som den största oljeförsörjningschocken i historien, med kraftiga prisökningar och bränslebrist i delar av Asien .

Från krispremie till prispress

• Brentolja föll efter överenskommelsen den 18 juni tillbaka mot nivåerna före konflikten, omkring 70–75 dollar per fat i slutet av juni .
• Den 24 juni föll WTI-oljan under 70 dollar per fat för första gången sedan före konfliktens början .
• När olja som blivit kvar i Persiska viken åter började nå marknaden uppstod en kraftig ombalansering. Reuters beskrev utvecklingen som kaotisk och bedömde att den kunde ta månader att stabilisera .
• Citi-analytiker bedömde att Brent kan falla till 60 dollar per fat före årets slut om störningarna i Hormuz fortsätter att minska och efterfrågan förblir svag .

EIA:s material innehöll samtidigt olika prisbilder beroende på period och mått: en rapport angav att Brent i juni i genomsnitt låg på 85 dollar per fat och att spotpriset senare föll under 70 dollar den 1 juli , medan annat prognosmaterial angav ett genomsnitt på omkring 105 dollar i juni och juli när leveranserna fortfarande var begränsade . Den övergripande riktningen efter återöppningen var dock nedåt.

Efterfrågan försvagas

OPEC:s tre prognossänkningar speglar flera faktorer: ekonomiska följder av konflikten, svagare konsumtion i Asien och att kinesiska köpare i stor utsträckning hade uteblivit från marknaden . De höga priserna under krisen har dessutom pressat den globala ekonomiska tillväxten och därmed oljeförbrukningen .

Överblick

Slutsats

Baku-mötet var framför allt ett försök att ge OPEC+-samarbetet en tydligare och mer långsiktig institutionell grund. Den omedelbara marknadsbilden var däremot betydligt mer bekymmersam: OPEC hade just sänkt sin efterfrågeprognos för tredje gången i rad, produktionshöjningarna hade begränsad praktisk effekt under Hormuzkrisen och återupptagna oljeleveranser pressade priserna tillbaka mot nivåerna före konflikten.

För oljepriserna blir därför nästa steg viktigare än själva mötet i Baku: hur snabbt transporterna genom Hormuz normaliseras, om efterfrågan fortsätter att försvagas och om OPEC+ väljer att justera de tidigare kvotplanerna.