Därför ser abrdns Robert Minter guldfallet till 4 000 dollar som ett köpläge

Minter pekar på Kinas hårdare regler mot belånad handel i ädelmetaller, minskade spekulativa positioner och förändrade investeringsmönster bland småsparare som närliggande orsaker till prisfallet . Hans slutsats är att dessa faktorer kan pressa priset på kort sikt, men inte förändrar guldets strukturella roll som reserv- och diversifieringstillgång.

Det är en viktig skillnad för investerare: om nedgången är teknisk kan den ses som en rekyl inom en längre upptrend, snarare än som början på ett fundamentalt trendbrott.

Centralbankerna utgör den strukturella efterfrågan

Det starkaste argumentet i Minters analys är centralbankernas guldköp. Han beskriver dem som ett ”strukturellt köptryck” under marknaden.

• Minter räknar med att lägre guldpriser kan utlösa köp över genomsnittet från centralbanker, på samma sätt som under mars och april 2026 .
• I genomsnitt har länder nu omkring 24 procent av sina valutareserver i guld . Särskilt tillväxtmarknader försöker diversifiera bort från dollarn och öka sina innehav av ädelmetallen .
• Under de senaste två åren har centralbanker köpt ungefär 2 100 ton guld, nästan tre gånger så mycket som de cirka 750 ton som ETF-investerare sålt under samma period .

Minter lyfter också fram Kinas centralbank, People’s Bank of China. Den utnyttjade prisnedgången till att köpa ytterligare 15 ton guld, vilket han ser som ett konkret exempel på den typ av ”köp på nedställ” som kan ge marknaden stöd .

ETF-flödena kan bli nästa vändpunkt

Guld-ETF:er – börshandlade fonder som följer guldpriset – har varit en motvind för marknaden. Minter konstaterar att ETF-investerare har nettosålt, bland annat på grund av stigande realräntor .

Men han följer särskilt att utflödena under de senaste veckorna har minskat till ett mycket lågt tempo . Även en inbromsning i försäljningen kan enligt honom förändra balansen mellan utbud och efterfrågan påtagligt . Om ETF:erna börjar ta in kapital igen kan effekten bli ännu tydligare.

Morgan Stanley har samtidigt varnat för att guldet får svårt att nå 5 200 dollar per uns utan starka ETF-inflöden . I slutet av juni bröt ett inflöde på 1,1 miljarder dollar dessutom fyra veckor i rad med nettouttag . Minters bedömning är att ETF-köpen kan återvända när investerare åter riktar uppmärksamheten mot de långsiktiga faktorerna .

Gruvproduktionen kan inte snabbt möta ny efterfrågan

På utbudssidan är bilden enligt Minter fortsatt stram. Guld är en ändlig råvara, och det tar lång tid att hitta, finansiera och bygga nya gruvor.

• Den globala gruvproduktionen ökade bara med omkring 1 procent under 2025. Stora producenter som Newmont, Barrick och Agnico Eagle väntar sig dessutom lägre produktion 2026 .
• Centralbankerna absorberar nu ungefär 25 procent av den årliga gruvproduktionen, en historiskt hög andel .
• Det bredare utbudet ökar endast marginellt – omkring 0,8 procent per år – samtidigt som gruvbolagen tömmer befintliga reserver snabbare än de ersätter dem .

Det är denna kombination som ligger bakom Minters långsiktigt positiva syn: en stabil eller minskande gruvproduktion möter en efterfrågan från centralbanker som fortfarande växer.

Siffrorna innebär inte att guldet håller på att ta slut. Däremot kan produktionen inte enkelt skalas upp för att möta ett plötsligt efterfrågeuppsving, vilket gör marknaden känslig för nya köp från officiella institutioner och investerare.

Fed-retoriken kan vara mer skrämmande än den faktiska politiken

Den fjärde delen av Minters argument handlar om Federal Reserve. Han anser att marknaden har blivit för fixerad vid en hökaktig ton och underskattar de strukturella krafter som stöder guld .

Den nya Fed-chefen Kevin Warsh har betonat prisstabilitet och tonat ned tidigare vägledning om den framtida räntebanan. Det pressade guldet, eftersom högre räntor ökar alternativkostnaden för att äga en tillgång som inte ger någon löpande avkastning .

Men Minter säger att många institutionella kunder han talar med inte räknar med faktiska räntehöjningar. De ser Warshs formuleringar mer som positionering än som en fastslagen politisk plan . När Warsh senare uttryckte sig något mindre hökaktigt återhämtade sig guldpriset kraftigt, vilket enligt Minter stärker bilden av en sentimentdriven nedgång .

På längre sikt väntas i stället centralbankernas reservdiversifiering, minskat dollarberoende och begränsningarna på utbudssidan väga tyngre än enskilda Fed-uttalanden .

Slutsats: varför 4 000 dollar kan locka köpare

Minters köpargument kan sammanfattas så här: prisnedgången är teknisk och sentimentdriven, centralbankerna kan öka sina köp när priset faller, gruvproduktionen växer knappt och marknaden kan ha överdrivit betydelsen av en hökaktig Fed-retorik som inte nödvändigtvis leder till faktiska räntehöjningar .

Han är inte ensam om att se en långsiktigt positiv bild. Goldman Sachs prognostiserar fortfarande ett guldpris på 4 900 dollar per uns vid slutet av 2026 och hänvisar till samma strukturella faktorer: diversifiering av statliga reserver och fortsatt efterfrågan från centralbanker .

Det betyder inte att priset måste vända upp omedelbart. ETF-flöden, realräntor, dollarn och Federal Reserves räntebesked kan fortsatt skapa stora svängningar. Men i Minters analys är nivån runt 4 000 dollar inte ett tecken på att guldets långsiktiga berättelse är över – utan ett möjligt tillfälle att köpa in sig i den.