Därför används Rysslands Su-57 som en kryssningsrobotplattform – inte som försvarare av det egna luftrummet

Su-57 Felon har inte svängt mot hemmaförsvar. Tillgängliga bevis visar motsatt riktning: Rysslands enda femtegenerations jaktplan används nästan uteslutande som en avståndsplattform för kryssningsrobotar, medan landets luftförsvarskris hanteras separat genom markbaserade system och en ny policy som tillåter privata företag att köpa egna drönarbekämpningssystem.

Externa vapenbalkar vs. invändig lastning: smygförmågans avvägning

Su-57:ans design inkluderar två tandem placerade ventrala vapenutrymmen för primära attackvapen och mindre sidoutrymmen – med trekantiga utbuktningar nära vingroten – som kan bära kortdistansrobotar av typen R-74/R-74M2 . På Dubai Airshow 2025 demonstrerade Ryssland för första gången offentligt hur sidoutrymmena öppnas, vilket visar hur planet kan kombinera smygande invändiga attackvapen med en snabb självförsvarsförmåga .

Ändå har planet upprepade gånger observerats bära vapen externt i strid, vilket undergräver dess låga radarsignatur.

• SEAD-last: I mars 2026 visades en Su-57 med två Kh-58UShK antiradarrobotar invändigt och två R-74M2 kortdistansrobotar på externa vapenbalkar – en blandad konfiguration som bevarar smygförmågan för den primära SEAD-uppgiften men offrar låg synlighet för självförsvarsvapnen .
• Kryssningsrobotbärning: Från och med oktober 2024 och fortsatt under 2025–2026 har Su-57:or filmats och rapporterats bära Kh-59M2- och Kh-59-kryssningsrobotar på externa vingbalkar, vilket helt upphäver planets smygfördel under dessa uppdrag . Kh-59-serien saknar radardämpande egenskaper, medan nyare vapen som Kh-69 är designade för invändig lastning .

Avvägningen är tydlig. Invändig lastning bevarar det frontala radartvärsnittet på 0,1 m², vilket är avgörande för att penetrera omstritt luftrum . Externa balkar ökar vapenlasten och gör att Su-57 kan använda större äldre vapen, men de ökar dramatiskt radarsynligheten. Ryssland tycks acceptera denna nackdel av två skäl: (a) Su-57 opererar från avstånd där fientligt luftförsvar är mindre tätt, och (b) de invändiga vapenutrymmena är storleksbegränsade – Kh-59-klassens robotar får inte plats i de ventrala utrymmena .

Avståndsangrepp, inte hemmaförsvar

Tvärtemot tanken på en omställning till hemmaförsvar, är det dominerande operationsmönstret 2026 avståndsanfall med kryssningsrobotar från skyddade zoner.

I maj 2026 hade ukrainska luftövervakningskanaler registrerat mer än tio separata incidenter med Su-57 som avfyrar kryssningsrobotar över Kursk-regionen, Azovska sjön och ockuperade Krim . Planet avfyrar Kh-59- och Kh-69-robotar från skyddade positioner långt bakom frontlinjen och korsar aldrig in i ukrainskt luftrum . Euromaidan Press rapporterar att Ryssland håller Su-57 flygande ”mestadels i avståndsroller från ryskt luftrum och ockuperat territorium” efter att tidiga stridsframträdanden över Ukraina inte gav några luftsegrar .

Det finns inga trovärdiga bevis i de tillgängliga källorna för att Su-57 har använts för att avlyssna ukrainska drönare eller kryssningsrobotar över ryskt territorium. Det uppdraget ligger kvar hos markbaserade S-400/S-300-system, Pantsir-S1 och – i allt högre grad – privata drönarbekämpningssystem.

Bredare luftförsvarstryck 2026

Rysslands markbaserade luftförsvarsnätverk är under extrem och växande press, men Su-57 används inte för att täppa till luckorna.

Ukraina har slagit mot Moskva med drönare dagligen sedan januari 2026, och Ryssland rapporterade 437 nedskjutna drönare över Moskva under bara de fyra första dagarna av året . I juni 2026 beskrev CNN en strategi där man överväldigar ryskt luftförsvar med drönarsvärmar, medan Ukraina samtidigt attackerar luftförsvarsavfyrare och radarsystem . Som svar började Ryssland tillåta privata företag att köpa egna luftförsvars- och drönarbekämpningssystem i maj 2026, och flyttade därmed kostnader till icke-statliga enheter .

Ukrainska långdistansdrönare slog till mot flygbasen Shagol i Tjeljabinsk-regionen (nära Ural) i april 2026 och förstörde minst två Su-57-plan och en Su-34 – vilket bevisar att även baser i det bakre området inte längre är skyddade .

Uppgraderingar av Su-57 2026: en breddad offensiv uppdragsportfölj

Ryssland fortsätter med produktion och uppgraderingar, men fokus ligger på anfall, drönarkontroll och elektronisk krigföring – inte luftförsvar.

• Ny teknisk konfiguration (februari 2026): UAC levererade en sats Su-57 med uppgraderade system, förbättrad vapensvit och utökad räckvidd, vilket formellt signalerar en doktrinär utveckling bortom luftöverlägsenhet mot precisionsanfall, EW och djup penetration .
• Su-57D tvåsitsig variant (maj 2026): Första flygningen av en tvåsitsig version designad som en flygande ledningsplattform för att styra S-70 Okhotnik-stridsdrönare och samordna komplexa anfallspaket . Den extra besättningsmedlemmen skulle också kunna möjliggöra långdistansluftförsvar och anfallsuppdrag .
• Distribuerat apertursystem (DAS): Nya Su-57:or utrustas med ett F-35-liknande DAS för 360-graders situationsmedvetenhet, potentiellt i kombination med S-71-smygdrönaren .
• Su-57M-programmet (Megapolis): Under utveckling med förbättrade missionssystem, elektromekaniska ställdon och den nya Izdeliye 30-motorn (Type 30) för superkryssning .

Viktig reservation: Produktionssiffrorna är mycket små – endast cirka 30–40 operativa flygplan – och Ryssland fortsätter att förlita sig på ett fåtal frontbaser. Attacken mot Shagol visade att Ukrainas djupgående drönare kan nå även dessa begränsade operativa platser .

Slutsats

Su-57 utvecklas inte mot hemmaförsvar. Den anpassas som en avståndsbärare för kryssningsrobotar som vid behov byter smygförmåga mot vapenlast, medan det markbaserade luftförsvarsnätverket – under hårt drönartryck – hanterar hemmaförsvaret separat. Rysslands uppgraderingar 2026 fokuserar på anfallsräckvidd, drönarkommando (Su-57D) och sensorfusion – vilket breddar planets offensiva verktygslåda snarare än att omorientera det för defensivt luftförsvar över Ryssland.