AI är ett av rapportens tydligaste teman. 67 procent av de svarande anser att AI-drivna attacker har ökat, medan 58 procent pekar ut AI-baserad skadlig kod som sitt största AI-relaterade bekymmer . Samtidigt framhåller rapporten att den faktiska förekomsten av AI-förstärkta attacker fortfarande är lägre än vad många befarar
.
Det betyder dock inte att hotet är marginellt. 63 procent av organisationerna uppger att de har utsatts för en attack som involverat AI under de senaste tolv månaderna . Angripare använder bland annat generativ AI för att ge mindre erfarna aktörer bättre verktyg och för att korta tiden från första åtkomst till genomförd attack
.
När de svarande fick bedöma generativ AI som ett cybersäkerhetshot ansåg 96 procent att tekniken utgör ett hot. Mer än en tredjedel, 36 procent, uppgav dessutom att den skadliga användningen ökar snabbt .
För första gången är minskning av attackytan den högsta operativa prioriteten för säkerhetsteamen. 68 procent av säkerhetscheferna anser att det är avgörande att minska attackytan genom att stänga av onödiga verktyg och applikationer . I USA är andelen 75 procent och i Singapore 71 procent
.
Bakgrunden är att ett rent detektionsfokus inte längre räcker. 84 procent av cyberattacker med hög allvarlighetsgrad använder living-off-the-land-tekniker, LOTL, där angriparen missbrukar legitima verktyg som redan finns i miljön och därför ofta betraktas som betrodda. Exempel är PowerShell, WMI och PsExec .
I stället för att bryta sig in försöker angriparna alltså ofta ”logga in” – med stulna inloggningsuppgifter och inbyggda systemverktyg som kan hjälpa dem att undvika traditionella försvar .
Rapporten visar ett tydligt glapp mellan företagsledningen och de team som hanterar den dagliga säkerheten:
Skillnaden riskerar att leda till investeringar som inte matchar de mest akuta problemen i verksamheten. Rapporten kopplar också glappet till långsammare framsteg i det operativa säkerhetsarbetet .
En av rapportens mest bekymmersamma slutsatser gäller hanteringen av intrång. 58 procent av säkerhetsexperterna uppger att de har blivit instruerade att hålla ett dataintrång konfidentiellt, även när de ansåg att det borde rapporteras .
Det är en ökning med 38 procent jämfört med Bitdefenders resultat från 2023 . CISO:er och CIO:er verkar dessutom oftare känna av denna press än medarbetare i de operativa teamen
.
Skillnaderna mellan länderna är stora. Andelen som uppger att de pressats att tiga var högst i Singapore, 75,7 procent, följt av USA på 73,8 procent och Storbritannien på 58,1 procent. Därefter kom Italien på 52,8 procent och Tyskland på 48,4 procent. Frankrike hade den lägsta andelen, 35,4 procent .
Bitdefender varnar för att en sådan tystnadskultur kan äventyra regelefterlevnad, förtroendet hos kunder och andra intressenter samt organisationens långsiktiga motståndskraft .
Det offentliga rapportmaterialet innehåller ingen särskild sektion med rubriken ”data sovereignty” eller datasuveränitet. Däremot redovisas resultaten per land, och frågor om gränsöverskridande regelverk och skyldigheter att rapportera intrång berörs i anslutning till uppgiften om att 58 procent har uppmanats att hålla incidenter hemliga .
Det innebär att materialet kan säga något om spänningen mellan företagsintern sekretess, nationella rapporteringskrav och förväntningar på var data får hanteras – men rapporten slår inte fast en separat, kvantifierad slutsats om datasuveränitet. Den stora variationen mellan Frankrike och Singapore kan vara förenlig med skillnader i nationella regelverk och tillsyn, men detta presenteras inte som ett direkt bevis i rapporten.
När deltagarna fick välja upp till tre utmaningar för att härda organisationens attackyta framträdde följande bild :
Rapporten pekar också på verktygssprawl och komplexitet som betydande hinder i det dagliga säkerhetsarbetet. Att ta bort oanvända administratörskonton, inaktiva applikationer och överdrivna behörigheter lyfts fram som en allt viktigare försvarslinje .
Bitdefenders rapport tecknar en bild av en bransch som håller på att byta strategi. De viktigaste slutsatserna är:
Rapporten innehåller alltså ingen särskild del om datasuveränitet. Däremot finns en indirekt koppling till nationella regler och rapporteringskrav i resultaten om tystade intrång. Den stora geografiska variationen visar att frågan påverkas av olika rättsliga och organisatoriska förutsättningar, utan att rapporten ensam fastställer exakt varför.