Mellan oktober 2015 och februari 2019 laddades de aktuella apparna ned omkring 157 715 gånger i Storbritannien och EU – alltså nära 160 000 nedladdningar .
I maj 2022 slog High Court-domaren Sarah Falk fast att Samsung hade gjort intrång i Swatchs registrerade varumärken . Domstolen ansåg inte att Samsung bara fungerade som en passiv teknisk mellanhand.
I stället fann domstolen att Samsung aktivt hade granskat, godkänt och sammanställt apparna innan de publicerades i Galaxy App Store. Samsungs invändning om att företaget borde omfattas av så kallade safe harbour-regler – ett skydd för rena mellanhänder enligt bland annat e-handelsdirektivet – avvisades .
Samsungs överklagande avslogs sedan av Court of Appeal i december 2023 . Det gör målet betydelsefullt för frågan om när en appbutik själv kan hållas direkt ansvarig för innehåll från externa utvecklare.
Skillnaden mellan parternas beräkningar är slående och utgör kärnan i den pågående skadeståndsfasen.
Swatchs linje: Ersättningen bör beräknas utifrån en hypotetisk licensavgift – alltså vad Samsung rimligen skulle ha behövt betala för att använda varumärkena lagligt. Swatch menar att varumärkenas premiumvärde motiverar en betydande avgift per nedladdning, vilket leder fram till kravet på 170 miljoner dollar .
Samsungs linje: Samsung hävdar att företagets faktiska intäktsandel från apparna bara uppgick till omkring 300 dollar. De flesta urtavlorna var gratis eller mycket billiga, och Samsungs andel av eventuella försäljningar var liten. Företaget anser därför att ett skadestånd som är tusentals gånger högre än den faktiska vinsten skulle vara oproportionerligt .
Det är alltså inte bara en fråga om hur många gånger apparna laddades ned. Domstolen måste också ta ställning till hur ett varumärkes ekonomiska värde ska beräknas när intrånget sker genom en digital plattform.
En brittisk domare väntas snart avgöra hur stort skadeståndet ska bli . Eftersom processen gäller EU-registrerade varumärken och den påstådda intrångsperioden till stor del inföll när Storbritannien fortfarande var EU-medlem, kräver Swatch ersättning för hela EU – inte enbart för den brittiska marknaden .
Ett sådant beslut kan därför få betydelse även utanför Storbritannien, särskilt för hur skadestånd beräknas när digital distribution når flera europeiska marknader samtidigt.
Swatch har också drivit parallella processer mot Samsung i USA med liknande anklagelser om varumärkesintrång kopplade till digitala urtavlor. Det tillgängliga materialet om den brittiska processen anger dock inte närmare vilken status de amerikanska målen har eller vilka belopp som krävs där .
Målet visar hur gränsen mellan teknikplattform och innehållsleverantör kan dras på ett nytt sätt. En appbutik som enbart förmedlar material kan försöka hävda att den är en neutral mellanhand. Men om plattformen aktivt granskar, godkänner och organiserar innehållet kan den också få ett större juridiskt ansvar.
Den kommande ersättningsdomen blir därför minst lika intressant som ansvarsdomen. Den kan ge vägledning om huruvida värdet ska knytas till plattformens faktiska intäkter – eller till en tänkt licens som speglar styrkan i de varumärken som har använts.