NASA:s Neil Gehrels Swift-observatorium återinträdde i jordens atmosfär över norra Sumatra i Indonesien den 4 november 2026. USA:s rymdstyrka bekräftade tidpunkten, som NASA senare rapporterade: klockan 7.39 EST, eller 12.39 UTC. Därmed avslutades ett uppdrag som var tänkt att pågå i två år men som varade i nästan 22.
18
Var och när återinträdde Swift?
NASA angav platsen till ungefär 3,4° nordlig bredd och 98,6° östlig längd, över norra Sumatra. Koordinaterna visar var observatoriet gick in i atmosfären – inte var eventuella delar som överlevde färden landade.
18
Inför återinträdet bedömdes möjliga nedslagsplatser för överlevande fragment ligga inom ett bälte mellan cirka 20,6° nordlig och 20,6° sydlig bredd. Större delen av området täcks av hav, men bältet går också över land.
3
5
Prognoserna blev säkrare – men hade stora felmarginaler
När Swifts bana sjönk ändrades prognoserna, och tidsfönstren var länge breda. I en uppdatering den 2 november hänvisade NASA till en prognos från USA:s rymdstyrka på cirka 08.30 UTC den 4 november, med en osäkerhet på 11 timmar. Aerospace Corporation bedömde tiden till 09.11 UTC, med en osäkerhet på omkring 12 timmar. Det faktiska återinträdet klockan 12.39 UTC låg inom båda tidsfönstren.
5
12
18
Satellitspåraren Jonathan McDowell rapporterade den bekräftade tiden och platsen med hänvisning till data från USA:s rymdstyrka. Det tillgängliga underlaget räcker däremot inte för att återskapa hela hans tidigare prognosförlopp eller jämföra dem i detalj med adviseringar från Indonesiens rymdforskningsorgan BRIN.
10
15
NASA uppskattade sannolikheten för att någon på jorden skulle skadas till omkring 1 på 2 100. Det var en uppskattning av risken för människor globalt i samband med händelsen, inte en personlig risk på 1 på 2 100 för varje individ.
Det omkring 1 450 kilo tunga observatoriet väntades till största delen brinna upp i atmosfären. Brad Cenko, uppdragets chefsforskare, sade att vissa täta komponenter av volfram och delar av speglarna möjligen kunde överleva. Det finns dock inget belägg i den tillgängliga rapporteringen för att några delar hittades.
18
Varför sjönk Swifts bana?
Swifts bana blev gradvis lägre när luftmotståndet ökade. Den 20 oktober låg observatoriet omkring 275 kilometer över jorden. På den höjden kunde det inte längre kompensera tillräckligt för att hålla teleskopen stadiga, och vetenskapsobservationerna upphörde kort därefter.
16
17
NASA uppgav att den intensiva solaktiviteten under de senaste åren bidrog till det ökade luftmotståndet. Myndigheten hade också ordnat ett räddningsförsök för att höja Swifts bana. Den privata LINK-farkosten fick problem efter uppskjutningen och försöket misslyckades, så observatoriet fick ingen hjälp att ta sig till en högre omloppsbana. De tillgängliga uppgifterna fastställer inte alla tekniska detaljer om LINK:s problem.
13
14
Två års plan blev nästan 22 år av upptäckter
Swift sköts upp den 20 november 2004 för att studera gammastrålningsutbrott – några av universums mest energirika explosioner. I stället fortsatte observatoriet att samla in data i nästan 22 år. Enligt NASA upptäckte det över 2 000 sådana utbrott och studerade mer än 1 400 supernovor. Det observerade också stjärnor som slits sönder av svarta hål, följde aktiva galaxer, genomförde en röntgenkartläggning av hela himlen och studerade asteroider och kometer.
19
Även under den sista perioden hann Swift observera hundratals vetenskapliga mål, däribland rester efter stjärnexplosioner, aktiva supermassiva svarta hål i avlägsna galaxer och kometer. Den sista observationen gjordes den 20 oktober 2026.
17
19
Observatoriet kan inte längre rikta sina instrument mot rymden, men uppdragets data finns kvar. NASA uppger att arkivet innehåller nästan 22 års mätningar av kosmiska utbrott, spektra från flera våglängdsområden och över 1,5 miljoner bilder.
19