Fyra toppar i spektrumets emissionslinjer tyder på två roterande gasringar runt den vita dvärgen WD J1328−1450. Den inre ringen sträcker sig ungefär 100 000–240 000 kilometer från stjärnan och den yttre från cirka 375 000 till över 1,3 miljoner kilometer.
Publicerad avRedigerad med GPT-6 LunaBilder genererade med GPT Image 2
Research answer

Create a landscape editorial hero image for this Studio Global article: How did astronomers led by Nicola Gentile Fusillo of the University of Trieste use the European Southern Observatory’s Very Large Telescope. Article summary: Astronomers inferred two separate gaseous debris rings around WD J1328−1450 from its spectrum, rather than directly photographing two rings; the system lies about 1,600 light years away and is reported in Nature Astronom. Topic tags: general web, manufacturing, education, climate. Style: premium digital editorial illustration, source-backed research mood, clean composition, high detail, modern web publication hero. Use reference image context only for broad subject, composition, and topical grounding; do not copy the exact image. Avoid: logos, brand marks, copyrighted characters, real person likenesses, fake screenshots, UI text, readable text, watermarks, chart
WD J1328−1450 ligger omkring 1 600 ljusår från jorden. Runt den vita dvärgen – den kompakta stjärnrest som återstår när en solliknande stjärna har kastat av sig sina yttre lager – finns en skiva av planetrester. Det ovanliga är att gasen i skivan verkar vara ordnad i två ringar i stället för en. Upptäckten rapporterades i Nature Astronomy i studien ”A double debris disc around a white dwarf sculpted by two planetary bodies”. 1
3
Teamet lett av Nicola Gentile Fusillo vid universitetet i Trieste använde X-shooter, en spektrograf på Europeiska sydobservatoriets Very Large Telescope (VLT) i Atacamaöknen i Chile. Instrumentet delar upp ljuset i ett spektrum. Genom att studera emissionslinjerna kunde astronomerna mäta hur snabbt gasen rör sig runt den vita dvärgen. Mätningarna visade två tydliga hastighetskomponenter, vilket talar för gas på olika avstånd från stjärnan. 1
14
I de 21 jämförbara gasskivor runt vita dvärgar som tidigare var kända hade emissionslinjerna två toppar. WD J1328−1450 uppvisade fyra. Forskarna tolkar det som att ljuset kommer från två koncentriska, roterande gasringar med ett mellanrum mellan sig. 1
Den inre ringen sträcker sig ungefär 100 000–240 000 kilometer från stjärnan. Den yttre börjar omkring 375 000 kilometer ut och fortsätter till mer än 1,3 miljoner kilometer. Avståndet mellan de angivna ringgränserna motsvarar ungefär 135 000 kilometer. 1
Mellan ringarna verkar gasen vara gles eller saknas, men det betyder inte nödvändigtvis att området är helt tomt: gasringarna ligger inuti en större stoftskiva. 6
11
Forskarna föreslår att två planetesimaler – mindre kroppar av planetmaterial – kan bidra till att upprätthålla de separata gasringarna. En tänkbar tolkning är att den inre kroppen är asteroidstor och att den yttre kan vara så stor som Pluto. Det här är dock en förklaring till observationerna, inte en direkt upptäckt av två intakta planeter. 14
En möjlig mekanism är att kropparna rör sig genom stoftskivan och samverkar med stoftkornen, så att gas frigörs och hamnar i ringarna. De tillgängliga uppgifterna ger däremot inte grund för att slå fast kropparnas storlek eller att beskriva i detalj hur gasen kyls och stelnar på nytt.
Rapporterade observationer pekar på kalcium, syre, magnesium och järn i materialet. Den inre ringen beskrivs som rik på magnesiumgas, medan den yttre till stor del saknar magnesium. Skillnaden kan vara en ledtråd till materialets historia, men den räcker inte ensam för att avgöra om ringarna kommer från två olika kroppar eller från olika lager i en och samma kropp.
Upptäckten visar att rester av planetsystem kan bilda en mer komplicerad struktur än en ensam gasring runt en vit dvärg. Om tolkningen med två överlevande planetesimaler stämmer har åtminstone vissa kroppar klarat den dramatiska förändring som deras stjärna genomgick. I just det här systemet är överlevnaden dock en slutsats forskarna drar, inte något de har observerat direkt. 1
14
WD J1328−1450 kan därför ge astronomer en bild av möjliga förhållanden långt efter att en solliknande stjärna förändrats. Det är en jämförelsepunkt för vårt solsystems avlägsna framtid – inte en förutsägelse av jordens exakta öde eller ett belägg för att solen kommer att få en likadan dubbelring. 1
Studio Global AI
This page includes a source-backed answer you can continue inside Studio Global.
Fyra toppar i spektrumets emissionslinjer tyder på två roterande gasringar runt den vita dvärgen WD J1328−1450.
Fyra toppar i spektrumets emissionslinjer tyder på två roterande gasringar runt den vita dvärgen WD J1328−1450. Den inre ringen sträcker sig ungefär 100 000–240 000 kilometer från stjärnan och den yttre från cirka 375 000 till över 1,3 miljoner kilometer.
Forskarna föreslår att två planetesimaler kan hålla ringarna åtskilda, men kropparna har inte upptäckts direkt.
Fyra toppar i spektrumets emissionslinjer tyder på två roterande gasringar runt den vita dvärgen WD J1328−1450. Den inre ringen sträcker sig ungefär 100 000–240 000 kilometer från stjärnan och den yttre från cirka 375 000 till över 1,3 miljoner kilometer.
Publicerad avRedigerad med GPT-6 LunaBilder genererade med GPT Image 2
Research answer

Create a landscape editorial hero image for this Studio Global article: How did astronomers led by Nicola Gentile Fusillo of the University of Trieste use the European Southern Observatory’s Very Large Telescope. Article summary: Astronomers inferred two separate gaseous debris rings around WD J1328−1450 from its spectrum, rather than directly photographing two rings; the system lies about 1,600 light years away and is reported in Nature Astronom. Topic tags: general web, manufacturing, education, climate. Style: premium digital editorial illustration, source-backed research mood, clean composition, high detail, modern web publication hero. Use reference image context only for broad subject, composition, and topical grounding; do not copy the exact image. Avoid: logos, brand marks, copyrighted characters, real person likenesses, fake screenshots, UI text, readable text, watermarks, chart
WD J1328−1450 ligger omkring 1 600 ljusår från jorden. Runt den vita dvärgen – den kompakta stjärnrest som återstår när en solliknande stjärna har kastat av sig sina yttre lager – finns en skiva av planetrester. Det ovanliga är att gasen i skivan verkar vara ordnad i två ringar i stället för en. Upptäckten rapporterades i Nature Astronomy i studien ”A double debris disc around a white dwarf sculpted by two planetary bodies”. 1
3
Teamet lett av Nicola Gentile Fusillo vid universitetet i Trieste använde X-shooter, en spektrograf på Europeiska sydobservatoriets Very Large Telescope (VLT) i Atacamaöknen i Chile. Instrumentet delar upp ljuset i ett spektrum. Genom att studera emissionslinjerna kunde astronomerna mäta hur snabbt gasen rör sig runt den vita dvärgen. Mätningarna visade två tydliga hastighetskomponenter, vilket talar för gas på olika avstånd från stjärnan. 1
14
I de 21 jämförbara gasskivor runt vita dvärgar som tidigare var kända hade emissionslinjerna två toppar. WD J1328−1450 uppvisade fyra. Forskarna tolkar det som att ljuset kommer från två koncentriska, roterande gasringar med ett mellanrum mellan sig. 1
Den inre ringen sträcker sig ungefär 100 000–240 000 kilometer från stjärnan. Den yttre börjar omkring 375 000 kilometer ut och fortsätter till mer än 1,3 miljoner kilometer. Avståndet mellan de angivna ringgränserna motsvarar ungefär 135 000 kilometer. 1
Mellan ringarna verkar gasen vara gles eller saknas, men det betyder inte nödvändigtvis att området är helt tomt: gasringarna ligger inuti en större stoftskiva. 6
11
Forskarna föreslår att två planetesimaler – mindre kroppar av planetmaterial – kan bidra till att upprätthålla de separata gasringarna. En tänkbar tolkning är att den inre kroppen är asteroidstor och att den yttre kan vara så stor som Pluto. Det här är dock en förklaring till observationerna, inte en direkt upptäckt av två intakta planeter. 14
En möjlig mekanism är att kropparna rör sig genom stoftskivan och samverkar med stoftkornen, så att gas frigörs och hamnar i ringarna. De tillgängliga uppgifterna ger däremot inte grund för att slå fast kropparnas storlek eller att beskriva i detalj hur gasen kyls och stelnar på nytt.
Rapporterade observationer pekar på kalcium, syre, magnesium och järn i materialet. Den inre ringen beskrivs som rik på magnesiumgas, medan den yttre till stor del saknar magnesium. Skillnaden kan vara en ledtråd till materialets historia, men den räcker inte ensam för att avgöra om ringarna kommer från två olika kroppar eller från olika lager i en och samma kropp.
Upptäckten visar att rester av planetsystem kan bilda en mer komplicerad struktur än en ensam gasring runt en vit dvärg. Om tolkningen med två överlevande planetesimaler stämmer har åtminstone vissa kroppar klarat den dramatiska förändring som deras stjärna genomgick. I just det här systemet är överlevnaden dock en slutsats forskarna drar, inte något de har observerat direkt. 1
14
WD J1328−1450 kan därför ge astronomer en bild av möjliga förhållanden långt efter att en solliknande stjärna förändrats. Det är en jämförelsepunkt för vårt solsystems avlägsna framtid – inte en förutsägelse av jordens exakta öde eller ett belägg för att solen kommer att få en likadan dubbelring. 1
Studio Global AI
This page includes a source-backed answer you can continue inside Studio Global.
Fyra toppar i spektrumets emissionslinjer tyder på två roterande gasringar runt den vita dvärgen WD J1328−1450.
Fyra toppar i spektrumets emissionslinjer tyder på två roterande gasringar runt den vita dvärgen WD J1328−1450. Den inre ringen sträcker sig ungefär 100 000–240 000 kilometer från stjärnan och den yttre från cirka 375 000 till över 1,3 miljoner kilometer.
Forskarna föreslår att två planetesimaler kan hålla ringarna åtskilda, men kropparna har inte upptäckts direkt.