Kinas obemannade Chang’e 7 ska kartlägga månens sydpol och undersöka om det finns vattenis i kratrar som aldrig får direkt solljus. Uppdraget var förberett för uppskjutning från Wenchang med en Long March 5-raket 2026. Men Kina meddelade att sonden inte uppfyllde uppskjutningsvillkoren. Något nytt officiellt datum har inte presenterats.
1
Fyra farkoster med olika uppgifter
Chang’e 7 består av en orbiter, en landare, en rover och en liten hoppande sond. Tillsammans ska de undersöka månens sydpol både från omloppsbana och på marken. Den hoppande sonden är särskilt tänkt att nå platser som en hjulförsedd rover har svårt att ta sig till.
3
4
Orbitern ska kartlägga området och undersöka tänkbara landningsplatser innan uppdragets markdel börjar. Områden nära Shackletonkratern har nämnts som möjliga mål, men någon slutlig landningsplats har inte offentliggjorts.
1
5
12
Uppdraget ska också bära sex internationella vetenskapliga instrument. Bland utrustningen finns kameror, radar och instrument för vattenanalys, liksom försök för att studera månens yta och miljö.
1
9
Så ska sonden leta efter vattenis
Landaren blir en fast plattform för observationer, medan rovern ska undersöka terräng som går att nå i närheten. Den hoppande sonden är konstruerad för att ta sig in i mörka kratrar och sänkor som rovern inte kan nå. Där ska instrumenten leta efter vatten och andra flyktiga ämnen.
3
9
De olika delarna kompletterar varandra: observationer från omloppsbana kan ge en överblick över större områden, medan instrument på marken kan undersöka lokala förhållanden. Hoppsonden är särskilt viktig eftersom den ska nå några av de kalla, skuggade platser som är mest intressanta i sökandet efter is. Uppdraget ska undersöka om sådana ämnen finns – inte utgå från att det redan är känt hur mycket is som går att använda.
3
10
Varför både skugga och solljus spelar roll
Vissa kraterbottnar nära månens poler får aldrig direkt solljus. I de permanent skuggade områdena är det extremt kallt, vilket kan göra det möjligt för vattenis och andra flyktiga ämnen att finnas kvar. Chang’e 7 ska undersöka om sådana ämnen förekommer och studera miljön runt omkring.
1
12
Högre och mer upphöjda områden intill kratrarna kan däremot få betydligt mer solljus. En landningsplats nära en kraterkant skulle därför kunna ge tillgång till solbelyst mark för solcellsdriven utrustning, samtidigt som skuggad terräng finns i närheten för undersökningar. Shackletonkraterns kant har diskuterats som en möjlighet, men den exakta platsen är inte bekräftad.
7
12
Om vattenis finns i mängder som går att nå och bearbeta skulle den kunna bli värdefull för framtida utforskning. Men att upptäcka is visar inte i sig hur mycket som finns eller om det går att utvinna på ett praktiskt sätt.
1
7
Uppskjutningen är framflyttad – nytt datum saknas
Kina hade förberett Chang’e 7 för uppskjutning 2026. Den 23 augusti meddelade myndigheterna att uppdraget inte kunde genomföras under den planerade uppskjutningsperioden eftersom det inte uppfyllde uppskjutningsvillkoren. Beskedet angav inget nytt datum, och en senare rapport konstaterade att någon officiell ersättningsplan ännu inte hade meddelats.
Förseningen ändrar tidplanen, men inte de uttalade vetenskapliga målen. Chang’e 7 är fortfarande planerat som en undersökning av månens sydpol, med fokus på miljön, vattenis och andra resurser.
2
En del av större planer för månen
Undersökningen har koppling till Kinas mål att landa astronauter på månen före 2030 och landets planer på en internationell månforskningsstation tillsammans med samarbetspartner. Även NASA:s Artemisprogram siktar på månens sydpol som en del av planerna för bemannad utforskning och en mer långvarig närvaro.
17
18
Båda programmen behöver bättre kunskap om terräng, resurser och förhållanden på plats. Men en robotundersökning är inte detsamma som att bygga en bas. Chang’e 7 kan bidra med underlag för framtida beslut, medan frågor om säker åtkomst, mängden tillgängliga resurser och möjligheten att använda dem fortfarande återstår.