Vem ska bestämma över AI? Utvecklingsländer kräver större inflytande

Utvecklingsländer vill ha större inflytande över hur artificiell intelligens utvecklas och vilka regler som ska gälla. Deras invändning är att länder och företag med störst teknisk och ekonomisk makt annars riskerar att fatta besluten – medan andra får nöja sig med att använda system som utformats någon annanstans. Det kan göra länder mer beroende av teknik som inte motsvarar deras behov och samtidigt förstärka globala ojämlikheter. 1

Möjligheter – men också risker för jobb och jämlikhet

Vid FN:s generalförsamling lyfte ledare fram AI:s potential att öka produktiviteten och bidra till bättre samhällsservice. Världsbanken har pekat på möjligheten att anpassa billigare AI-verktyg till lokala behov. Men nyttan är inte självklar: AI kan också tränga undan vissa ingångsjobb inom exempelvis kundtjänst, programvara, finans och företagstjänster – arbeten som är viktiga i en del utvecklingsekonomier.

Det finns också en risk att skillnaderna växer om tekniken främst når länder, skolor och vårdinrättningar med god infrastruktur och välutbildad personal. Ledare varnade dessutom för att AI kan påverka tillit och säkerhet. 12

El, uppkoppling och kompetens är grundförutsättningar

För att AI ska kunna användas brett krävs tillförlitlig el, internet, datorkapacitet och människor med kunskap att utveckla, anpassa och använda tekniken. FN uppgav att 2,2 miljarder människor fortfarande stod utan internetuppkoppling. Samtidigt har FN:s generalsekreterare pekat på att finansieringen av AI-kompetens är splittrad och att stödet har stora geografiska luckor.

Oenighet om vem som ska sätta ramarna

Ledare från det globala syd efterfrågade en verklig plats i arbetet med gemensamma AI-regler. FN:s generalsekreterare António Guterres framhöll att nationella insatser behövs, men att internationell samordning också är nödvändig. Flera AI-företagsledare uppmanade regeringar att samarbeta om skyddsåtgärder. 1310

Donald Trump intog en annan linje: han tonade ned varningar om AI-risker och motsatte sig nya internationella begränsningar. Han förespråkade i stället benämningen ”superintelligens” och sade att amerikanska myndigheter skulle följa utvecklingen och kunna ingripa vid behov. 1315

Kärnfrågan vid FN var därför inte bara hur snabbt AI ska utvecklas. Den handlade också om vilka som får vara med och forma tekniken – och om länder med mindre resurser kan få både inflytande och praktisk möjlighet att dra nytta av den.