Därför vände oljepriset upp efter fyra dagars fall

Oljepriset steg försiktigt i den asiatiska handeln den 22 september och bröt därmed en nedgång på fyra handelsdagar. Brentolja för leverans i november steg med 74 cent, cirka 0,75 procent, till 101 dollar per fat. Det amerikanska WTI-kontraktet för oktober, som löper ut på tisdagen, steg med 41 cent till omkring 96 dollar. Dagen före hade Brent stängt på 100,34 dollar, ned 3,4 procent, medan WTI hade fallit 4,5 procent till 95,78 dollar. 1

Uppgången var dock liten och innebar inte att marknadens oro över utbudet hade försvunnit. I stället speglade den dragkampen mellan hopp om diplomatiska framsteg mellan USA och Iran – och fortsatt oro för Saudiarabiens exportvägar och säkerheten för sjöfarten i regionen.

Diplomatiska förhoppningar låg bakom fallet

De fyra dagarnas prisnedgång drevs främst av förväntningar om att USA och Iran kan hitta en diplomatisk öppning under FN:s generalförsamling i New York. President Donald Trump sade att han var öppen för ett möte med Irans president Masoud Pezeshkian, som väntades till New York. Iran hade samtidigt, via medlare, förmedlat villkor för att återuppta förhandlingar.

För oljemarknaden spelar även utsikten till samtal roll. En möjlig nedtrappning kan minska den extra riskpremie som investerare lägger på oljepriset på grund av hot mot produktion och transporter i Mellanöstern. Det var den första marknadsreaktionen: diplomatiskt hopp, tillsammans med tecken på återhämtade saudiska leveranser, pressade Brent mot 100 dollar per fat. 13

Något bekräftat diplomatiskt genombrott fanns däremot inte. Prisuppgången den 22 september tyder på att handlare inte ville öka sina positioner för fortsatt fall innan signalerna från FN-mötena blivit tydligare.

Saudiarabien kunde styra om – men till en mer utsatt rutt

Huthiattacker mot Saudiarabiens East–West-pipeline störde en viktig exportled. Saudi Aramco svarade genom att flytta mer råolja till terminaler vid Persiska viken och vidare genom Hormuzsundet. Satellitdata som JPMorgan hänvisade till visade att saudiska oljevolymer genom Hormuzsundet i snitt låg på omkring 2,9 miljoner fat per dag under de sex föregående dagarna, jämfört med cirka 700 000 fat per dag i augusti. 2

Det visar att Saudiarabien kan få ut betydande volymer trots störningen i rörledningen, vilket dämpade farhågorna för ett omedelbart och totalt exportbortfall. Satellitbilder visade också supertankers med en sammanlagd kapacitet på omkring 14 miljoner fat vid saudiska lastningsterminaler i Persiska viken. 1214

Men reservlösningen innebär också en ny sårbarhet: mer saudisk olja blir beroende av Hormuzsundet, en strategiskt avgörande flaskhals där störningar i sjöfarten fortfarande är en central risk.

• Större lastningar från terminalerna i Persiska viken talar för att exportvolymerna kan återhämta sig.
• Större beroende av Hormuzsundet ökar samtidigt exponeringen mot nya störningar i sjötrafiken.

Det förklarar varför oljepriset kunde falla kraftigt på diplomatiska förhoppningar, men sedan snabbt studsa när marknaden åter bedömde den kvarvarande geopolitiska risken.

Därför kallas uppgången för blankningstäckning

Tim Waterer, chefsanalytiker på KCM Trade, beskrev den tidiga uppgången som en typisk rekyl driven av blankningstäckning, snarare än en grundläggande förändring av oljemarknaden.

I praktiken betyder det att handlare som satsat på ytterligare prisfall köpte tillbaka kontrakt efter den snabba fyradagarsnedgången. Därmed minskade de risken att drabbas av en negativ överraskning, exempelvis nya besked om diplomatin eller oljeförsörjningen.

En sådan rörelse kan lyfta priserna utan att balansen mellan fysisk tillgång och efterfrågan har stramats åt. Den begränsade uppgången sade därför mer om positionering och osäkerhet än om att oljeutbudet bevisligen hade försämrats.

Exceptionellt stort spann i prognoserna

Utvecklingen är svår att förutse: det gäller både sannolikheten för diplomatiska framsteg, hur hållbara Saudiarabiens alternativa exportvägar är och säkerheten för handelsfartygen i regionen. JPMorgan uppgav att banken saknade ett tydligt huvudscenario för oljemarknaden och inte visste hur konfliktens slutskede skulle kunna modelleras.

Goldman Sachs har illustrerat hur stort utfallsrummet är. Banken bedömer att oljan kan falla mot 80 dollar per fat om exporten från regionen normaliseras, men stiga så högt som 120 dollar om attackerna mot fartyg i Mellanöstern intensifieras.

Tre saker marknaden följer närmast

1. Konkreta kontakter mellan USA och Iran under FN:s generalförsamling. En trovärdig väg mot nedtrappning kan minska den geopolitiska riskpremien ytterligare.
2. Saudiarabiens export- och lastningsvolymer. Varaktigt höga lastningar från terminalerna i Persiska viken skulle visa att omdirigeringen mildrar följderna av pipelineavbrottet.
3. Läget i Hormuzsundet. När mer saudisk råolja passerar den vägen kan varje försämring av säkerhetsläget få särskilt stor effekt på oljepriset.

Rörelsen den 22 september bör därför främst ses som en försiktig stabilisering efter ett brant fall – inte som ett definitivt besked om att riskerna för oljeutbudet är över. 12