Nordkoreas kärnvapenprov kan ha väckt gamla förkastningar till liv

Det centrala resultatet är inte bara att Nordkoreas underjordiska kärnvapenprov gav upphov till skakningar direkt efter explosionerna. En ny studie pekar på att de sex proven vid Punggye-ri kan ha förändrat berggrunden kring Mount Mantap under lång tid. Efter det största och sista provet 2017 följde en ovanlig, växande serie små jordbävningar längs förkastningar som tidigare varit seismiskt tysta. 1

1 399 jordbävningar i ett tidigare lugnt område

Forskarna identifierade 1 399 lokala jordbävningar mellan 2008 och 2025 nära Mount Mantap. I historiska data finns inga dokumenterade jordbävningar i jordskorpan inom 50 kilometer från berget under perioden 1904–2017, vilket gör den senare aktiviteten särskilt anmärkningsvärd. 1

Den tydligaste förändringen kom efter Nordkoreas sjätte och sista kärnvapenprov den 3 september 2017. Tidigare forskning har uppskattat att explosionen skedde på ungefär 0,5 kilometers djup och hade en sprängverkan på omkring 191 kiloton TNT-ekvivalent, även om sådana beräkningar beror på vilken metod som används. 6

Cirka tre veckor efter detonationen började den seismiska aktiviteten öka. Det avviker från ett vanligt efterskalvsförlopp, där antalet jordbävningar normalt minskar med tiden. Här fortsatte i stället de små skalven att bli fler och starkare under de följande åren, och aktivitet registrerades fortfarande 2025. 1

Två förkastningar pekas ut

Av de 1 399 händelserna kunde forskarna precisionslokalisera 955 längs två förmodade förkastningar som löper i nordnordvästlig riktning. Klustringen talar för att jordbävningarna handlar om glidning längs redan existerande geologiska strukturer, snarare än enbart lokala störningar runt den underjordiska explosionshåligheten. 1

Forskarna modellerade också ett större men villkorat riskscenario: om en förkastningssträcka på ungefär 24 kilometer skulle brista, skulle den kunna utlösa en jordbävning på omkring magnitud 6,4. Det är en uppskattning av vad förkastningens geometri kan medge – inte en prognos om att en sådan jordbävning kommer att inträffa. 1

Skador i berggrunden kan förklara fördröjningen

Studien beskriver en möjlig kedja av geologiska effekter. Upprepade underjordiska explosioner kan ha spräckt och försvagat de ytliga berglagren under och runt Mount Mantap, samtidigt som de förändrat spänningarna i närliggande förkastningar. 1

Sprickor kan också skapa eller koppla samman vägar för vatten. När vatten tränger in ökar portrycket – trycket i berggrundens små hålrum och sprickor – vilket minskar den effektiva friktionen som håller en förkastning låst. Forskarna tolkar kombinationen av bergskador, förändrade spänningar och vätsketryck som en möjlig förklaring till att förkastningarna började röra sig först efter en fördröjning, i stället för att bara ge en kortvarig svärm av efterskalv. 1

Betydelse för riskbedömning och övervakning

Resultaten visar att följderna av underjordiska kärnvapenprov kan sträcka sig långt bortom själva explosionen och dess omedelbara seismiska signal. Vid Punggye-ri tyder underlaget på en långvarig och föränderlig lokal jordbävningsrisk, trots att proven har upphört. 1

Det är också relevant för övervakning av kärnvapenprov. Senare jordbävningar som drivs av förkastningsrörelser kan göra det svårare att avgöra om en ny seismisk signal beror på en explosion, en naturlig jordbävning eller en jordbävning som indirekt har utlösts av tidigare tester. Därför behöver bedömningen väga in händelsernas typ, plats och tidpunkt – inte tolka varje signal i närheten som tecken på ett nytt kärnvapenprov. 1

Studien visar inte att ett framtida kärnvapenprov nödvändigtvis skulle utlösa en skadlig jordbävning. Däremot visar den att 2017 års prov följdes av långvarig seismisk aktivitet som stämmer överens med återaktiverade förkastningar – en geologisk risk som bör vägas in vid sidan av platsens betydelse för kärnvapenövervakning. 1