Inför Fed-beskedet: det är räntebanan – inte bara höjningen – som oroar marknaden

Inför Federal Reserves räntebesked den 16 september var en höjning med 0,25 procentenheter i det närmaste helt inprisad. Det skulle bli den första höjningen sedan 2023 och föra styrränteintervallet till 3,75–4,00 procent. För marknaderna var dock den viktigaste frågan inte själva kvartsprocenten, utan om Fed-chefen Kevin Warsh skulle peka ut en fortsatt åtstramning när oljepriser, inflationsförväntningar, statlig upplåning och långa räntor redan var på väg upp. 510

Börserna blev försiktigare – utan panik

Den 15 september föll Dow Jones med 0,63 procent, S&P 500 med 0,45 procent och Nasdaq med 0,78 procent. Även Asienbörserna var svagare: Hongkong föll 1,0 procent, Shanghai 0,54 procent och Japan låg marginellt lägre. Samtidigt låg S&P 500 fortfarande mindre än 3 procent under rekordnivån från augusti. Det pekade mot en tydlig riskminskning, men inte en bred marknadspanik. 10139

Varför marknaden väntade sig en höjning

Ränteterminerna visade en sannolikhet på 94,5 procent för en höjning med 25 räntepunkter. Skälen var en inflation som fortsatt låg över målet, en motståndskraftig amerikansk ekonomi och ett oljeprislyft som kunde spridas till fler priser och lönekrav. Warsh hade redan signalerat att starkare aktivitet och inflation kunde motivera högre räntor. 1015

Olja och statsfinanser drev upp räntorna

Brentoljan hade nått en fyramånadershögsta på 109,97 dollar per fat efter en kraftig uppgång, innan priset sjönk tillbaka till omkring 104,49 dollar. Fortsatt oro för utbudet kopplat till Mellanöstern höll ändå oljepriset högt. 14

Dyrare energi ökade inflationsrisken. Samtidigt bidrog omfattande statlig upplåning till högre obligationsräntor, vilket i sig stramade åt de finansiella villkoren redan före ett Fed-beslut. Räntan på den amerikanska tioåriga statsobligationen nådde 5,041 procent, den högsta nivån sedan 2007. Den genomsnittliga tioårsräntan i G7-länderna steg till sin högsta nivå sedan mitten av 2008. 12

Warshs test: oberoende och trovärdighet

Warsh stod inför ett ovanligt politiskt laddat trovärdighetstest. President Donald Trump hade valt honom med förväntningen om lägre räntor och hade offentligt pressat Fed att sänka dem. En höjning skulle därför kunna understryka centralbankens oberoende, men också öka risken för konflikt med Vita huset. 57

Om Warsh däremot inte följde upp tidigare hökaktiga signaler kunde det förstärka investerarnas tvivel om Feds vilja att bekämpa inflationen. 11 Stephen Miran hävdade att en höjning vore för tidig, eftersom de senaste inflationssiffrorna kunde vara missvisande och senare revideras. Det skärpte både den interna och offentliga debatten om penningpolitiken. 4

Uttalanden efter beskedet kunde styra nästa marknadsrörelse

När en höjning på 25 räntepunkter redan till stor del var inprisad väntades reaktionen bero på Feds uttalande, eventuella reservationer i omröstningen, prognoserna och Warshs presskonferens. Avgörande var vilken bana Fed antydde för fortsatta höjningar.

Ett tydligt hökaktigt budskap kunde först pressa upp obligationsräntorna ytterligare och dra ned aktier. Ett mindre hökaktigt besked – eller förnyade tvivel om Feds självständighet – skulle däremot kunna försvaga dollarn trots en faktisk räntehöjning, när marknaden omvärderade både den framtida räntebanan och centralbankens inflationsförtroende.

Historiken ger inget enkelt facit

Aktier har ofta utvecklats väl under räntehöjningscykler när Fed lyckats dämpa inflationen utan att utlösa recession. Utfallet har varit betydligt sämre när höjningar blottlagt övervärderingar, finansiell stress eller följts av en konjunkturnedgång.

Med redan kraftigt stigande långräntor fanns en risk att marknaden inte skulle se perioden som en rutinmässig normalisering av ränteläget, utan som ett svar på inflations- och statsfinansiell press.

Låg ersättning för aktierisk ökade sårbarheten

S&P 500:s aktieriskpremie – den extra förväntade avkastning investerare får för att äga aktier i stället för amerikanska statsobligationer – uppgavs ligga nära den lägsta nivån sedan it-bubblans tid. 6

När tioårsräntan låg kring eller över 5 procent fick investerare ovanligt liten extra kompensation för aktierisk. Det gjorde högt värderade tillväxtaktier, och därmed även det bredare indexet, känsliga för även måttliga uppgångar i realräntor, svagare vinstutfall eller signaler om en mer aggressiv Fed-politik.