Spåren i tänderna: betelnöt kan ha använts som rusmedel redan för 25 000 år sedan

Tänder från två förhistoriska jägare och samlare på den indonesiska ön Sulawesi ger starka belägg för att människor regelbundet använde psykoaktiva betelnötter redan för upp till 25 000 år sedan. Kombinationen av särpräglat tandslitage, kemiska rester och laboratorieförsök gör fyndet till en möjlig kandidat för det äldsta kända belägget för vanemässig användning av ett psykoaktivt ämne. 12

Två personer, separerade av tusentals år

De undersökta kvarlevorna kommer från människor som levde under helt olika perioder. Den ena individen, beskriven som en man, dog för ungefär 25 000–16 000 år sedan. Den andra levde för omkring 7 600–6 300 år sedan. Båda bedöms ha varit 40–50 år gamla när de dog. 8

Tänderna hade ovanligt djupa och rundade fåror, liksom kraftigt slitage. Forskarna tolkar märkena som följden av att personerna återkommande höll hårda, hela betelnötter i munnen och sög på dem under längre tid. Det skiljer sig från att tugga en färdigberedd betelblandning. 12

I tandvävnaden hittades också arekolin, den främsta psykoaktiva alkaloiden i fröet från arekapalmen, som ofta kallas betelnöt. Tillsammans med slitagemönstret talar den kemiska resten för upprepad konsumtion snarare än en enstaka exponering. 14

Även en hel nöt kunde ge effekt

I moderna betelberedningar ingår ofta släckt kalk, alltså kalciumhydroxid. Den gör att arekolin tas upp snabbare. I det antika materialet fann forskarna däremot inga tecken på släckt kalk, vilket pekar mot en enklare och äldre praktik: att suga på hela nötter. 15

Det innebär inte att användningen saknade psykoaktiv effekt. I forskargruppens experiment frigjorde hela betelnötter arekolin när de utsattes för konstgjord saliv. Ämnet aktiverade relevanta mänskliga receptorer i ett laboratoriesystem. Resultatet visar att långvarigt sugande kan ha gett en fysiologiskt aktiv dos även utan kalk. 14

Effekten var sannolikt annorlunda än vid dagens kalkbehandlade betelblandningar. Kalken gör upptaget snabbare och starkare, medan hela nötter tycks ha frigjort arekolinet mer gradvis. 15

Möjlig lindring – men också svåra tandskador

Forskarna föreslår att betelnötterna delvis kan ha använts för att dämpa tandvärk. Tanken är rimlig eftersom arekolin har smärtstillande egenskaper och personerna hade svårt skadade tänder. Men fynden kan inte avgöra vilket syfte någon av dem hade med användningen. 18

Tandmaterialet visar också en tydlig baksida. De slitande nötterna verkar ha bidragit till extremt tandslitage, tandlossningssjukdom och i vissa fall blottlagd pulpakammare – den innersta delen av tanden. Ett ämne som möjligen lindrade smärta kan alltså samtidigt ha förvärrat munskadorna vid upprepad användning. 1

Den försiktiga, men viktiga, slutsatsen är att jägare och samlare under istiden kan ha känt till att ett naturligt ämne kunde förändra sinnesupplevelsen och lindra smärta. Bevisen stöder regelbunden användning av betelnöt och är förenliga med smärtlindring, men de visar inte direkt att nötterna användes för att behandla infektioner. 1

Flyttar tidslinjen för psykoaktiv användning

Före fyndet lyftes jäst kornöl från för omkring 13 000 år sedan ofta fram som det äldsta belägget för användning av ett psykoaktivt ämne. Om tolkningen från Sulawesi håller, flyttas vanemässig användning ungefär 12 000 år längre tillbaka – till istidens jägare och samlare snarare än jordbrukssamhällen. 1

Fyndet förändrar även den möjliga historien om betelnötsanvändning. Tidigare modeller har förlagt dess början till yngre stenåldern eller bronsåldern, för omkring 3 500 år sedan. Materialet från Sulawesi antyder i stället att praktiken kan vara upp till 25 000 år gammal och att dagens tuggtraditioner med kalk är en senare teknisk utveckling av en betydligt äldre vana. 1

Det som är belagt – och det som återstår att förstå

Det mest övertygande är att tre oberoende spår pekar åt samma håll: de ovanliga tandfårorna, arekolin i de gamla tänderna och experimenten som visar att saliv kan frigöra arekolin från hela nötter. 14

Forskarna kan därför med rimlig säkerhet dra slutsatsen att personerna upprepade gånger sög på hela betelnötter och exponerades för ett psykoaktivt ämne. Däremot är den exakta styrkan i effekten, praktikens sociala innebörd och huruvida smärtlindring var huvudskälet fortfarande tolkningar, inte direkta observationer. 1