Därför vill 17 europeiska telekomchefer ändra EU:s Digital Networks Act

De 17 europeiska telekomchefernas öppna brev är inte ett angrepp på nätverkssäkerhet. Deras huvudbudskap är i stället att EU:s Digital Networks Act (DNA) bör ge starkare drivkrafter att investera i uppkoppling – inte lägga på skyldigheter som enligt operatörerna riskerar att flytta kapital från fiber, 5G och 6G. Bland undertecknarna finns bolag som Orange, Deutsche Telekom och Telefónica. De vill att lagförslaget ändras under den fortsatta EU-processen. 46

Huvudstriden: utrustning från leverantörer med hög risk

Den mest akuta invändningen gäller föreslagna regler för leverantörer som klassas som ”högriskleverantörer” av cybersäkerhetsskäl. Enligt rapporteringen kan operatörer få tre år på sig att fasa ut sådan utrustning. Branschen uppskattar att detta kan kosta upp till 40 miljarder euro och menar att pengarna då inte kan användas för utbyggnad av nästa generations nät. 58

40 miljarder euro är dock branschens egen uppskattning, inte en slutligt fastställd offentlig kostnadsbedömning. Konflikten handlar därför inte enbart om huruvida utrustning ska bytas ut, utan också om hur snabbt det ska ske, vem som ska bära kostnaden och på vilka grunder en EU-gemensam skyldighet ska införas.

Kommissionens säkerhetsoro har tydlig grund i dess tidigare arbete med 5G. År 2023 bedömde den att Huawei och ZTE innebar väsentligt högre risker än andra 5G-leverantörer. Skälet var bland annat möjlig exponering för långtgående lagar i tredjeland om nationell underrättelseverksamhet och datasäkerhet. Kommissionen ansåg att nationella beslut att begränsa eller utesluta bolagen var motiverade inom ramen för EU:s 5G-verktygslåda för cybersäkerhet. 17

Varför Bryssel vill ha gemensamma regler

Före det nuvarande förslaget byggde 5G-verktygslådan i stor utsträckning på nationellt genomförande. Kommissionen uppgav att 24 medlemsstater hade antagit eller förberedde lagstiftning som gav myndigheter möjlighet att granska leverantörer och införa begränsningar. Men bara 10 hade faktiskt infört sådana restriktioner.

Den ojämna tillämpningen förklarar varför EU nu vill ha mer bindande regler. Ur Bryssels perspektiv är kommunikationsnäten sammanlänkad kritisk infrastruktur. Ett lapptäcke av nationella regler för leverantörer kan därför lämna gemensamma sårbarheter. Kommissionen beskriver DNA som en enda förordning som ska modernisera reglerna för konnektivitet och stödja avancerad och motståndskraftig digital infrastruktur. 3

Operatörernas invändning är att även ett gemensamt regelverk måste vara proportionerligt. De varnar för en och samma tidsplan för alla, eftersom installerade nät, möjligheten att ersätta utrustning och investeringsplaner skiljer sig mellan länder och operatörer.

Telekomchefernas bredare krav

Utrustningsfrågan är en del av en större begäran om ett mer investeringsinriktat regelverk för telekom. Cheferna och branschorganisationen Connect Europe vill bland annat att beslutsfattarna ska:

• Minska regelmässiga och administrativa hinder som de anser bromsar investeringar och innovation i snabba nät. 46
• Ge långvariga eller tillsvidaregiltiga spektrumlicenser, så att operatörerna får större långsiktig trygghet i investeringar med mycket lång livslängd. 4
• Ge större utrymme för konsolidering på marknaden, eftersom branschen anser att större skala kan stärka investeringsförmågan.
• Lämna ett regelstyrt förstahandsangreppssätt och bygga en mer harmoniserad inre marknad för telekom. 119

Bakom kraven ligger ett välkänt branschargument: telekomoperatörer gör stora infrastrukturinvesteringar som binds under lång tid. Förutsägbara regler, säker tillgång till radiospektrum och tillräcklig skala är därför centrala för att finansiera nätuppgraderingar.

Därför motsätter de sig en fast deadline för kopparnäten

Brevet ifrågasätter också en centralt beslutad tidplan för att avveckla äldre kopparnät. DNA föreslår en stegvis övergång till fiber och kräver att medlemsstaterna säkerställer avveckling av kopparnät före utgången av 2035 i utpekade områden där särskilda villkor om fibertäckning och överkomliga tjänster är uppfyllda. 1

Operatörerna ifrågasätter inte riktningen från koppar till fiber. Deras invändning är att avvecklingen måste ta hänsyn till lokala utbyggnadsförhållanden, konsumentskydd, teknisk beredskap och nätens motståndskraft. De vill ha flexibilitet i stället för en generell deadline från Bryssel. 4

Det som faktiskt förhandlas

Debatten framställs ibland som ett enkelt val mellan billig kinesisk utrustning och säkerhet. I praktiken är den mer komplicerad.

Kommissionens linje är att begränsningar för högriskleverantörer behövs för att skydda kritiska nät och rätta till bristerna i frivilliga, ojämnt genomförda nationella åtgärder. 17 Operatörerna hävdar i stället att ett snabbt och enhetligt krav på utbyte kan försvaga just de investeringar som krävs för att förbättra Europas uppkoppling. 58

För Europaparlamentet och medlemsstaternas regeringar blir de centrala frågorna därmed både praktiska och strategiska:

1. Hur snabbt ska utrustning från utpekade leverantörer tas bort?
2. Vem ska bära kostnaden för bytet?
3. Hur stort nationellt handlingsutrymme ska finnas kvar inom en gemensam europeisk säkerhetsram?
4. Kan EU stärka säkerheten utan att bromsa investeringar i fiber, 5G och framtida 6G?

Svaret avgör om DNA främst kommer att ses som ett säkerhetspolitiskt ingripande, en investeringsreform eller ett försök att väga samman båda målen. Telekomcheferna vill ha en version som enligt dem ger bättre förutsättningar för kapitalinvesteringar och operativ flexibilitet. Kommissionen söker samtidigt en mer enhetlig lägstanivå för säkerhet i hela EU. 34