USA:s erbjudande om kärnbränsle utifrån gav IAEA:s generalkonferens i Wien en tydlig konfliktlinje: Iran kan få tillgång till bränsle för fredlig kärnkraftsproduktion, men bara om landet permanent avvecklar sin inhemska urananrikning. Samtidigt gjorde Washington klart att alternativet, enligt USA, kan bli militära åtgärder. Därmed handlade mötet inte enbart om tekniska inspektioner, utan om hårdare diplomatiska påtryckningar, motåtgärder från Iran och en regional säkerhetskris.
1
5
USA:s villkor: externt bränsle i stället för egen anrikning
USA:s energiminister Chris Wright sade att Washington skulle stödja ett arrangemang där Iran får kärnbränsle levererat från utlandet, förutsatt att Teheran permanent upphör med att anrika uran på egen hand. Wright sade att USA föredrar en förhandlad lösning, men varnade samtidigt för att Iran annars kan möta amerikansk militär handling. USA krävde också att Iran fullt ut samarbetar med IAEA, FN:s atomenergiorgan, och ger inspektörer tillträde.
1
5
Erbjudandet är alltså både en möjlig diplomatisk utväg och ett ultimatum. Den centrala tvisten är fortsatt Irans anrikningsprogram och IAEA:s möjligheter att kontrollera det.
Irans atomchef stoppades från mötet
Konflikten fördjupades när Österrike nekade Mohammad Eslami inresa. Eslami är Irans vice president med ansvar för kärnenergifrågor och chef för Irans atomenergiorganisation. Beslutet kom efter amerikanskt motstånd mot ett undantag från sanktioner som skulle ha gjort resan möjlig.
7
8
Iran beskrev åtgärden som politiskt motiverad. Ambassadören Reza Najafi sade att den kränkte Irans rättigheter och principen om staters suveräna likställdhet, och Teheran kallade upp Österrikes chargé d’affaires.
7
8
Inspektioner och Pickaxe Mountain ökar trycket
IAEA-styrelsen har redan satt press på Iran med anledning av att landet inte lämnat den tillgång och information som efterfrågats. IAEA:s generaldirektör Rafael Grossi uppgav vid konferensen att myndigheten, med undantag för en inspektion av kärnkraftverket i Bushehr i juni, inte genomfört någon verifiering på plats i Iran på över sex månader. Organet saknar också uppgifter om tidigare deklarerat kärnmaterial och tillträde till anläggningar som behövs för att kontrollera det.
4
16
Samtidigt har IAEA observerat byggaktivitet vid den starkt befästa anläggningen Pickaxe Mountain. Grossi sade att satellitbilder visar rörelser kring byggplatsen, men betonade att myndigheten inte har konkret information om vilken verksamhet som pågår där. Iran har avfärdat anklagelserna som mediehysteri och hävdar att landet uppfyller sina kontrollskyldigheter.
9
13
Diplomatin står stilla – och parterna skyller på varandra
USA:s budskap har i allt högre grad antytt att Irans kärntekniska kapacitet kan behöva slås ut om diplomatin misslyckas. Iran hävdar å sin sida att amerikanska militära angrepp har gjort inspektioner ogenomförbara, samtidigt som landet säger sig vara öppet för seriösa förhandlingar och inte eftersträva kärnvapen.
5
11
13
Det som går att fastslå är att både samtalen och kontrollarbetet har låst sig. Underlaget räcker däremot inte för att oberoende avgöra vilken sida som bär huvudansvaret för dödläget.
Tankfartyget El Gaia visar regionala följder
Spänningarna märks även till sjöss kring Hormuzsundet, en av världens viktigaste farleder för oljeexport. Irans revolutionsgarde uppgav att det Panama-flaggade tankfartyget El Gaia träffades av en sjömina i en förbjuden zon och fattade eld. USA:s centralkommando, CENTCOM, avvisade den versionen och sade att fartyget först träffats av en iransk robot och senare av en drönare.
2
3
10
Uppgifterna motsäger varandra, och den exakta händelsekedjan samt ansvaret är därför omstridda. Men själva motsättningarna kring El Gaia understryker att kärnkonflikten inte är isolerad till förhandlingsrum och inspektionsprotokoll: den ökar också riskerna för handelssjöfarten i Persiska viken.
Sammantaget visade Wienmötet att diplomatin fortfarande åberopas av båda sidor, men att dess praktiska förutsättningar försämras. Utan tillträde för inspektörer, en gemensamt accepterad kontrollordning och minskad militär konfrontation blir vägen tillbaka till förhandlingar allt smalare.