Oljemarknaden klarar kriget – men säkerhetsmarginalen försvinner

Sju månader in i kriget mellan USA och Iran fungerar oljemarknaden tack vare tillfälliga lösningar, inte tack vare en hållbar ersättning för de störda exporterna från Mellanöstern. En del olja har fått nya transportvägar, producenter i Nord- och Sydamerika har ökat exporten och regeringar har släppt olja från beredskapslager. Men detta har skett till priset av snabbt sjunkande lager – vilket gör både oljepriser och världsekonomi mer sårbara för nya attacker eller avbrott i sjöfarten. 119

Två problem samtidigt: mindre utbud och svårare transporter

Före kriget stod Mellanösterns export för ungefär en femtedel av världens oljeförsörjning. I konfliktens inledning bedömde Internationella energiorganet, IEA, att omkring 11 miljoner fat per dag hade försvunnit från utbudet. Senare uppskattningar av den kvarvarande störningen i Persiska viken har varierat, eftersom både produktion, transit och mindre transparenta leveranser är svåra att bedöma. I slutet av augusti uppskattade analytiker som Reuters talat med störningen till omkring 5–7 miljoner fat per dag. 93

Hormuzsundet är den centrala flaskhalsen. Före konflikten passerade uppskattningsvis 21,6 miljoner fat olja per dag genom sundet. Under årets andra kvartal föll flödet till 4,9 miljoner fat per dag, enligt amerikanska uppskattningar som Bloomberg rapporterade om. 7 Det är en viktig skillnad: olja som kan produceras men inte kan lastas, försäkras eller transporteras säkert når inte fullt ut världsmarknaden.

Saudiarabien har lett om olja mot Röda havet, medan en del export från Gulfen har gått via andra hamnar och exceptionella transportlösningar. Åtgärderna har mildrat den akuta chocken, men de har inte återställt normala handelsflöden. Reuters rapporterade att exporten från Gulfen fortfarande låg klart under de omkring 18 miljoner fat per dag som passerade Hormuzsundet före kriget. 3

Därför stiger priserna trots att oljan fortsätter att flöda

Oljepriset styrs inte bara av tillgängliga fat här och nu, utan också av risken att framtida leveranser uteblir. Förnyade militära utbyten mellan USA och Iran i september drev upp råoljepriserna och sammanföll med rekordhöga amerikanska dieselpriser i detaljhandeln, enligt Reuters.

Prispressen handlar alltså inte enbart om de fat som redan saknas. Den speglar också störda frakter, dyrare försäkringar och risken för ytterligare skador på energiinfrastruktur och farleder.

Det är det sköra nya normalläget: flödena fortsätter, men till högre kostnad och med betydligt mindre reservkapacitet. Ett avbrott i en pipeline, hamn, tankerrutt eller ett raffinaderi kan få oproportionerligt stor effekt när de viktigaste alternativen redan används hårdare.

Det som hittills har bromsat en djupare kris

Tre buffertar har dämpat bortfallet av tillförlitliga leveranser från Mellanöstern:

• Mer råolja från Amerika. Exporten från Nord- och Sydamerika låg på rekordhöga 11,7 miljoner fat per dag i genomsnitt hittills under 2026, jämfört med 10,3 miljoner fat per dag 2025. USA stod för den största ökningen, följt av Brasilien, och Asien har tagit emot en stor del av de extra volymerna. 2
• Omdirigering och alternativa exportvägar. Saudiarabiens export via Röda havet och flöden från andra hamnar har gett en del Gulf-olja en väg ut som annars hade varit beroende av Hormuzsundet. 311
• Uttag ur beredskapslager och lägre konsumtion. Samtliga 32 IEA-länder enades tidigt i konflikten om ett rekordstort uttag på 400 miljoner fat ur strategiska reserver. Högre priser och svagare ekonomisk aktivitet kan samtidigt minska bränsleförbrukningen och därmed reducera det omedelbara gapet mellan utbud och efterfrågan. 18

Insatserna har köpt tid. De har däremot inte återskapat den kombination av stabil produktion, lågrisktransporter och stora lager som fanns före kriget.

Den avgörande kompromissen: världen förbrukar sin oljebuffert

Det tydligaste tecknet på pressen är lagerminskningen. IEA uppger att de observerade globala oljelagren har fallit med omkring 507 miljoner fat sedan kriget började, vilket motsvarar ett genomsnittligt uttag på cirka 2,8 miljoner fat per dag. Bara i augusti minskade lagren med 95 miljoner fat. 1914

USA:s energimyndighet EIA har separat beräknat att de globala lagren har minskat med omkring 400 miljoner fat hittills under 2026 och väntar sig fortsatta fall till årets slut. Olika mätmetoder och tidsperioder kan ge olika totalsiffror, men riktningen är densamma: lagrad olja täcker en väsentlig del av underskottet. 8

Strategiska reserver är avsedda för just sådana här störningar, men de är begränsade. Reuters rapporterade att USA:s strategiska petroleumreserv uppgick till 289,7 miljoner fat i början av september – den lägsta nivån sedan 1982. 17 Lageruttag kan dämpa ett tillfälligt avbrott, men kan inte på obestämd tid ersätta ett varaktigt bortfall på flera miljoner fat per dag.

Nästa fas kan bli svårare än den första

I sin prognos i september räknade IEA med att den globala oljeförsörjningen minskar med 5,7 miljoner fat per dag under 2026. Myndigheten bedömer också att en full återhämtning av Gulfens oljeutbud dröjer till 2027. 1

Marknadens motståndskraft kommer därför i allt högre grad att bero på om alternativa transportvägar förblir öppna, om nya volymer utanför Gulfen fortsätter att nå marknaden och om efterfrågan försvagas tillräckligt för att motsvara det begränsade utbudet.

För hushåll och företag handlar risken om mer än råoljepriset. Dyrare eller mindre tillförlitliga oljeflöden kan höja kostnaderna för transporter och oljeprodukter, med följdeffekter för den bredare inflationen. Marknaden har hittills absorberat en exceptionell chock, men har gjort det genom att använda de lager som ska göra kommande chocker hanterbara.

Slutsats

Kriget har inte skapat en stabil ersättning för de störda leveranserna från Mellanöstern. I stället har det skapat ett provisoriskt system av omdirigerade fat, rekordexport från Amerika, beredskapslager och lägre efterfrågan. När de globala lagren redan har fallit med omkring 507 miljoner fat och normala flöden från Gulfen inte väntas återhämta sig fullt förrän 2027, är oljemarknaden fortsatt mycket exponerad för en ny upptrappning. 191