Tullflykten från Kina bromsar – företag återvänder när alternativen blir dyra

Flytten av tillverkning från Kina efter USA:s Trump-tullar har inte utvecklats till någon bred industriell utflyttning. I stället växer en ”Kina plus ett”-modell fram: Kina behålls för komplex, stabil och konkurrenskraftig produktion, medan kapacitet i andra länder fungerar som ett skydd mot tullar och geopolitiska risker. Det finns ännu inga hårda data som visar hur stora ordervolymer som faktiskt har återvänt till Kina. 2

Företag som har omprövat flytten

Flera exempel visar varför en produktionsflytt kan vara svårare än den först ser ut.

• Den amerikanska detaljhandelskedjan Target uppges ha flyttat tillbaka vissa order till kinesiska leverantörer efter störningar i leveranskedjan och begränsningar i produktionen på andra håll. Snabbmodebolaget Shein uppges samtidigt minska delar av sin verksamhet i Vietnam. 2
• Metallföretaget Dawang Metals tappade order när en amerikansk kund flyttade arbete till Indien, men fick tillbaka affärer efter att kunden stött på problem. Dawang undersökte själv möjligheten att etablera produktion utomlands, men lade ned planerna eftersom Kinas leverantörskedjor bedömdes vara för svåra att återskapa. 2
• En exportör av utemöbler från Hangzhou stängde sin verkstad i Ho Chi Minh-staden under 2024 och flyttade tillbaka produktionen till Kina. I Vietnam var nödvändig utrustning svår att få tag på, och även insatsvaror som skruvar och formar för mugghållare behövde importeras från Kina. När logistik och andra kostnader räknades in var Vietnam inte nämnvärt billigare. 2
• Polska DST Pack får omkring 80 procent av sin produktion från en partner i Shenzhen och behåller fabriker i USA och Europa som reservkapacitet. Alternativen kostar två till tre gånger mer per enhet, medan den kinesiska leverantören hjälpte bolaget att hantera en kraftig uppgång i kostnaderna för plastinsatsvaror under energikrisen. 2

Det som är svårt att kopiera

Kinas fördel handlar inte enbart om lägre fabrikslöner. Det är kombinationen av specialiserade underleverantörer, maskiner och komponenter som finns tillgängliga, erfaren arbetskraft, produktionstekniskt kunnande, exportlogistik och förmåga att snabbt lösa problem i stor skala. 2

Driftsäkerhet kan dessutom vara lika viktig som priset på papperet. DST Packs erfarenhet pekar på Kina som en mer stabil produktionsbas under störningar i energi- och råvarupriser. En tillverkningsjurist lyfte också fram opålitlig och ojämn elförsörjning i Vietnam och Indonesien som en praktisk risk. 2

Det betyder inte att Indien eller Sydostasien har misslyckats med att locka tillverkning. Vietnam, Indonesien och Indien fortsätter att dra till sig investeringar. Men för företag med mogna, flerstegade leverantörskedjor kan en flytt bli dyrare och operativt mer riskfylld än vad en första jämförelse av löner och tullsatser antyder. 2

Tullar gör inte längre en flytt självklart lönsam

Enligt uppskattningar från Economist Intelligence Unit som citeras i rapporteringen ligger den effektiva amerikanska tullnivån kring 20 procent för Kina, jämfört med 6,1 procent för Vietnam, 13,4 procent för Indonesien och 4,5 procent för Thailand. 2

Skillnaderna kan fortfarande spela roll. Men när USA även lägger tullar på fler länder har den relativa fördelen med produktion i Sydostasien minskat. Om företaget samtidigt måste importera kinesiska komponenter och maskiner, hantera kvalitetsbrister, förseningar, energirisker och dubbla ledningsfunktioner, kan tullbesparingen bli för liten för att motivera en total flytt. 2

Därför pausar eller omvärderar vissa kinesiska tillverkare sina utlandsinvesteringar. Andra behåller en mindre produktion utanför Kina som försäkring mot en ny amerikansk tulleskalering. En exportör behöll exempelvis omkring en åttondel av sin kapacitet i Vietnam just som en sådan riskspridning. 2

Handelspolitiken kan ge lättnader – men inte ett fullständigt skifte

Samtal om lägre tullar för utvalda varor som betraktas som icke-känsliga kan öka förutsägbarheten och minska friktionen i delar av handeln. Diskussionerna har bland annat rört begränsade tullsänkningar och en mekanism för icke-känsliga sektorer, snarare än en bred normalisering av de ekonomiska relationerna mellan USA och Kina. 5

För företagen skulle det kunna göra det lättare att behålla eller återställa Kina-baserade inköp i stället för att bygga parallella produktionsnätverk till stora kostnader. Men det bör ses som en möjlig stegvis lättnad, inte som en garanti för långvarig stabilitet. Exportörer har också uttryckt begränsade förväntningar på att politiska toppmöten ensamma ska lösa deras affärsproblem och betonar behovet av fler exportmarknader. 2

Det mest sannolika utfallet är därför ett mer spritt men fortsatt Kina-länkat produktionsnätverk: Kina förblir ett centralt nav för teknik, underleverantörer och tillförlitlig produktion, medan Vietnam, Indien, Indonesien, Thailand, Europa och USA används selektivt för reservkapacitet, lokal produktion eller skydd mot tullrisker – snarare än som enkla ersättare.