Varför extraktioner i underkäken kan försvåra framtida käkkirurgi

Detta resonemang gäller främst en växande patient med skelettalt klass III-bett. Problemet är att extraktioner i underkäken, om de används för kamouflagebehandling, kan flytta underkäksincisiverna åt motsatt håll jämfört med den riktning som senare behövs inför ortognatkirurgi, alltså käkkirurgi. Då måste den framtida behandlingen först upphäva kamouflaget genom ortodontisk dekompensation.18

Vad menas med kompensation?

Vid skelettalt klass III är underkäken ofta relativt framträdande i förhållande till överkäken. Underkäksframtänderna är då ofta bakåtlutade – retroklinerade – vilket delvis maskerar den underliggande skelettala avvikelsen.1

Det kan ge ett bett som ser mindre avvikande ut dentalt, utan att käkarnas inbördes relation faktiskt har korrigerats.

Hur extraktioner kan förstärka kamouflaget

Om exempelvis premolarer i underkäken tas bort och luckorna sedan stängs genom att framtandssegmentet dras bakåt, kan underkäksincisiverna retraheras och retroklineras ytterligare. Ett negativt horisontellt överbett kan då minska, men själva skelettproblemet finns kvar.8

För en patient som fortfarande växer kan det vara svårt att säkert veta om en framtida kirurgisk korrigering kommer att behövas. Därför vill man undvika att i onödan skapa en tandposition som senare måste göras om.

Inför operation behövs ofta motsatt tandrörelse

Före ortognatkirurgi är målet vanligen att dekompensera tänderna: underkäksincisiverna förs framåt och rätas upp i förhållande till underkäksbenet. Det kan medvetet öka det negativa överbettet och göra den verkliga käkavvikelsen tydligare. Därmed får kirurgen bättre förutsättningar att flytta käkarna till rätt relation och samtidigt skapa ett stabilt bett.18

Om framtänderna redan har dragits långt bakåt efter extraktionsbehandling blir detta svårare. De måste då föras fram igen i en tandbåge som förkortats genom att luckorna har stängts. Det kan innebära mer komplicerad tandförflyttning och ibland behov av att återöppna utrymme.

Begränsningar i ben och tandkött

Framtändernas rörelse framåt är inte obegränsad. Alveolarbenet runt rötterna kan vara tunt, och omfattande förflyttning kan innebära parodontala risker. Därför kan det vara svårt att uppnå full dekompensation efter en tidigare extraktions- och retraktionsbehandling.28

Om de dentala kompensationerna blir kvar kan det i sin tur begränsa hur stor käkförflyttning som kan göras utan att det postoperativa bettet försämras.13

Inte ett absolut förbud mot extraktioner

Formuleringen ska alltså ses som en försiktighetsprincip i behandlingsplaneringen, inte som ett generellt förbud mot att extrahera tänder i underkäken. Beslutet beror bland annat på skelettalt mönster, trångställning, önskad incisivposition och den planerade kirurgin. I vissa kirurgiska behandlingsplaner kan extraktioner fortfarande vara rätt val.8