NAZA: 24 israeliska visselblåsare om AI-styrd målsökning i Gaza

NAZA är en dokumentär om systemen bakom Israels flygkrig i Gaza, berättad genom skyddade vittnesmål från 24 personer som uppges ha arbetat inom den israeliska militären och underrättelsetjänsten. Filmen hade premiär i huvudtävlingen vid den 83:e filmfestivalen i Venedig den 10 september 2026. Den hävdar att civila dödsfall inte bara var oavsiktliga följder av enskilda anfall, utan ingick i de operativa bedömningarna. Det är filmens och källornas påstående – inte ett rättsligt avgörande. 12

Vad betyder titeln?

Enligt rapporteringen är NAZA en israelisk militär term för antalet förväntade ”collateral casualties”, alltså civila dödsfall som beräknas vid ett flyganfall. Därför handlar filmen mindre om en enskild händelse och mer om hur förväntade civila dödsfall enligt uppgift bedömdes parallellt med valet av mål. 1

Filmen spelades in nattetid på tak i Tel Aviv. Den granskar personalen, tekniken och besluten bakom Gazakampanjen, enligt festivalens synopsis som återgivits av Reuters och AP. 23

Vad de 24 insynspersonerna berättar

De medverkande framträder anonymt och deras identiteter skyddas. I deras berättelser beskrivs AI-stödda underrättelse- och målsökningsprocesser, bland annat övervakning och användning av telefondata för att identifiera och följa personer som kunde bli aktuella för anfall. De beskriver också begränsad mänsklig granskning i delar av processen och säger att beräknade civila dödsfall kunde föras in i underlaget innan anfall godkändes. 16

Skillnaden är avgörande: dokumentären återger insynspersonernas uppgifter om hur systemen fungerade. Den fastslår inte i sig straffrättsligt ansvar, och påståendena har inte här presenterats som rättsligt prövade fakta.

Bakgrunden: AI, övervakning och målsökning

Filmen kommer efter granskningar av +972 Magazine och Local Call om ett påstått israeliskt AI-system kallat ”Lavender”. Enligt den rapporteringen användes systemet för att identifiera ett stort antal palestinier som misstänkta stridande och möjliga mål för dödande. Granskningen uppgav också att den mänskliga kontrollen och begränsningarna kring civila dödsfall var långtgående under krigets inledande skede. 3

NAZA gör denna bredare granskning till en lång dokumentär med förstahandsvittnesmål som bärande form. Fokus ligger inte på om AI skulle ha agerat på egen hand, utan på hur människor enligt filmen använde automatiserade eller AI-stödda resultat i en militär beslutskedja.

Vilka har gjort filmen?

De israeliska journalisterna och filmskaparna Yuval Abraham och Rachel Szor har regisserat NAZA. Båda var bland regissörerna bakom den Oscarsbelönade dokumentären No Other Land. Tillgänglig rapportering anger The Guardian som producent för den nya filmen. 235

De tillhandahållna källorna ger ingen helt samstämmig och oberoende verifierad förteckning över samtliga producent- och exekutivproducentkrediter. Därför är det mer korrekt att inte dra slutsatser om en fullständig kreditlista utifrån ofullständiga uppgifter.

Varför premiären i Venedig väcker uppmärksamhet

NAZA lades till i Venedigs huvudtävling som den enda dokumentären bland 21 kandidater till Guldlejonet. 23 Den följde efter 2025 års tävlingsfilm The Voice of Hind Rajab, Kaouther Ben Hanias dramatiserade rekonstruktion av det misslyckade försöket att rädda femåriga Hind Rajab i Gaza stad. 5

Filmerna har tydligt olika angreppssätt. The Voice of Hind Rajab kretsar kring en specifik familjetragedi och nödsamtalet kring den. NAZA granskar i stället de militära system och den politik som filmens skapare menar präglade en betydligt större kampanj.

Filmens utmaning mot Israels officiella bild

Abraham och Szor beskriver det som skildras i NAZA som ett beräknat massdödande av palestinska civila, snarare än enskilda misstag. 5 Den ståndpunkten strider direkt mot Israels långvariga offentliga hållning: att landet inte avsiktligt angriper civila och försöker begränsa civila skador i striderna mot Hamas. Reuters rapporterade att dokumentären utmanar den officiella bilden av kriget. 1

Det mest underbyggda sättet att förstå NAZA är därför som ett evidensdrivet inlägg i ett omstritt offentligt samtal. Med hjälp av internvittnesmål argumenterar filmen för att övervakning, automatiserad målgenerering och uppskattningar av civila skador måste granskas tillsammans – inte som separata teknik- eller taktikfrågor. De tillgängliga källorna stödjer detta som filmens centrala argument, men ger inte tillräckligt belägg för vidare påståenden här om sanktioner, pressens tillträde eller krigets fullständiga humanitära och politiska sammanhang.