Hubbles bild av N44: en enorm superbubbla mitt i en stjärnfabrik

Hubbles bild från den 3 september visar N44 som en plats där stjärnor både förstör och skapar. Massiva stjärnor har blåst bort gas och öppnat ett enormt hål i nebulosan. Samtidigt har samma processer tryckt ihop gasen runtomkring, vilket skapar förutsättningar för nya stjärnor att födas. 12

Var ligger N44?

N44, formellt LHA 120-N44, är en stjärnbildande emissionsnebulosa i stjärnbilden Svärdfisken (Dorado). Den ligger i Stora magellanska molnet, Vintergatans största satellitgalax, omkring 160 000 ljusår från jorden. 5

En emissionsnebulosa är ett moln av gas som lyser därför att energirik strålning från närliggande stjärnor får gasen att sända ut ljus.

En superbubbla större än många stjärnhopar

Det mest framträdande i N44 är ett centralt hålrum, en så kallad superbubbla, som mäter ungefär 210 gånger 140 ljusår. 25

Bubblan skapades av de glittrande, massiva stjärnorna i den centrala stjärnhopen. Deras kraftiga stjärnvindar – strömmar av partiklar som kastas ut från stjärnorna – och explosioner som supernovor har drivit undan en stor del av gasen som stjärnorna en gång själva bildades ur. 5

Det undanpressade materialet har i stället samlats i ett tätt, dammigt och komprimerat skal kring hålrummet. Ultraviolett strålning från massiva stjärnor energisätter gasen i skalet, vilket får den att lysa. 25

När stjärnors våld föder nya stjärnor

Stjärnvindar, supernovor och ultraviolett strålning kan skingra gas och avbryta stjärnbildning på vissa platser. Men i N44 får återkopplingen från de massiva stjärnorna också en motsatt effekt: gasen pressas samman i skalet runt superbubblan, och där bildas nu nya stjärnor. 5

Därför är N44 ett viktigt naturligt laboratorium. Astronomer kan studera hela kedjan från kalla gasmoln och täta klumpar till unga stjärnor som just är på väg att starta vätefusion i sina kärnor. 5

Nära 30 000 stjärnbebisar i Hubbles kartläggning

Bildmaterialet kommer från Hubbles observationsprogram 14689, lett av huvudforskaren D. Gouliermis. Programmet kartlade N44 och katalogiserade nära 500 000 stjärnor i komplexet samt stjärnor som råkar ligga framför det längs vår siktlinje. 15

Nästan 30 000 av objekten är stjärnor före huvudserien: mycket unga stjärnor som ännu inte har börjat omvandla väte till helium genom fusion i kärnan. 15

Hubbles höga känslighet och detaljskärpa gjorde det möjligt att urskilja svaga unga stjärnor även där stjärnhoparna är tätt packade. Kartläggningen kan hjälpa forskare att förstå hur länge stjärnbildning pågår, vilka massor nyfödda stjärnor får och hur processen fungerar i en miljö med få tyngre grundämnen, som i Stora magellanska molnet. Sådana förhållanden kan likna dem i galaxer i det tidiga universum. 5

En mindre bubbla syns uppe till höger

Delarna i det större N44-komplexet katalogiserades av astronomen Karl Henize på 1950-talet. 5 Uppe till höger i bilden ligger N44F, en mindre interstellär bubbla. Den har blåsts upp av den intensiva vinden från en enda het och massiv stjärna; en tidigare Hubble-närbild visade hur stjärnans vind och strålning har format både bubblan och pelare av dammig gas. 5

Septemberbilden är en mosaik från Hubbles Wide Field Camera 3, tagen genom breda V- och I-filter. Den ger en stjärnrik överblick av hela N44-komplexet. 5