Hormuzkrisen pressar gödselpriserna – och ökar risken för dyrare mat

Störningarna i Hormuzsundet är inte längre bara en fråga om olja och fartygstrafik. När flöden av energi och råvaror till gödsel bromsas upp stiger kostnaderna för frakt, produktion och jordbruk. Risken är att dagens logistikkris blir morgondagens högre matpriser.

Den kommersiella trafiken föll kraftigt efter USA:s och Israels angrepp mot Iran den 28 februari, då Iran förklarade sundet stängt och rederier pausade resor. Den 4 september passerade endast fyra råvarufartyg vattenvägen, jämfört med omkring 125 större kommersiella fartyg per dag före konflikten. Begränsade passager förekommer alltså, men handeln är långt ifrån normaliserad.

Därför är Hormuzsundet viktigt för jordbruket

Sundet är en central exportled för energi och gödselråvaror från Gulfstaterna. FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation FAO bedömer att omkring 1,3 miljoner ton gödsel per månad inte längre kan transporteras genom korridoren och att det saknas fungerande landbaserade alternativ för dessa transporter. FAO pekar ut stora asiatiska importörer – bland andra Kina, Indien, Japan och Sydkorea – som särskilt utsatta för stramare bränsletillgång och högre energipriser. 18

Effekterna på jordbruket sprids genom flera sammankopplade led:

• Kvävegödsel: Urea tillverkas i hög grad med naturgas som insatsvara. Omkring en tredjedel av den globalt handlade urean passerar normalt Hormuzsundet. Mindre flöden av gas och gödsel från Gulfen kan därför minska tillgängligheten och höja priserna. 17
• Fosfatgödsel: Svavel används för att framställa svavelsyra, som i sin tur är en avgörande insatsvara för fosforsyra och fosfatgödsel. När svavel blir en bristvara eller dyrare slår kostnaden snabbt igenom i produkter som DAP och NPK. 14
• Driften på gården: Dyrare bränsle och frakter ökar kostnaden för att transportera insatsvaror och använda jordbruksmaskiner. Kostnaderna kan först bäras av gödselproducenter, staten eller lantbrukarna, men kan senare föras vidare till spannmåls- och livsmedelspriser.

Den viktiga tidsaspekten är att gödselbrist inte nödvändigtvis syns omedelbart i matbutiken. Den påverkar inköp och givor före sådd eller under odlingssäsongen – och kan senare leda till sämre lönsamhet eller lägre skördar.

Svavel har blivit den akuta flaskhalsen

Svavelpriset har varit en av de tydligaste marknadssignalerna från störningen. Spotpriserna låg över 1 000 dollar per ton i september, mer än 300 procent över nivåerna i augusti 2025, även om den exakta uppgången varierar mellan marknader och prisreferenser. 4 Argus bedömde frakten för en större svavellast till Indiens östkust till 140–142 dollar per ton i slutet av augusti, vilket innebar ett levererat pris på omkring 1 100 dollar per ton. 5

Detta är avgörande eftersom svavel inte är en sidoingrediens för fosfatproducenter. Dyrare svavel gör fosforsyran dyrare, vilket i nästa steg fördyrar fosfatgödseln. Indiens riktpris i kontrakt för fosforsyra under juli–september rapporterades till 1 700 dollar per ton P₂O₅, CIF, 25 procent över föregående kvartal. 11

Det allvarligaste problemet är dock störd tillgång, inte enbart ett högt pris. En köpare kan ibland betala mer för en last, men kan inte enkelt ersätta laster som inte kan passera den vanliga rutten säkert eller till rimlig kostnad.

Indien visar pressen på inköp och statsfinanser

Indiens situation visar hur svårt det är att säkra nödvändiga insatsvaror på en störd marknad. India Potash Limited genomförde på uppdrag av åtta bolag en gemensam upphandling av 593 500 ton svavel för leverans under juni–augusti: 527 500 ton till östkusten och 66 000 ton till västkusten. 7 Upphandlingen avbröts senare. Buden för östkusten var höga och inga fulla laster erbjöds till västkusten. 8

Det bevisar inte att hela den efterfrågade volymen saknades i alla försörjningskanaler. Men det visar att den normala prisbildningen och planeringen av leveranser hade brutit samman för en stor importör.

Även de offentliga finanserna utsätts för betydande tryck. Indien hade under de första fyra och en halv månaderna av räkenskapsåret 2026–27 använt omkring 99 000 crore rupier, motsvarande ungefär 56 procent av den årliga budgeten för gödselsubventioner. Bakgrunden var höga globala priser på gödselprodukter och LNG. Indien hade redan godkänt satser inom systemet Nutrient Based Subsidy för fosfat- och kaliumgödsel inför kharifsäsongen 2026, med syftet att hålla produkterna tillgängliga till överkomliga priser för lantbrukare.

Rapporter om ytterligare akut stöd till gödselproducenter bör däremot skiljas från beslutad politik: ett utkast till stöd är inte samma sak som ett genomfört stöd. 1

Varför riskerna för livsmedelsförsörjningen ökar i Asien

Den mest direkta exponeringen finns i importberoende länder och bland producenter. Högre kostnader för insatsvaror pressar först lantbrukarnas marginaler, särskilt där kassareserverna är små eller där kostnader inte snabbt kan föras vidare. Om gödselköp skjuts upp, minskas eller ersätts med mindre lämpliga produkter kan konsekvenserna nå kommande skördar.

I Sydostasien förenas sårbarheten för gödsel med ett bredare beroende av importerat bränsle. Forskning om ASEAN:s livsmedelsberedskap beskriver en "dubbel smäll": snävare tillgång till gödsel samtidigt som energikostnaderna för gödselproduktion, transporter och jordbruk stiger. Singapore är helt beroende av importerad gödsel, medan regionens livsmedelssystem också är beroende av gränsöverskridande handel och sjöfart.

Hotet bör inte beskrivas som en ensam förklaring till all livsmedelsinflation. Vädervariationer, transportkostnader, andra sjöfartsstörningar samt lokala valutakurser och politiska beslut påverkar också priserna. Hormuzsundet bör snarare ses som en kraftfull förstärkare: krisen gör redan existerande sårbarheter i jordbruket dyrare och svårare att hantera.

Vad ett praktiskt regionalt svar kan innebära

ASEAN-ledare har föreslagit ett regionalt bränslelager och en beredskapslösning för livsmedelssäkerhet som svar på den utdragna störningen. Sådana åtgärder kan dämpa effekterna, men livsmedelslager löser inte en brist på insatsvaror som uppstår månader tidigare, på gårdarna och i gödselfabrikerna.

Ett mer långsiktigt samarbete mellan ASEAN och Indien skulle kunna fokusera på leveranskedjan innan livsmedelspriserna stiger:

1. Samordna gödselinköp och strategiska lager av insatsvaror. Gemensamma inköp och transparenta lagerdata kan stärka förhandlingsläget och synliggöra brister tidigare.
2. Skapa beredskap för sjöfart och försäkringar. Fraktkostnader och krigsriskpremier kan stoppa handel även när de fysiska varorna finns tillgängliga.
3. Bredda leverantörsbasen och rutterna där det är möjligt. Alternativa källor kan inte snabbt ersätta hela Gulfens volymer, men kan minska koncentrationsrisken.
4. Effektivisera användningen av gödsel. Bättre växtnäringsstyrning kan minska känsligheten för dyra insatsvaror utan att bara sänka givorna.
5. Koppla ihop energi- och livsmedelsberedskap. Gas, diesel, frakt och gödsel är sammanlänkade kostnader – inte separata kriser.

Slutsats

Störningarna i Hormuzsundet har visat hur beroende den globala livsmedelsproduktionen är av en smal sjöfartsled. Begränsad trafik har försenat eller tagit bort leveranser av gödsel och energi, drivit upp svavelpriserna till exceptionella nivåer och ökat pressen på både upphandling och subventioner i Indien. 48

Den mest betydelsefulla effekten kan komma med fördröjning. Om dyr eller otillgänglig gödsel leder till lägre givor eller försvagar producenternas ekonomi, kan chocken flyttas från hamnar och råvarumarknader till skördar och hushållens matkostnader. För att begränsa risken blir fungerande gödselkedjor minst lika viktiga som att hantera livsmedelslager efter att en kris redan slagit till.