Rubio: Iran riskerar att ”förlora tankfartyg” efter angrepp mot USA:s örlogsfartyg

USA:s senaste upptrappning bygger på ett försök att göra angrepp mot amerikanska flottstyrkor ekonomiskt kostsamma för Iran. USA:s centralkommando, CENTCOM, uppgav att Irans revolutionsgarde hade riktat ballistiska robotar mot ett amerikanskt örlogsfartyg vid två tillfällen under två dagar. Fartyget ska ha undvikit angreppen och ingen amerikansk personal ska ha skadats. USA uppgav därefter att fem iranska råoljetankfartyg förstörts – fyra i Omanbukten och ett nära ön Kharg, en central knutpunkt för Irans oljeexport. 1520

Utrikesminister Marco Rubio beskrev händelseförloppet som en tydlig avskräckningsregel: försöker Iran träffa amerikanska örlogsfartyg kommer landet att ”förlora tankfartyg”. I senare kommentarer sade han att USA samtidigt skulle fortsätta att sätta ekonomisk press på Teheran och använde formuleringen att man skulle ”strypa dem ekonomiskt”.

Oljeexporten har blivit måltavlan

Logiken bakom angreppen mot tankfartygen är att oljeexporten både är en sårbar punkt och en viktig intäktskälla för Iran. Genom att rikta in sig på fartyg med koppling till revolutionsgardet, IRGC, försöker Washington svara på angrepp utan att begränsa motåtgärderna till militära fartyg eller baser.

Det var heller inte den första insatsen mot iranska tankfartyg. Reuters rapporterade att amerikanska styrkor några dagar tidigare hade slagit till mot tre iranska tankfartyg, varav ett nära Kharg. Operationen mot ytterligare fem fartyg följde alltså en redan skärpt maritim kampanj. 4

Uppgiften att tio iranska tankfartyg ska ha satts ur funktion under ungefär en vecka behöver dock behandlas med försiktighet. En rapport, med hänvisning till amerikanska militära uppgifter, angav tio fartyg, inklusive de fem i den senaste insatsen. Annan rapportering fokuserar på USA:s bekräftade uppgift om fem fartyg i den operationen och tre i tidigare angrepp. 420 Det går inte att självständigt fastställa det exakta antalet eller varje fartygs skick utifrån den tillgängliga rapporteringen.

Iran svarade med hot mot baser och handelssjöfart

Efter tankfartygsangreppen kom iranska uppgifter och hot som riktades mot amerikanska styrkor, allierat territorium och kommersiell sjöfart:

• Iran sade att landet avfyrade robotar mot amerikanska styrkor vid al-Azraq-basen i Jordanien efter USA:s angrepp mot tankfartygen. 620
• IRGC hävdade att det hade angripit tio fartyg nära Hormuzsundet, däribland två amerikanska fartyg och åtta oljetankfartyg. Reuters rapporterade påståendet, men det är inte en oberoende bekräftelse på att angreppen lyckades.
• IRGC:s flotta varnade besättningar på tankfartyg vid hamnar i Kuwait och Bahrain att lämna fartygen. Enligt varningen kunde fartygen bli mål som svar på USA:s agerande. 12
• Iran varnade också för att energiinfrastruktur i Gulfen, inklusive amerikanska olje- och gasintressen, kan utsättas för ytterligare angrepp. 3

Detta breddar konflikten från en direkt amerikansk-iransk militär konfrontation till en risk för de stater, hamnar och farleder som bär upp energiexporten från Persiska viken. Bahrain, Kuwait och Jordanien har amerikansk militär närvaro eller stödjer amerikanska insatser och blir därmed särskilt exponerade för robot-, drönar- och sjöfartshot.

Sanktioner mot flygsektorn kompletterar det militära trycket

Tankfartygskampanjen har följts av åtgärder mot Irans kommersiella och logistiska nätverk.

Den 8 september sanktionerade USA:s finansdepartement 36 mål som enligt departementet stöder Irans flygsektor. Det handlar bland annat om påstådda bulvanbolag, utländska mellanhänder och omlastningsrutter som används för att skaffa amerikansktillverkade flygplan och känslig teknik. Finansdepartementet uppgav att Iran använder sektorn för att transportera vapen, personal och olaglig last.

Departementet suspenderade också Iran General License J-1, som hade tillåtit tillfällig återexport av vissa civila flygplan till Iran. Samtidigt utfärdades en tidsbegränsad avvecklingslicens för vissa tidigare tillåtna civila flygtransaktioner. Tidigare åtgärder hade utökat de Iranrelaterade verksamheter som kan omfattas av risk för sekundära sanktioner, däribland flyg och sjöfart.

Tillsammans visar detta den ekonomiska sidan av Rubios budskap: angrepp mot tankfartyg hotar oljeanknutna tillgångar direkt, medan sanktionerna ska göra det svårare för Iran att finansiera, flytta och upprätthålla viktiga nätverk.

Hormuzsundet är nu en global oljefråga

Hormuzsundet är den omedelbara ekonomiska tryckpunkten. Rapporter beskriver hur bränsletransporter genom det strategiska sundet har hämmats kraftigt, medan nya angrepp och hot har ökat oron för långvariga störningar. 11

Oljepriserna har reagerat snabbt. Brentoljan låg kring 94,52 dollar per fat den 1 september, enligt CNBC, och låg senare rapportering placerade riktmärket omkring eller över 100 dollar när konfrontationen till sjöss trappades upp. 51113 Priset påverkas inte bara av faktiska avbrott i leveranser, utan också av risken för angrepp mot fartyg, hamnar, exportanläggningar och själva transitvägen.

Huthirörelsen har ökat det regionala trycket ytterligare. Reuters rapporterade att rörelsen hävdade att den genomfört drönar- och robotangrepp mot en saudisk flygbas och flera saudiska oljemål. Det skulle kunna bredda konsekvenserna långt bortom den direkta konfrontationen mellan USA och Iran. 1

Ingen tydlig väg mot samtal

Det nuvarande mönstret är en tvångsdriven upptrappning, inte en synlig väg till förhandlingar. Washington försöker återupprätta avskräckning genom att knyta försök att angripa amerikanska styrkor till förluster av iranska oljetillgångar och djupare ekonomisk isolering. Teheran försöker i sin tur visa att landet kan skapa kostnader för USA:s partner, militära anläggningar och handelstrafik runt Gulfen.

Det skapar en farlig återkopplingsspiral: ett robotförsök kan leda till angrepp mot tankfartyg; sådana angrepp kan följas av vedergällning mot baser eller fartyg; och varje ny incident ökar risken för sjöfarten genom Hormuzsundet och för regionens energiinfrastruktur. Den tillgängliga rapporteringen pekar inte på någon aktiv diplomatisk kanal som pålitligt kan bryta den spiralen. 3