Charnia-fyndet i Finnmark ger en ovanligt tydlig bild av tidigt komplext liv

Fyndet i Finnmark i norra Norge är betydelsefullt eftersom det är ett av de äldsta kända tredimensionellt bevarade fossilen av en komplex, djurlik organism. Det är dessutom den första stora nya fyndplatsen för ediacarafossil i Europa på flera årtionden. Fossilet är cirka 560 miljoner år gammalt, från ediacaratiden – en period då komplexa livsformer började framträda på jorden. 28

En ovanlig inblick i Charnia

Charnia var en fastsittande, blad- eller ormbunksliknande rangeomorf. Den såg alltså växtlik ut, men betraktas vanligen som en tidig djurlik organism. Den hade varken mun, tydliga organ eller något synligt sätt att förflytta sig. 7

Tidigare forskning pekar på att Charnia var uppbyggd av upprepade, invändigt sammankopplade grenar, där nya grenar bildades successivt från äldre. Det norska tredimensionella exemplaret kan ge möjlighet att pröva och förfina bilden av denna inre uppbyggnad. 3

Det är särskilt värdefullt eftersom de flesta fossil från ediacaratiden är tillplattade avtryck eller formar i sediment. Därför är detaljer om deras inre anatomi oftast osäkra. Här har fossiliseringsprocessen i stället bevarat organismen på ett sätt som kan ge en mer direkt bild av en mjukkroppad livsform. 12

Forskarna kopplar det ovanligt goda bevarandet till en snabb begravning i sediment efter en forntida undervattenslavin. Sedimentet skyddade organismen på havsbottnen. 6

Hittades efter att en sten spruckit

Fossilet påträffades på ett fårbete i Finnmark, i Norges arktiska norr. Enligt de tillgängliga uppgifterna hade en sten fallit från en närliggande klippa och spruckit, vilket blottade fyndet. 28

Underlaget bekräftar Charnia-fyndet och den speciella begravningsmiljön, men anger inte vilka andra ediacaraorganismer, spårfossil eller sedimentstrukturer som identifierades på platsen. Det går därför inte att ge en tillförlitlig artlista eller detaljerad beskrivning av ekosystemet utifrån de angivna källorna.

Minst visar fyndet dock en djuphavsmiljö från ediacaratiden där fastsittande, bladformiga rangeomorfer levde på havsbottnen och kunde begravas hastigt av sedimentflöden. 16

Vad fyndet säger om fler möjliga upptäckter

Fyndet utvidgar den kända geografiska utbredningen för komplext liv från ediacaratiden till Finnmark. Det visar också att fossilförande bergarter i norra Europa fortfarande kan rymma stora upptäckter. 2

Det antyder att dessa organismers skenbara sällsynthet och utbredning delvis kan bero på bevarande och blottläggning: mjukkroppade organismer har störst chans att bevaras när de snabbt täcks av sediment, och att senare bli synliga först när rätt berglager exponeras. 16

Därför stärker fyndet argumentet för riktade sökningar i jämförbara sedimentära bergarter från ediacaratiden, särskilt i områden som ännu inte undersökts lika ingående. 2