Därför blev augusti 2026 rekordvarm – och rekordfuktig

Augusti 2026 utmärkte sig inte bara genom den globala värmen, utan också genom mängden vatten i atmosfären. En analys baserad på ERA5 – en global klimat- och väderdatabas – bedömde månaden som den varmaste augusti som registrerats i serien: 1,65 °C över den förindustriella referensnivån och 0,14 °C över augusti 2024. Samma analys pekade dessutom ut augusti som jordens fuktigaste månad hittills. 16

Den bäst underbyggda förklaringen är en kombination av faktorer. Den långsiktiga, människodrivna uppvärmningen har höjt grundnivån för både temperatur och luftfuktighet. Samtidigt gav ett snabbt tilltagande El Niño ett kortsiktigt tillskott till den globala värmen och påverkade storskaliga vädermönster. Tillsammans ökar detta potentialen för farlig värme och, där stormar bildas, intensiva regn. Det innebär inte att den globala temperaturen i sig förklarar en enskild översvämning, värmebölja eller storm.

Värme och fuktighet steg samtidigt

En varmare atmosfär förändrar förutsättningarna för vädret. Mer värme driver på avdunstningen från hav och land, och varm luft kan hålla mer vattenånga. Den extra fukten kan både förvärra den kvava hettan och ge mer vatten till nederbörd när vädersystem tvingar luften att stiga och kondensera.

ERA5-bedömningen för augusti visade just den kombinationen på extrema nivåer: rekordhög global augustitemperatur och rekordmycket vattenånga i atmosfären. 16 Det är särskilt betydelsefullt eftersom hälsorisken vid värme inte avgörs av lufttemperaturen ensam. När luftfuktigheten är hög avdunstar svett sämre, vilket försämrar kroppens möjlighet att kyla ned sig.

Rekordet behöver samtidigt tolkas rätt. Siffran 1,65 °C är en månadsavvikelse i en specifik datamängd. Den betyder inte att Parisavtalets långsiktiga temperaturgräns permanent har passerats. Valet av datamängd, referensperiod och tidsmässigt medelvärde spelar roll när klimatrekord jämförs.

Översvämningen i Bright Angel Canyon: en lokal katastrof i en varmare, fuktigare bakgrund

Den plötsliga översvämningen den 29 augusti i Grand Canyon visar varför en fuktmättad atmosfär kan bli farlig när lokala förutsättningar faller på plats. Forskare vid Center for Western Weather and Water Extremes rapporterade att tropisk fukt kopplad till den tropiska stormen Karina fördes norrut till östra Grand Canyon. Fukten drev monsunregn och översvämningar längs Bright Angel Creek. Minst två dödsfall rapporterades och minst 80 personer behövde räddas. 1

De direkta orsakerna var regionala och lokala: monsunfukt, mycket intensivt regn under kort tid, den branta canyontopografin och förhållandena i avrinningsområdet. Rapportering pekade också på torka och ett brandområde efter en tidigare skogsbrand som faktorer som kan ha gjort marken mer känslig för snabb avrinning och slamströmmar. 15

Skillnaden är avgörande. Uppvärmningen i klimatsystemet kan göra en varm och fuktrik bakgrund mer sannolik, men den ersätter inte förklaringen till stormens bana, när regnet föll, terrängen och markförhållandena som gjorde regnet till en dödlig översvämning.

Därför blev El Niño en central del av prognosen

El Niño är ett återkommande samspel mellan hav och atmosfär i Stilla havet. Fenomenet kan höja den globala medeltemperaturen och förändra sannolikheten för olika säsongsväder. I början av september uppgav Världsmeteorologiska organisationen, WMO, att det växande El Niño väntades förstärkas och med nära 100 procents sannolikhet bestå till februari 2027. WMO varnade för att händelsen, om utvecklingen fortsatte, skulle kunna bli starkare än något som uppmätts under den moderna övervakningen.

Detta var en prognos, inte ett fastställt resultat. Men den förklarar varför forskare väntade sig att den globala värmesignalen skulle förbli hög och varför 2027 kunde bli särskilt varmt. Atmosfären känner ofta av El Niños fulla globala temperatureffekt först efter att havsuppvärmningen har hunnit utvecklas.

Skulle 2026 bli det varmaste året som uppmätts?

Svaret berodde på datamängd och när beräkningen gjordes. Berkeley Earth bedömde i sin juniuppdatering chansen för ett rekordvarmt 2026 till omkring 12 procent. I juli höjdes den till cirka 69 procent när utsikterna för El Niño stärkts. En senare uppskattning som klimatforskaren Zeke Hausfather hänvisade till satte sannolikheten till omkring 75 procent efter augusti.

Förändringarna visar att sannolikheter för årsplaceringar är modellbaserade uppskattningar, inte slutliga observationer. Den mer hållbara slutsatsen vid tidpunkten var att augusti och det framväxande El Niño tydligt ökade chansen för ett rekordår, medan den slutliga placeringen fortfarande berodde på årets återstående månader och uppdateringar från oberoende datamängder.

Europas värmebelastning visade vad som står på spel

Europa drabbades av svåra värmeeffekter långt före augustis slut. Frankrike rapporterade sin varmaste sommar som uppmätts, enligt landets miljöminister och rapportering från Météo-France. Italiens nationella forskningsråd uppgav att landet haft sin varmaste sommar sedan 1950, med en medeltemperatur på 24,3 °C för juni–augusti.

Tidiga dödlighetsdata visade också hur farlig långvarig värme kan vara. Rapportering baserad på EuroMOMO fann över 10 000 överdödsfall i Europa under den tidiga värmeböljeperioden. Måttet omfattar dock dödsfall av alla orsaker över den förväntade nivån – det är inte samma sak som ett bekräftat antal dödsfall direkt orsakade av värme. Uppgifterna var dessutom fortfarande preliminära.

Påståenden om specifika franska nationella temperaturrekord i september var inte tillräckligt belagda i det tillgängliga underlaget och bör därför inte behandlas som fastställda här.

Vad ett starkt El Niño kan innebära för vintern

El Niño förändrar sannolikheter, men ger inte samma utfall överallt och garanterar inte en viss säsong. I USA brukar ett starkt El Niño gynna ett aktivare sydligt stormspår. Det ökar sannolikheten för blötare och svalare förhållanden i delar av södern, medan varmare och torrare väder blir mer sannolikt i delar av landets nordliga bälte.

Bredare påståenden om en ovanligt blöt eller stormig vinter i hela Europa och östra Asien kräver större försiktighet. Säsongsutfall påverkas, utöver El Niño, av jetströmmen, regionala havsförhållanden och andra cirkulationsmönster. Den praktiska slutsatsen är inte att en viss plats säkert kommer att översvämmas eller få mer regn än normalt, utan att ett mycket starkt El Niño kan förskjuta riskbilden påtagligt. Regionala prognoser från ansvariga meteorologiska myndigheter blir därför särskilt viktiga.

Den större lärdomen

Augusti 2026 var anmärkningsvärd eftersom extrem värme och rekordmycket fukt i atmosfären kom samtidigt. Månaden skapade inte varje lokal katastrof, men den höjde den bakomliggande risknivån där värmestress, skyfall och snabba översvämningar kan få större konsekvenser. Med El Niño väntat att bestå in i början av 2027 handlade frågan inte längre om huruvida klimatvariation eller långsiktig uppvärmning spelade roll, utan om hur deras samspel skulle slå i olika regioner, årstider och utsatta samhällen. 16