EU:s ”köp europeiskt”-plan: så kan 50-procentsregeln ändra offentliga upphandlingar

Offentlig upphandling håller på att bli ett tydligare verktyg för EU:s industripolitik och ekonomiska säkerhet. Ett utkast till en Public Procurement Act, som väntas presenteras den 9 september efter att den tidigare tidplanen skjutits upp, skulle samla EU:s upphandlingsregler och ge myndigheter större utrymme att väga in ursprung i leveranskedjan, ömsesidigt marknadstillträde och strategiska beroenden. Förslaget kan fortfarande ändras och måste godkännas av EU:s lagstiftare innan det kan börja gälla. 1719

En förordning i stället för tre direktiv

Enligt det rapporterade utkastet ska tre centrala upphandlingsdirektiv från 2014 – för offentlig sektor, försörjningssektorer och koncessioner – upphävas och ersättas av en enda förordning. Till skillnad från ett direktiv gäller en förordning direkt i alla medlemsstater; den behöver alltså inte först införlivas i varje lands lagstiftning.

Målet med översynen är ett mer enhetligt regelverk, enklare processer och starkare verktyg för ekonomisk säkerhet och självständighet. 18

För leverantörer kan ett gemensamt regelverk innebära mindre variation mellan nationella system. Samtidigt får villkor som beslutas på EU-nivå större genomslag i hela unionen.

Vad ”köp europeiskt” kan innebära

Det läckta upplägget är inte ett generellt krav på att bara köpa varor tillverkade i EU. I stället skulle offentliga upphandlare få verktyg att gynna europeisk produktion i stora eller strategiskt viktiga upphandlingar.

De åtgärder som har rapporterats omfattar bland annat:

• möjlighet att utesluta anbud i stora kontrakt om mindre än 50 procent av det relevanta innehållet kommer från EU, 19
• möjlighet att även räkna innehåll från partnerländer som erbjuder EU-företag ömsesidigt tillträde till sina egna upphandlingsmarknader,
• en fördel för EU-företag i strategiska sektorer, 19
• mindre fokus på lägsta pris när en upphandling kan skapa strategiska beroenden eller andra säkerhetsrisker.

Det är ännu oklart vilka kontrakt som omfattas, hur innehållsgränsen ska räknas och kontrolleras, samt vilka undantag som kan bli aktuella. Kommissionens slutliga text och de efterföljande förhandlingarna kan därför skilja sig väsentligt från det utkast som rapporterats. 19

Kina nämns inte – men ses som huvudmålet

Kina nämns inte uttryckligen i det utkast som rapporterades i juli. Ändå betraktas reformen allmänt som ett svar på EU:s oro över beroendet av utländska leverantörer, däribland Kinas starka ställning inom kritiska råvaror och industriella leveranskedjor. Reuters rapporterade att åtgärderna syftar till att minska utländskt beroende i en tid av växande handelsobalans mellan EU och Kina. 19

Det finns redan ett tydligt exempel på denna linje. I juni 2025 använde kommissionen sitt internationella upphandlingsinstrument, IPI, för första gången för att begränsa kinesiska företags deltagande i EU-upphandlingar av medicintekniska produkter över 5 miljoner euro. I berörda vinnande anbud får andelen medicintekniska insatsvaror med ursprung i Kina normalt inte överstiga 50 procent, med undantag när alternativa leverantörer saknas. Kommissionen hänvisade till slutsatsen att EU:s tillverkare av medicinteknik diskriminerats på Kinas upphandlingsmarknad.

De reglerna är avgränsade till en sektor och kontrakt över ett visst värde. Den föreslagna Public Procurement Act skulle däremot göra om den bredare grundstrukturen för EU:s upphandlingar.

Industrin pressar på – men effekterna är osäkra

Europeiska industrigrupper vill att Bryssel går längre. Branschorganisationen Eurometal har varnat för att 300 000 jobb i EU:s tillverkningsindustri kan gå förlorade under återstoden av 2026 när konkurrensen från kinesiska komponentleverantörer hårdnar. Det är organisationens egen prognos, inte en officiell beräkning eller en redovisning av redan aviserade uppsägningar. 616

Den 7 september arrangerade gruppen en protest i Bryssel med tio symboliska kistor för att lyfta frågor om konkurrenskraft, industrijobb och fabriker. 21

Förespråkare för hårdare upphandlingsvillkor framhåller att europeiska tillverkare möter höga energikostnader, klimatrelaterade skyldigheter och andra regelkrav, samtidigt som de konkurrerar med billigare import. Det är politiskt viktiga argument, men de visar inte i sig att inköpspreferenser kommer att rädda jobb eller stärka konkurrenskraften. Avvägningen gäller ökad europeisk kapacitet och motståndskraft mot fortsatt konkurrens och lägre kostnader för offentliga köpare.

Ömsesidighet som argument – och risken för motåtgärder

Kommissionen beskriver restriktioner i upphandling främst som ett sätt att få till stånd rättvist och ömsesidigt marknadstillträde, inte som en ren stängning av EU:s marknad. Åtgärden mot Kina inom medicinteknik var uttryckligen tänkt att uppmuntra Kina att upphöra med diskriminerande behandling av EU-företag och EU-producerade produkter.

Tanken att ge bättre villkor till länder med ömsesidiga upphandlingsarrangemang följer samma logik: partner som erbjuder EU-leverantörer jämförbart tillträde kan få gynnsammare tillgång till EU:s marknad.

Kinaanknutna kommentatorer har beskrivit den planerade reformen som protektionistisk och varnat för att utestängning av billigare kinesiska leverantörer kan leda till högre offentliga kostnader och mindre konkurrens i Europa. Det visar också den diplomatiska risken: ett bredare europeiskt preferenssystem kan utlösa rättsliga tvister, kommersiella motåtgärder eller nya hinder för europeiska exportföretag.

Vad händer efter kommissionens förslag?

En presentation från kommissionen är startpunkten, inte slutpunkten. Europaparlamentet och EU:s ministerråd, där medlemsstaternas regeringar är representerade, måste förhandla fram och godkänna den slutliga lagen. Europaparlamentets lagstiftningsöversikt anger fjärde kvartalet 2027 som mål för avslutade förhandlingar, men det är ingen garanti. 17

Flera svåra frågor väntas dominera processen:

• vilka kontrakt och sektorer som ska kunna omfattas av ursprungsbaserade villkor,
• hur innehåll från EU och partnerländer ska beräknas och verifieras,
• vilka undantag som behövs för konkurrens, rimliga kostnader och säkra leveranser,
• hur reglerna ska fungera tillsammans med internationella upphandlingsåtaganden, och
• om medlemsstaterna accepterar ett mer centraliserat system som gäller direkt i nationell rätt.

En del av EU:s bredare ”de-risking”-politik

Public Procurement Act passar in i EU:s bredare strategi att använda krav på lokalt innehåll, låga utsläpp och motståndskraft i strategiska branscher. Den separata Industrial Accelerator Act innehåller exempelvis förslag om krav på EU-tillverkat innehåll och låg klimatpåverkan vid viss offentlig finansiering av tillverkning och teknik. 20

Riktningen är därmed tydlig redan innan upphandlingsförslaget är färdigt: Bryssel vill att offentliga inköp ska göra mer än att välja det lägsta priset. De ska också stärka robusta leveranskedjor, ömsesidigt marknadstillträde och industriell kapacitet. Om den slutliga lagen kan göra detta utan högre kostnader, sämre konkurrens eller handelspolitiska motreaktioner avgörs i förhandlingarna som följer. 171819