Hormuzkrisen ritade om oljemarknaden – Kina kan avgöra nästa prislyft

Störningarna i Hormuzsundet har förvandlat oljemarknaden till en kamp om de oljeleveranser som faktiskt går att få fram till raffinaderier utan att passera Persiska viken. Det handlar alltså inte bara om total produktion på papperet, utan om tillgängliga fat, transportvägar och vilken råoljekvalitet som passar varje raffinaderi.

En fysisk brist, inte bara oro på börsen

Före konflikten passerade i genomsnitt omkring 18 miljoner fat råolja och oljeprodukter per dag genom Hormuzsundet. I juli hade flödet sjunkit till 4,8 miljoner fat per dag och låg i början av augusti på omkring 2 miljoner fat per dag, enligt Kpler-data som Reuters hänvisar till. 5

När olja inte kan skeppas ut riskerar lagren i exportländerna att fyllas. Då kan producenter tvingas stänga ned produktion. USA:s energimyndighet EIA bedömde att Irak, Saudiarabien, Kuwait, Förenade Arabemiraten, Qatar och Bahrain tillsammans stängde in 7,5 miljoner fat råoljeproduktion per dag i mars. Nedstängningarna väntades öka till 9,1 miljoner fat per dag i april. 1

Internationella energiorganet IEA beskrev störningen som den största oljeförsörjningsstörningen i historien. De samlade leveransbortfallen från Mellanöstern hade då överstigit 1,3 miljarder fat, medan flödena genom Hormuz i snitt var 2,7 miljoner fat per dag från mars till maj, jämfört med cirka 20 miljoner före konflikten. 10

Brentpriset säger inte allt

Brentolja stängde på 88,91 dollar per fat den 11 augusti, ett pris som fortsatt speglade en betydande riskpremie för osäkra leveranser och störd sjöfart. 3 I en Reutersenkät i slutet av augusti räknade analytiker med ett Brentgenomsnitt på 85,08 dollar per fat för 2026, där svag kinesisk efterfrågan delvis väntades motverka utbudsminskningen.

Men riktpriset Brent fångar inte hela effekten. Raffinaderier behöver olja som kan levereras snabbt, transporteras någorlunda tillförlitligt och som fungerar i just deras anläggningar. Därför har råolja från producenter utanför Persiska viken fått större strategiskt värde.

Exporten från Nord- och Sydamerika har blivit en viktigare ersättning. Råoljeexporten från regionen, från Kanada till Argentina, nådde i snitt rekordhöga 11,7 miljoner fat per dag hittills under 2026 fram till den 1 september, upp från 10,3 miljoner fat per dag under 2025, enligt Kpler-data som Reuters rapporterat om. 4 Det är dock ingen fullgod ersättning för oljan från Gulfen: transporttider, rutter och råoljekvaliteter skiljer sig åt.

Kina dämpade den första chocken

En viktig förklaring till att utbudschocken inte omedelbart drev upp priserna ännu mer var Kinas lägre import. De kinesiska sjöburna råoljeleveranserna föll till 5,96 miljoner fat per dag i juni, den lägsta nivån på över ett decennium. Under de tre månaderna före konfliktens start hade snittet varit 10,66 miljoner fat per dag. 6

Genom att konsumera mindre och använda olja ur lager minskade kinesiska raffinaderier sin omedelbara konkurrens om ersättningslaster. Kina kan hålla importen lägre under en längre tid, eftersom analytiker uppskattade landets oljelager till minst 1,2 miljarder fat. 18

Det var en viktig stötdämpare för världsmarknaden, inte ett tecken på att det förlorade utbudet hade försvunnit som problem. Lägre kinesiska inköp innebar i praktiken att den knappa oljan räckte längre för andra köpare.

Kinas återkomst kan pressa upp priserna på ersättningsolja

Frågan är hur länge den kinesiska återhållsamheten består. Kina byggde upp lager med uppskattningsvis 210 000 fat per dag i juli, efter att ha tömt lager i maj och juni. Samtidigt beräknades landets sjöburna import av rysk råolja till 1,25 miljoner fat per dag i augusti. Juli och augusti var de starkaste månaderna för sådan import sedan april, vilket tyder på att kinesiska raffinaderier sökt ersätta volymer från Mellanöstern. 17

Om Kina åter ökar köpen varaktigt – för raffinaderidrift, petrokemisk råvara eller lagerpåfyllnad – riktas efterfrågan mot samma utbud utanför Persiska viken som andra asiatiska köpare behöver. Kinesiska Sinopec har uppgett att bolaget ska öka inköpen från Brasilien, Afrika och andra regioner för att hantera störningarna.

Det innebär inte automatiskt ett nytt kraftigt lyft för Brentpriset. Däremot kan premierna för vissa tillgängliga kvaliteter och för snabb leverans förbli höga, även om riktpriset tillfälligt stabiliseras.

Indien ökar trycket på spotmarknaden

Även indiska raffinaderier har vänt sig mer till spotmarknaden – där olja köps för relativt snabb leverans – för att ersätta avbrutna leveranser från Mellanöstern. Indian Oil Corp uppgav att spotmarknadens andel av bolagets inköp steg från 50 till nästan 84 procent under krisen.

När Kina och Indien samtidigt söker ersättningslaster blir olja från Afrika, Nord- och Sydamerika samt Ryssland mer värdefull. Marknadens känsligaste punkt är därför inte bara den globala produktionen totalt, utan hur mycket lämplig råolja som snabbt kan levereras till asiatiska raffinaderier.

Tre risker för högre oljepris före årsskiftet

• En mer långvarig störning i sjöfarten. Fortsatta begränsningar i Hormuzsundet skulle förlänga produktionsnedstängningar och hålla leveransrisken hög. 15
• Snabbare kinesisk återgång till köp. Kinas tidigare importminskningar lättade på trycket. Om landet i stället fyller på lager skärps konkurrensen om laster utanför Persiska viken. 617
• Begränsad flexibilitet hos alternativa leverantörer. Exportökningen från Amerika är betydande, men kan inte omedelbart ersätta samma volymer, rutter och råoljekvaliteter som tidigare kom från Gulfen. 4

Svagare efterfrågan är motkraften

Höga priser leder också till lägre konsumtion. IEA sänkte sin prognos för oljeefterfrågan 2026 och räknade med en nedgång på 1,6 miljoner fat per dag, med hänvisning till höga bränslepriser och störningarna i Hormuzsundet. 11

Det är marknadens viktigaste stabiliserande kraft. Om efterfrågan förblir svag och Kina fortsätter att begränsa importen kan alternativa leveranser räcka för att bromsa en ny kraftig prisuppgång. Men om sjöfarten förblir störd samtidigt som Kina bygger lager och asiatiska raffinaderier konkurrerar om snabba leveranser, blir marginalerna betydligt mindre.

Den centrala lärdomen av Hormuzkrisen är att fysisk tillgänglighet har blivit viktigare än rubriker om den globala oljeproduktionen. Kinas inköpsbeslut och hur länge sjöfartsstörningarna varar kan avgöra nästa stora rörelse i oljepriset.