Svarta havet blir en ekonomisk krigsfront när hamnar, fartyg och raffinaderier attackeras

Rysslands och Ukrainas kampanj kring Svarta havet har utvecklats till en ekonomisk krigsfront. Ryssland försöker göra Ukrainas hamnar, fartyg och exportkorridorer osäkra. Ukraina svarar genom att slå mot ryska raffinaderier, hamnar och sjölogistik. Båda sidor riktar därmed in sig på infrastruktur som ger motparten exportinkomster och förmåga att finansiera kriget.

Den omedelbara effekten är högre risker för sjöfart, försäkringar och frakt – samt störningar i flödena av spannmål och bränsle. På sikt handlar det om att försvaga motståndarens statsfinanser och handel.

Fartyg och hamnar under attack

Den 25 augusti uppgav Rysslands försvarsministerium att tre lastfartyg och en tanker hade träffats i hamnen Pivdennyj, även kallad Juzjnyj, samt ytterligare ett lastfartyg i närliggande Odesa. Ministeriet sade också att hamninfrastruktur i Pivdennyj och Odesa och bränslelager i Tjornomorsk hade angripits. Moskva hävdade att fartygen fraktade förnödenheter till Ukrainas militär, men Reuters kunde inte oberoende bekräfta uppgifterna. 11

I juli uppgav Ryssland också att det hade angripit hamninfrastruktur och ett torrlastfartyg som lossade i Tjornomorsk, liksom anläggningar och fartyg i Odesa. 13 Samma månad dödades tre personer i en rysk attack mot Odesa, enligt regionala ukrainska myndigheter; civil, industriell och hamnrelaterad infrastruktur rapporterades ha träffats. 15

Attackerna har gått från enstaka skador på hamnanläggningar till en situation där kommersiella anlöp i sig blivit en risk. I juli stoppade fartygsägare ankomster till ukrainska Svartahavshamnar på grund av de intensifierade ryska attackerna. 16

Enligt Ukrainas hamnmyndighet registrerades i juli 35 attacker mot fartyg i hamn och 22 till havs, samt 67 attacker mot hamnanläggningar. Siffrorna är ukrainska myndighetsuppgifter och inte oberoende granskade totaler. 17

Ukrainas svar: raffinaderier och rysk logistik

Ukraina har utvidgat sina långräckviddiga drönaroperationer mot rysk energiinfrastruktur. Permraffinaderiet, Rysslands sjunde största räknat i bearbetningsvolym, stoppade verksamheten efter en ukrainsk drönarattack den 21 augusti, enligt branschkällor. 4

Även Lukoils NORSI-raffinaderi, landets fjärde största, uppgavs ha ställt in råoljehanteringen efter drönarattacker. 8 Moskvas raffinaderi, en viktig bränsleleverantör till huvudstadsregionen, bedömdes samtidigt behöva vara ur drift i minst sex månader efter omfattande skador från ukrainska drönarattacker. 18

Det betyder dock inte nödvändigtvis att en fast och stor andel av Rysslands samlade raffineringskapacitet permanent slagits ut. Enskilda anläggningar kan drabbas hårt, medan reparationer och ledig kapacitet på andra håll kan dämpa effekten i hela systemet. Den strategiskt viktiga följden är snarare återkommande avbrott: förlorad produktion, regionala bränslebrister, kostnader för reparationer och luftförsvar samt ett behov av att styra om oljeexporten.

Spannmål, diesel och globala priser

Störningar i raffinaderier kan minska tillgången på diesel och andra oljeprodukter, eftersom mindre råolja förädlas. Underlaget här räcker däremot inte för att slå fast hur mycket Rysslands samlade dieseleksport har minskat eller att koppla en viss global prisrörelse direkt till ukrainska attacker.

Marknadseffekten är i stället bredare: energihandeln måste prissätta risken för störningar i ryska exporthamnar, i Svarta havet och i andra konfliktområden. Reuters beräknade att länder som berörs av konflikter stod för omkring 45 miljoner fat oljeproduktion per dag, motsvarande över 43 procent av världsutbudet. 6

Även Rysslands spannmålshandel har börjat ändra rutt. Handlare och analytiker uppgav i slutet av augusti att ryska exportörer styrde om transporter mot Östersjön, inklusive hamnar i de baltiska staterna, efter ukrainska drönarattacker i Svarta havet och Azovska sjön. 5

För Ukraina är insatsen särskilt stor. Omkring 90 procent av exporten av vete, majs och solrosfrön går via Svarta havet, och jordbruket står för nära 60 procent av landets exportintäkter. 7 Under de första två veckorna i augusti föll den ukrainska spannmålsexporten med 75 procent, enligt Reuters rapportering. 7 Tidigare bedömningar från branschen var att fortsatta angrepp mot hamnar och fartyg skulle kunna sänka de månatliga spannmålsleveranserna med upp till en tredjedel. 12

Konsekvenserna stannar inte vid krigszonen. Ryssland och Ukraina är båda centrala leverantörer till världsmarknaden för spannmål. När exporten från båda länderna störs pressas priser och tillgång; rapportering har pekat på att terminspriset på vete nådde den högsta nivån på tre år. 9

I grunden är detta en kamp om hårdvaluta och ekonomisk uthållighet. Ukraina behöver fungerande hamnar för att sälja jordbruksvaror, stötta bönder och betala för import och försvar. Ryssland behöver olje- och produktintäkter, fungerande logistik och tillträde till utländska marknader. När hamnar, handelsfartyg och energianläggningar blir måltavlor sprids kostnaderna därför långt utanför frontlinjen – till livsmedelspriser, bränslemarknader, frakt och försäkring världen över.