Chang’e-7: Kinas jakt på vattenis i månens mörkaste kratrar

Chang’e-7 är Kinas planerade robotmission till månens sydpol. Expeditionen ska undersöka om det finns åtkomlig vattenis i områden som aldrig nås av solljus och samtidigt prova teknik som kan behövas vid framtida bemannade månexpeditioner. Farkosten och raketen Long March 5 Y14 flyttades till startområdet i Wenchang den 19 augusti 2026, men uppskjutningen sköts senare upp eftersom Kina uppgav att villkoren för en säker start inte var uppfyllda. 14

Fyra farkoster – fyra sätt att utforska månen

Chang’e-7 består av fyra delar med olika uppgifter:

• En omloppsfarkost ska fotografera och kartlägga området från månbana samt stödja de andra farkosterna.
• En landare ska försöka genomföra en mycket exakt landning i den sydpolära terrängen.
• En rover ska köra på de delar av ytan som får solljus och undersöka marken.
• En hoppande sond ska med hjälp av små raketmotorer ta sig in i kratrar som annars är svåra eller omöjliga att nå.

Tillsammans representerar farkosterna fyra arbetssätt: att kretsa runt månen, landa, köra på ytan och hoppa eller flyga kortare sträckor. 210

Varför är månens sydpol så viktig?

Den tänkta landningsregionen ligger nära kanten av Shackletonkratern, en stor krater nära månens sydpol. Landaren ska enligt plan söka sig till upplyst terräng nära kraterkanten – inte direkt till den kolmörka kraterbottnen. Den positionen kan ge solenergi till farkosterna och samtidigt ligga nära de permanent skuggade områden som missionen vill undersöka. 215

I sådana kratrar kan temperaturen vara extremt låg, och solljus har inte nått bottnarna på mycket lång tid. Forskare hoppas att vattenis och andra så kallade flyktiga ämnen kan ha bevarats där. Om isen bekräftas och visar sig vara möjlig att utvinna skulle den kunna bli en viktig resurs för framtida verksamhet på månen – exempelvis som dricksvatten, syre eller råmaterial till raketbränsle. Chang’e-7 ska dock först och främst fastställa vad som faktiskt finns där och hur det är fördelat. 215

Den hoppande sonden är missionens mest ovanliga del

Den lilla sonden är konstruerad för att ta sig från solbelysta områden till skuggade kratrar med kontrollerade hopp eller kortare flygningar. Där ska den kunna landa på sina ledade ben, analysera marken och i bästa fall hoppa tillbaka mot ljusare terräng för att ladda sina batterier. En vattenmolekylanalysator ska bidra till jakten på vattenis. 2

Om tekniken fungerar blir det ett betydande framsteg för rörlighet på andra himlakroppar. Det har också framförts att sonden i så fall skulle kunna bli den andra självständigt flygande farkosten bortom jorden efter NASA:s Ingenuity på Mars – och den första med ben. Det är dock ett möjligt framtida rekord, inte något som redan är uppnått: det beror på att Chang’e-7 lyckas genomföra sina planerade operationer.

Svår landning kräver noggrann navigering

Månens sydpol är särskilt besvärlig att utforska. Terrängen är kuperad, solen står lågt och vissa områden ligger i ständig skugga medan andra kan vara upplysta under långa perioder. Landningssystemet är därför utformat för en precision på ungefär 100 meter. 2

Kommunikationen är en annan utmaning. Vid höga månlatituder kan direktkontakt med jorden störas av terräng och farkosternas position. Chang’e-7 ska därför använda Queqiao-2, en reläsatellit som placerades i rymden 2024 och som kan skapa en mer tillförlitlig kommunikationsväg mellan månytan och jorden. 2

Internationella instrument ombord

Uppgifter om missionen räknar totalt 21 vetenskapliga instrument när även instrument som finns på Queqiao-2 tas med. Kinas rymdmyndighet CNSA har uppgett att sex instrument har utvecklats av sex länder, tillsammans med ett bidrag från en internationell organisation. Bland deltagarna finns Egypten, Bahrain, Italien, Ryssland, Schweiz och Thailand samt International Lunar Observatory Association. 311

Det är värt att skilja mellan sju internationella partner och sju länder. Underlaget beskriver sex utländska instrument från sex länder samt ett bidrag från en internationell organisation – inte nödvändigtvis sju separata länder. 11

En del av Kinas långsiktiga månstrategi

Chang’e-7 ska fungera som en spanings- och teknikmission inför Kinas uttalade mål att skicka människor till månen omkring 2030 och bygga en grundläggande internationell månforskningsstation vid sydpolen omkring 2035. 2

Resultaten kan få betydelse för hur Kina och andra rymdmakter bedömer möjligheterna att få tillgång till månens sydpol och dess eventuella isresurser. Det kan både öka konkurrensen och skapa nya former av samarbete, särskilt mellan Kina och USA. De konkreta följderna för Ryssland, Indien och Japan är däremot ännu osäkra och går inte att slå fast utifrån missionens planerade mål. 2