Iran–Israel–USA efter sex månader: därför är konflikten fortfarande olöst

Ett krig som fortfarande saknar slutpunkt

Sex månader efter att Israel och USA inledde Operation Roaring Lion den 28 februari framstår konflikten inte som avgjord, utan som en instabil och våldsam paus. Den första offensiven skapade en omfattande militär och politisk chock, men Iran behöll förmågan att slå tillbaka. Samtidigt blev sjöfarten i regionen en central påtryckningspunkt och försöken att nå en varaktig uppgörelse misslyckades.

Flera uppgifter som förekommer i den ursprungliga frågeställningen – bland annat påståenden om mer än 200 robotar och drönare, elva döda, 140 skadade och den iranska flottans status – går inte att bekräfta oberoende med det starkaste tillgängliga underlaget. De bör därför behandlas som omtvistade krigsuppgifter.

Varför inleddes kriget?

Israel beskrev den 28 februari attacken som ett förebyggande svar på ett existentiellt hot från Iran. Fokus låg särskilt på landets kärntekniska utveckling, ballistiska robotar, militära ledning och uttalade fientlighet mot Israel. Den israeliska militären sade att den gemensamma operationen skulle undanröja ett hot mot Israel, regionen och omvärlden. 8

Reuters rapporterade att attackerna presenterades som förebyggande och inleddes samtidigt som utsikterna för en diplomatisk lösning på den långvariga kärnkonflikten redan hade försämrats. 5 Irans högste ledare Ali Khamenei dödades i de inledande attackerna, enligt iranska statliga medier som Reuters hänvisade till. 4

Irans svar och de omstridda militärbilderna

Iran svarade med robot- och drönarattacker mot Israel, amerikanska styrkor och mål i flera länder i regionen. Reuters rapporterade senare om iranska långdistansrobotar och en attack som skadade dussintals människor nära Israels kärntekniska anläggning. 3

Däremot går det inte att fastställa det exakta antalet iranska avfyrningar eller de dödstal som nämns i frågan. Inte heller finns det tillräckligt starka, oberoende belägg för att bekräfta Donald Trumps påstående att Irans flotta förstörts eller amiral Shahram Iranis rapporterade dementi. De motstridiga uppgifterna bör snarare ses som delar av krigföringen och informationskampanjen kring den.

Konflikten spred sig långt utanför frontlinjen

Kriget ökade osäkerheten för amerikansk personal, Israel, Gulfstaterna, sjöfarten och energianläggningar. Den humanitära kostnaden är allvarlig, men de exakta siffrorna är svåra att kontrollera under ett pågående krig. Den USA-baserade organisationen Human Rights Activists News Agency, HRANA, uppgav enligt BBC att 1 407 människor i Iran hade dödats, däribland 214 barn. 6

Hormuzsundet – den strategiskt viktiga farleden mellan Persiska viken och Omanbukten – blev samtidigt en av konfliktens viktigaste frågor. Ett återöppnande av sundet var ett centralt amerikanskt mål och ingick i den preliminära överenskommelsen från juni. 16

Energi och ekonomisk press

Hot om störningar i Hormuzsundet utsatte globala flöden av olja och flytande naturgas för ökad risk. Det gav Iran ett påtryckningsmedel gentemot länder som är beroende av exporten från Gulfregionen.

Det tillgängliga materialet visar att kriget och sanktionerna har ökat den ekonomiska pressen på Iran. Däremot går det inte att ange inflation, produktionsbortfall eller civilbefolkningens ekonomiska förluster med tillräcklig precision utifrån de källor som finns här. Påståenden om inflationens omfattning bör därför hanteras försiktigt.

Ett preliminärt avtal som inte höll

Pakistan och Qatar bidrog till att få fram en preliminär överenskommelse i 14 punkter mellan USA och Iran. Den började gälla den 18 juni och innehöll en plan för att stoppa striderna, öppna Hormuzsundet och inleda 60 dagars förhandlingar om ett slutligt avtal. 27

Avtalets svaghet var strukturell: de svåraste frågorna sköts på framtiden. Det gällde bland annat Irans kärnprogram, sanktionslättnader, kontrollmekanismer, robotprogrammet och Israels roll. Reuters varnade redan då för att det skulle bli betydligt svårare att omvandla ramverket till en varaktig uppgörelse. 2

Överenskommelsen löpte senare ut när samtalen tappade fart. 6 Turkiet, Egypten och Saudiarabien kan underlätta kontakter och verka för regional nedtrappning, men inget av länderna har kunnat överbrygga den grundläggande konflikten mellan USA, Iran och Israel.

Israel vill behålla rätten att slå till

Israels energiminister Eli Cohen har sagt att Israel kommer att angripa Iran igen om landet återuppbygger sin kärntekniska eller ballistiska kapacitet – även om Teheran samtidigt når ett avtal med Washington. 5

Det är betydelsefullt eftersom den rapporterade överenskommelsen från juni inte begränsade Irans ballistiska robotprogram. 12 Israels hållning innebär i praktiken att landet vill behålla en ensidig möjlighet att ingripa militärt, oberoende av ett eventuellt avtal mellan USA och Iran.

Vad kan hända nu?

USA:s linje har pendlat mellan hot om nya attacker och villkorad återhållsamhet. Washington har sagt att en snabb överenskommelse som begränsar Irans kärnprogram och öppnar Hormuzsundet kan förhindra ett nytt angrepp. 1

Teheran framställer samtidigt både diplomatin och den kvarvarande militära kapaciteten som tecken på att Iran inte besegrades. Israels uttalade beredskap att agera på egen hand innebär dessutom att även ett amerikanskt-iranskt avtal sannolikt skulle minska risken för ett nytt krig – men inte undanröja den.

Det mest sannolika kortsiktiga scenariot är därför inte ett omfattande fredsavtal, utan en instabil och påtryckningspräglad paus. Den kommer att formas av ekonomiska sanktioner, avskräckning, hot om nya attacker och återkommande diplomatiska kontakter.