Hormuzkrisen efter sex månader: energichocken sprider sig från olja till gödsel

Sex månader efter att kriget mellan USA, Israel och Iran inleddes är Hormuzkrisen inte längre bara en fråga om ett högre oljeprispåslag. Den har blivit en fysisk störning av energiförsörjningen.

Hormuzsundet är fortfarande kraftigt begränsat. Marknaderna för raffinerade bränslen och flytande naturgas, LNG, är ansträngda och effekterna fördelas ojämnt. Vissa amerikanska olje- och raffinaderibolag har gynnats av högre priser och marginaler. Importberoende ekonomier som Bangladesh betalar däremot mer för energi, gödsel och transporter.

Hormuz har blivit en varaktig flaskhals

Före kriget passerade ungefär en femtedel av världens olje- och LNG-transporter genom Hormuzsundet. Rutten hanterade omkring 18 miljoner fat råolja och raffinerade produkter per dag före konflikten. Enligt fartygsdata som Reuters hänvisat till sjönk flödet till 4,8 miljoner fat per dag i juli och låg i genomsnitt på omkring 2 miljoner fat per dag i augusti.

Nedgången beror inte enbart på fysiska skador. Attacker, risk för minor, militära begränsningar, besättningar som inte vill ta risken och försäkringar som blivit omöjliga eller mycket dyra har gjort kommersiell trafik svår. 3 Den 25 augusti registrerades bara fem handelsfartyg genom sundet, långt under nivåerna före kriget.

Skillnaden är viktig: en farled kan vara delvis öppen i juridisk eller militär mening, men ändå i praktiken stängd för vanlig handelssjöfart. Följden blir osäkrare tillgång till råolja, LNG och raffinerade bränslen – samtidigt som frakt, försäkring och leveranskostnader blir mer volatila.

Oljechocken har blivit en bredare bränslekris

Brentoljan steg kraftigt efter attackerna och passerade som mest 100 dollar per fat under krisens kulmen, jämfört med omkring 71 dollar omedelbart före kriget. 24 Men råoljepriset visar bara en del av störningen.

Raffinerade bränslen är särskilt utsatta. Reuters rapporterade att den globala raffinaderigenomströmningen i juli låg nästan 5 miljoner fat per dag under nivån ett år tidigare. Marknaden för diesel och andra raffinerade produkter beskrevs som exceptionellt ansträngd. ExxonMobil och Chevron har varnat för att bränsletillgången kan förbli begränsad under årets andra hälft, samtidigt som deras raffinaderier har gynnats av höga marginaler. 18

Internationella energiorganet IEA bedömde att den globala oljeproduktionen kan minska med 4,3 miljoner fat per dag, eller omkring 4 procent, under 2026. Hormuzstoppet, attacker på andra håll och ytterligare störningar har minskat den tillgängliga tillgången. IEA sänkte samtidigt sin prognos för den globala oljeefterfrågan 2026, ett tecken på att höga priser och ekonomiska skador börjar dämpa konsumtionen.

Det skapar en komplicerad marknadsbild. Svagare efterfrågan kan så småningom dämpa råoljepriset, men diesel, LNG och andra produkter kan förbli dyra eftersom raffinering, förvätskning, transporter och lagring inte kan byggas ut över en natt.

En iransk-omansk rutt ger lättnad – men ingen normalisering

Iran och Oman har diskuterat en tillfällig gemensam sjöfartskorridor genom Hormuz, tillsammans med samordning kring minröjning. När framsteg i samtalen rapporterades föll oljepriset något, eftersom marknaden såg en möjlighet till säkrare och mer förutsägbara transporter.

Förslaget är dock ett tillfälligt arrangemang för trafikstyrning – inte ett bevis på att sundet har öppnats för normala kommersiella volymer. En varaktig återhämtning kräver mer än en överenskommen rutt. Rederier, försäkringsbolag och besättningar måste också lita på att fartyg kan passera regelbundet och säkert utan nya attacker, minor eller ändrade restriktioner.

Därför har marknaden hittills betraktat diplomatiska framsteg som tillfällig lättnad snarare än som krisens definitiva slut. Förhandlingar har återkommande påverkat priserna, men sjöfarten är fortfarande sårbar för militär upptrappning och politiska sammanbrott. 10

Amerikanska oljebolag gynnas – men inte alla på samma sätt

Högre råoljepriser och starka raffineringsmarginaler har skapat stora vinster för delar av den amerikanska energisektorn. ExxonMobil redovisade ett resultat på omkring 14,5 miljarder dollar under andra kvartalet, medan Chevron rapporterade cirka 12,1 miljarder dollar. Båda bolagen gynnades av starkare priser och raffinaderiförhållanden. 1718

Resultaten visar samtidigt varför påståendet att ”höga priser hjälper oljebolagen” är en förenkling. Exxons nettoresultat föll under första kvartalet till den lägsta nivån på fem år när leveransstörningar påverkade verksamheten, trots att bolaget slog förväntningarna på justerad vinst. 20 Senare rapporterade Exxon rekordhög dieselproduktion, medan Chevrons amerikanska raffinaderier bearbetade mer än 1 miljon fat per dag. 18

De största vinnarna är bolag med diversifierad produktion, omfattande amerikansk utvinning och egen raffinering. De kan dra nytta av högre marginaler och samtidigt vara mindre direkt beroende av transporter från Persiska viken.

Det tillgängliga underlaget räcker däremot inte för en exakt jämförelse av hur ConocoPhillips och Occidental Petroleum har påverkats av förlorade leveranser från Gulfen eller hur stora resultateffekterna varit för respektive bolag. Sådana effekter bör därför inte överdrivas.

Den större kontrasten är tydligare: diversifierade producenter och raffinaderier kan tjäna ekonomiskt på knapphet, medan företag och konsumenter som behöver få bränsle levererat får högre kostnader och större försörjningsrisk.

Bangladesh visar hur krisen når hushållen

Bangladesh är ett tydligt exempel på hur en säkerhetskris till havs övergår i ekonomisk utsatthet på hemmaplan. QatarEnergy halverade sina planerade LNG-leveranser till Bangladesh för 2026. Det tvingade det statliga energibolaget Petrobangla att leta efter alternativa leverantörer och köpa dyrare laster på spotmarknaden.

Världsbanken uppgav att fem av Petrobanglas sex LNG-kontrakt hade förklarats som force majeure, alltså att leveranserna inte kunde fullföljas på grund av omständigheter utanför leverantörernas kontroll. Spotpriset på LNG hade stigit till 24–28 dollar per miljon brittiska termiska enheter, mer än dubbelt så högt som tidigare. Banken bedömde att energisubventionerna kan öka till 2,8 procent av BNP, vilket skulle lämna mindre utrymme för sociala utgifter.

Bristen har också påverkat industri och jordbruk. Gasrestriktioner har minskat tillgången till el och industrigas, samtidigt som gödselmarknaden har stramats åt när störningar i Mellanösterns energiförsörjning påverkat produktionen av kvävegödsel. 4 Rapporter har kopplat gasbristen till att ureafabriken i Ashuganj stängts, men uppgifterna om exakt tidpunkt och orsak är inte helt samstämmiga.

De sociala följderna kan bli omfattande. En bedömning med koppling till Världsbanken visade att nästan 600 000 jobb kan vara i riskzonen och att antalet människor som väntas ta sig ur fattigdom under 2026 kan minska från omkring 1,7 miljoner till cirka 500 000. Det är prognoser, inte slutliga utfall, och de beror på hur länge konflikten och energiprischocken består.

Bangladeshs erfarenhet visar tydligt hur störningen sprids genom ekonomin: avbrutna LNG-leveranser leder till akuta spotköp, dyr gas höjer kostnaderna för el och industri, gödselbrist fördyrar jordbruket och högre importkostnader pressar subventioner, hushållsinkomster och fattigdomsbekämpning.

Rörledningar kan stärka motståndskraften – men inte snabbt

Producenter i Gulfen bygger eller diskuterar rörledningar som kan transportera en del av råoljan runt Hormuz. Minst sju större projekt uppgavs i juli vara under byggnation, planering eller diskussion.

Investeringarna kan på sikt minska beroendet av en enda maritim flaskhals. De kan däremot inte snabbt ersätta sundets fulla sjöburna kapacitet. Energianalytiker som NPR talat med bedömer att det är osannolikt att tillräcklig kringgående infrastruktur kan byggas på kort tid. Konsumenter kan därför fortsätta möta höga priser även om alternativa rutter byggs ut.

Rörledningar löser inte heller hela problemet. De hanterar främst transport av råolja. LNG-export, raffinerade produkter, sjöfartsförsäkringar, tillgången till raffinaderier och risken för minor kräver separata lösningar.

Den avgörande faktorn är politisk

Efter ett halvår formas energimarknaden mindre av en permanent geologisk brist än av frågan om transporterna är säkra och diplomatin hållbar. En trovärdig överenskommelse som skyddar kommersiell sjöfart skulle kunna släppa fram lagrade leveranser och minska riskpåslagen. Nya attacker eller en bredare regional upptrappning kan däremot åter pressa ned flödena.

Även efter en formell återöppning skulle effekterna inte försvinna direkt. Tankfartyg måste börja röra sig, försäkringsskydd måste återvända och lager- och raffinaderisystem måste balanseras om. LNG-köpare som Bangladesh skulle dessutom fortsatt känna av konsekvenserna av avbrutna kontrakt.

Den mest hållbara slutsatsen är därför inte en prognos om permanent höga oljepriser. Hormuz har i stället visat hur snabbt en maritim flaskhals kan utvecklas till en global kris för bränsle, gödsel och statsfinanser. En tillfällig iransk-omansk rutt kan bromsa skadorna, men det krävs långvarigt säker passage – och tid för leveranskedjorna att återgå till det normala – för att vända utvecklingen.