USA och Japan försvarade yenen – men effekten blev kortvarig

Den 31 juli gick USA och Japan samman för att köpa yen efter att den japanska valutan fallit till nästan 164 yen per dollar – den svagaste nivån på omkring 40 år. Det var den första samordnade amerikansk-japanska valutainterventionen sedan 2011 och första gången sedan 1998 som USA:s finansdepartement köpte yen tillsammans med Japans finansdepartement. 3468

Insatsen fick omedelbar effekt. Yenen stärktes kraftigt och nådde som högst omkring 155,20 per dollar, men en stor del av uppgången försvann senare när kursen rörde sig tillbaka mot 160. 27

Vad gjorde länderna – och hur mycket kostade det?

Japan köpte yen genom att sälja tillgångar i utländsk valuta. USA:s finansdepartement agerade via Federal Reserve Bank of New York och sålde euro från sin Exchange Stabilization Fund för att köpa yen. Det innebar att operationen inte finansierades genom att sälja dollar och därför inte var en generell kampanj för att försvaga den amerikanska valutan. 679

Japans finansdepartement uppgav senare att landet hade intervenerat för totalt 15,4 biljoner yen, cirka 96,5 miljarder dollar, under perioden 30 juli–26 augusti. En annan rapport uppskattade summan till omkring 98,7 miljarder dollar. Beloppen gäller alltså en längre period än själva den första samordnade handelsdagen. 2

USA har inte offentliggjort den exakta summan. En bild av finansminister Scott Bessents anteckningar innehöll en punkt om att köpa yen för 5–10 miljarder dollar. Det är en indikation på den planerade storleksordningen, inte en bekräftelse av det slutliga beloppet. 57

Varför hjälpte Washington till?

USA:s mål var inte nödvändigtvis att skapa en permanent stark yen. Den omedelbara uppgiften var att bromsa ett oordnat valutafall och en spekulativ attack som riskerade att sprida sig till japanska statsobligationer och globala finansieringsmarknader. 12

Det kan verka motsägelsefullt eftersom Trumpadministrationen samtidigt har velat se en mindre övervärderad dollar för att stärka amerikansk tillverkningsindustri. Men en önskan om en svagare dollar i mer ordnade former är inte samma sak som att acceptera ett abrupt sammanbrott för yenen. Japan är en viktig allierad och en stor innehavare av amerikanska tillgångar. 36

Bessents oro handlade framför allt om spridningseffekter. Ett kraftigt och volatilt yenfall kan:

• få andra länder att försöka försvaga sina valutor i konkurrensens namn,
• tvinga investerare att snabbt stänga positioner som finansierats genom billiga yenlån,
• få japanska institutioner att sälja utländska tillgångar, däribland amerikanska statsobligationer, och
• driva upp amerikanska statsräntor och därmed USA:s upplåningskostnader. 127

Om många aktörer samtidigt försöker minska sin skuldsättning kan rörelserna påminna om smittspridningen under den asiatiska finanskrisen 1997–98. Det är en analytisk jämförelse, inte en prognos om att samma kris måste upprepas. 12

Varför har yenens uppgång klingat av?

En valutaintervention kan snabbt påverka priset, men den tar inte bort de ekonomiska krafter som pressar yenen. Japanska räntor är fortfarande betydligt lägre än amerikanska. Det gör det attraktivt att låna i yen och placera pengarna i tillgångar med högre avkastning i dollar – den så kallade yen-carry-traden.

För att förändra den kalkylen mer varaktigt krävs i huvudsak att Japan höjer räntorna tydligt, att amerikanska räntor faller eller att marknaden börjar räkna med en långvarig förstärkning av yenen. Utan någon av dessa förändringar förblir ränteskillnaden ett stöd för positioner som går ut på att sälja yen. 23

Det finns också en paradox i själva interventionen. Genom att visa att myndigheterna är beredda att förhindra ett kaotiskt yenfall kan de minska investerarnas upplevda risk för ett mycket kraftigt valutautslag. På marginalen kan det göra det tryggare att finansiera köp av högavkastande tillgångar med yen. Det är en möjlig marknadsmekanism – inte ett tecken på att insatsen var avsedd att stödja carry-traden.

Japanska investerare köpte dessutom över 5 biljoner yen i utländska aktier och långfristiga obligationer under de två veckorna fram till den 15 augusti, efter den första yenförstärkningen. Det tyder på att de underliggande kapitalflödena inte försvann.

Hur länge kan Japan försvara yenen?

Japan har stora valutareserver och betydande utländska tillgångar. Men den totala reserven på omkring 1,1 biljoner dollar är inte samma sak som pengar som omedelbart kan användas utan begränsningar. Den del som består av kontanter och mycket likvida tillgångar är betydligt mindre.

Om interventioner av den senaste storleken upprepas kan Tokyo därför till slut behöva sälja amerikanska statsobligationer eller andra dollartillgångar för att få fram pengar till nya yenköp. Ett belopp på omkring 130 miljarder dollar har nämnts som en möjlig tröskel i analyser, men det är ingen officiell gräns eller utlösande nivå.

Stora obligationsförsäljningar skulle kunna pressa upp amerikanska räntor just när Washington vill hålla finansieringskostnaderna under kontroll. Det förklarar varför USA kan stödja riktad valutastabilisering, men samtidigt vara ovilligt att medverka till en försvarskampanj som skapar kraftiga störningar på marknaden för amerikanska statsobligationer. Japans stora utländska tillgångar gör att problem i landet kan få globala följder. 2

En möjlig stötdämpare är Federal Reserves FIMA Repo Facility, en facilitet för utländska centralbanker och monetära myndigheter. Genom den kan Japan låna dollar mot amerikanska statsobligationer som säkerhet i stället för att sälja obligationerna direkt. Bessent har argumenterat för att faciliteten ska byggas ut, och japanska myndigheter har signalerat att den kan användas. 1

Den avgörande frågan: intervention eller ekonomisk förändring?

Den samordnade insatsen var politiskt betydelsefull och gav Tokyo värdefullt andrum. Men den kan inte på egen hand stänga ränteskillnaden mellan Japan och USA. En mer hållbar yenförstärkning kräver sannolikt en trovärdig väg mot högre japanska räntor samt fortsatt förtroende för landets finans- och penningpolitik.

Utan en sådan förändring riskerar valutainterventioner att bli dyra fartgupp snarare än ett varaktigt golv under yenen.