Kina trotsar USA:s Iran-sanktioner – men undviker en direkt finanskonflikt

Kinas svar på USA:s senaste sanktionskampanj mot Iran har varit hårt i ord men försiktigt i handling. Peking har fördömt det man kallar ”olagliga ensidiga sanktioner”, försvarat samarbetet med Teheran som lagligt och varnat för att Kina kommer att skydda sina intressen. 78 Hittills har Kina däremot inte offentligt presenterat något motsanktionspaket som specifikt riktar sig mot USA.

Det följer ett välbekant strategiskt mönster: Kina motsätter sig Washingtons försök att kontrollera landets Iranrelaterade handel, men vill samtidigt undvika de betydligt större kostnaderna för att utsätta kinesiska storbanker för amerikanska finansrestriktioner.

Vad Operation Economic Outcast innebär

USA:s finansminister Scott Bessent lanserade den 24 augusti kampanjen Operation Economic Outcast. Målet är inte bara iranska aktörer, utan även de företag och länder som hjälper Iran att bedriva handel. Kampanjen breddar hotet om sekundära sanktioner till oljerelaterad handel samt sektorer som digitala tillgångar, teknik, guld, flyg och sjöfart. 15

Det viktigaste påtryckningsmedlet är tillgången till det amerikanska finanssystemet. Företag och banker som fortsätter att underlätta handel med Iran kan tvingas välja mellan relationerna med Teheran och tillgången till dollarclearing samt internationella korrespondentbanker. 512

Det första sanktionspaketet omfattade aktörer i Kina och Hongkong, men inte någon större kinesisk finansinstitution. Skillnaden är avgörande: sanktioner mot mindre mellanhänder gör det dyrare att kringgå restriktionerna, medan sanktioner mot en stor kinesisk bank skulle kunna utlösa en betydligt bredare konflikt mellan Washington och Peking. 27

Kameng Trading ökar pressen på kinesiska mellanhänder

Den 28 augusti lade USA:s finansdepartement till det Hongkongbaserade företaget Kameng Trading Limited på sin sanktionslista. Enligt finansdepartementet fungerade bolaget som täckföretag åt ett iranskt växlingskontor och hjälpte iranska, redan sanktionerade personer att få tillgång till det internationella finanssystemet.

Beskedet visar att Hongkongbaserade företag omfattas av kampanjens räckvidd. Det ökar också regelefterlevnads- och sanktionsriskerna för kinesiska och regionala företag som hanterar iranska betalningar, transporter eller handelsdokument.

Det finns däremot inget tydligt offentligt belägg för att Peking reagerat specifikt på Kameng-beslutet, utöver de bredare varningarna mot att störa samarbetet mellan Kina och Iran. Den begränsade reaktionen är betydelsefull: Kinas offentliga hållning är kompromisslös, men den praktiska responsen är fortfarande kalibrerad snarare än öppet vedergällande.

Därför avvisar Peking sanktionerna

Kinas invändningar är både juridiska och strategiska. Kinesiska företrädare säger att samarbetet med Iran sker inom ramen för internationell rätt och inte bör störas eller undergrävas. 711 Peking avvisar också den bredare principen att USA ensidigt kan bestämma vilka länder och företag som får bedriva normal handel med Iran.

För Kina handlar frågan om mer än Iran. Om Washingtons krav på sekundära sanktioner accepteras stärks föreställningen att tillgången till det amerikanska finanssystemet ger USA vetorätt över kinesiska handelsrelationer. Att försvara handeln med Iran blir därför också ett sätt att bevara Kinas handlingsutrymme inom ekonomisk och diplomatisk politik.

Kina har samtidigt uppmanat parterna att visa återhållsamhet och återgå till förhandlingar. Enligt Peking riskerar sanktioner och påtryckningar att förvärra spänningarna snarare än att lösa konflikten. 6

Hotet mot kinesiska banker är Washingtons starkaste kort

Den stora obesvarade frågan är om USA kommer att gå från sanktioner mot mindre mellanhänder till att direkt straffa kinesiska banker eller stora köpare av iransk olja. Amerikanska företrädare har signalerat att kinesiska institutioner inte automatiskt är undantagna om de underlättar transaktioner som omvandlar iransk olja till intäkter. 15

Hotet är kraftfullt eftersom även banker med begränsad USA-verksamhet kan vara beroende av dollarclearing, korrespondentrelationer och tillgång till global finansiell infrastruktur. En sanktion mot en stor kinesisk bank skulle därför kunna påverka dess internationella verksamhet långt utanför handeln med Iran.

Men det är också här kostnaderna blir ömsesidiga. Sanktioner mot en större kinesisk bank kan sätta press på Teheran, men samtidigt utlösa kinesiska motåtgärder, störa handeln och påskynda en uppsplittring av finanssystemet. Att USA hittills undvikit ett sådant beslut tyder på att Washington vill öka trycket utan att omedelbart förvärra den bredare relationen mellan USA och Kina. 25

Kan sanktionerna stärka yuanen och CIPS?

När sekundära sanktioner används upprepade gånger skapas incitament för sanktionerade länder och försiktiga handelspartner att minska sin exponering mot dollarn. Möjliga svar är större användning av yuan i avräkningar, bilaterala betalningsarrangemang, bytesliknande transaktioner och alternativa finansiella kanaler.

Kina har under flera år byggt ut betalningskanaler i yuan och valutaswappar med energiexporterande ekonomier. Hormuzkrisen har samtidigt riktat nytt fokus mot yuanens möjliga roll i energihandeln.

Det handlar dock om en gradvis diversifiering – inte om ett nära förestående utbyte av dollarn. USA:s kampanj visar fortfarande hur långt dollarbaserade restriktioner når, medan dollarn behåller fördelar när det gäller likviditet, konvertibilitet och etablerade globala nätverk.

Den mest hållbara slutsatsen är därför att sanktionerna kan uppmuntra alternativa betalningslösningar över tid, samtidigt som dollarn förblir dominerande.

Irans dilemma: Kina är viktigt, men ingen ovillkorlig sköld

Sanktionskampanjen blottlägger också en spänning i relationen mellan Iran och Kina. Peking har hjälpt Teheran att upprätthålla oljeexporten, hantera sanktioner och bevara ekonomiska och tekniska band. 17 Kina är därför en avgörande kanal för Iran när tillgången till västliga marknader är begränsad.

Men Kinas stöd formas av kinesiska intressen. Peking vill ha tillgång till iransk energi och inflytande i Mellanöstern, men vill samtidigt begränsa sin exponering mot amerikanska straffåtgärder, skydda den bredare handelsrelationen med Washington och undvika att dras in i ett direkt säkerhetsåtagande gentemot Teheran.

Det gör två ytterligheter missvisande. Kina lär inte överge Iran helt, men det är inte heller sannolikt att landet accepterar obegränsade ekonomiska kostnader enbart för att skydda Teheran. Konflikten ger därför iranska beslutsfattare och politiska grupper ytterligare skäl att diskutera hur pålitligt kinesiskt stöd skulle vara under maximalt tryck.

Hormuz visar gränsen för Kinas åtagande

Kinas beroende av energi från Persiska viken gör Hormuzsundet särskilt känsligt. Peking har sagt att en störning eller blockad av farleden inte ligger i det internationella samfundets intresse och har uppmanat till återhållsamhet och diplomatiska lösningar.

Samtidigt är Kina utsatt för de ekonomiska följderna av störningar i sjöfarten från Gulfen. En faktasammanställning från en amerikansk regeringskommission uppgav att kinesiska myndigheter tidigare stoppade viss export av raffinerade oljeprodukter i samband med risker för Gulftrafiken. Det visar hur snabbt regional instabilitet kan påverka kinesiska ekonomiska kalkyler. 18

Kina har därmed ett starkt intresse av att hålla sjöfartsleder öppna och kan använda diplomatiskt eller ekonomiskt inflytande för att pressa Teheran. Det innebär dock inte nödvändigtvis att Peking är berett att militärt konfrontera en amerikansk blockad eller strida för iransk sjöfart.

Kinas sannolika verktyg är diplomatiska påtryckningar, kommersiell anpassning och selektiv marin närvaro – inte ett öppet krig med Washington.

Vad konflikten betyder för Xi Jinpings väntade USA-besök

Iran-sanktionerna riskerar att komplicera de uppgifter om att president Xi Jinping väntas besöka Washington den 24 september. Reuters har rapporterat att besöket förväntades ingå i samtal med president Donald Trump, samtidigt som Kina försöker främja stabilitet i Mellanöstern.

Om besöket blir av kan sanktionerna fylla två funktioner samtidigt. Washington kan använda den Iranrelaterade handeln som förhandlingsmedel, medan Peking kan klargöra att man inte accepterar ensidig amerikansk kontroll över Kinas kommersiella relationer. Båda sidor har också ett intresse av att hindra frågan från att utvecklas till en direkt konflikt om en större kinesisk bank.

Besökets slutliga agenda och status bör betraktas som preliminära tills de bekräftats av de båda regeringarna. Det tillgängliga materialet stödjer att se sanktionerna som ett diplomatiskt hinder och ett förhandlingskort – inte som tecken på en färdig överenskommelse mellan Kina och USA.

Den större slutsatsen

Kina motsätter sig den amerikanska kampanjen politiskt och bevarar utrymme för handel med Iran, men signalerar inte ett obegränsat åtagande att konfrontera Washington. Strategin är att avvisa de ensidiga sanktionernas legitimitet, skydda kinesiska företag när det är möjligt och bygga alternativ som minskar sårbarheten för amerikanskt finansiellt tryck – utan att omedelbart offra tillgången till dollarsystemet.

Konflikten blir därmed ett test av sanktionsmakt snarare än ett tydligt brott i den globala finansordningen. Washington kan fortfarande påföra Irans handelspartner betydande kostnader, men varje nytt hot mot kinesiska aktörer stärker också Pekings incitament att bygga kanaler utanför dollarn.

Det mest sannolika utfallet är gradvis finansiell diversifiering samtidigt som dollarn behåller sin dominerande ställning – inte ett omedelbart sammanbrott för vare sig handeln mellan Kina och Iran eller det USA-ledda finanssystemet.