Vad Rysslands Storm Shadow-hot mot Storbritannien och Frankrike betyder

Ryssland har svarat på Storbritanniens plan att dela klassificerad Storm Shadow/SCALP-teknik med Ukraina med hot om vedergällning mot brittiska militära mål och skarp kritik mot både London och Paris. Kremls talesperson Dmitrij Peskov kallade beslutet för ”bränsle på elden”, medan utrikesdepartementets talesperson Maria Zakharova sade att Storbritannien och Frankrike ”leker med elden”. 36

Den omedelbara bakgrunden är Storbritanniens godkännande av att klassificerad teknisk information om brittisktillverkade komponenter delas med Ukraina. Syftet är att hjälpa Kyiv att bygga upp inhemsk produktion av långdistanskryssningsrobotar. 316

Vad Moskva hotade med

Det tydligaste vedergällningshotet riktades mot brittiska militära mål. Ryska företrädare sade att brittiska militära anläggningar och brittisk utrustning kan angripas både i och utanför Ukraina om ukrainska styrkor använder brittiska vapen i attacker mot mål på ryskt territorium. 16

Moskva hävdade också att Storbritannien och Frankrike försöker undvika ansvar för djupa attacker mot Ryssland genom att flytta själva robotmonteringen till Ukraina. Zakharova sade att London, enligt Moskvas synsätt, befinner sig ”ett steg” från att bli juridiskt medansvarigt för det hon beskrev som attacker mot ryska civila. Hon varnade samtidigt för ”katastrofala konsekvenser” om Storbritannien inte ändrar kurs. 159

Detta är ryska hot och juridiska påståenden – inte oberoende fastställda slutsatser. Den tillgängliga rapporteringen dokumenterar retoriken och den uttalade vedergällningslinjen, men visar inte att Moskva har fattat beslut om att angripa brittiskt eller franskt territorium.

Varför varningen väckte oro för en upptrappning med Nato

Uttalandena kom samtidigt som västliga regeringar redan bedömde risken för att Ryssland skulle försöka testa Natos sammanhållning. En amerikansk underrättelsebedömning som CBS rapporterade om pekade på att framtida ryska åtgärder kan omfatta hybridoperationer, cyberattacker och andra förnekbara metoder under tröskeln för en konventionell militär kampanj. Målet skulle kunna vara att pröva alliansens enighet och dess vilja att svara.

Västliga tjänstemän som BBC talade med sade att president Vladimir Putin tycks vilja undvika en direkt militär sammandrabbning med Nato, även om Moskvas retorik mot Storbritannien och andra länder som stöder Ukraina har blivit allt hårdare. De bedömde att hot mot västliga styrkor eller vapenproduktionsanläggningar snarare passar in i en påtryckningsstrategi än utgör bevis för en ny plan för öppet krig.

Skillnaden är viktig. Att undvika ett konventionellt Ryssland–Nato-krig innebär inte att läget är lågrisk. Europeiska och amerikanska bedömningar beskriver en gråzonskampanj som kan omfatta sabotage, cyberattacker, politisk påverkan, luftrumskränkningar och drönaraktivitet.

Den sannolika faran ligger därför i upprepade åtgärder under tröskeln för ett entydigt väpnat angrepp – där det kan vara svårt att fastställa vem som ligger bakom och vilket svar som är proportionerligt.

CIA-chefen John Ratcliffes Moskvaresa

CIA-chefen John Ratcliffe gjorde den 25 augusti en ovanlig och inte offentligt annonserad resa till Moskva. Det var hans första offentligt kända besök i Ryssland som CIA-chef, men det var inledningsvis oklart vad mötena handlade om. 1718

Senare rapporter uppgav att Ratcliffe varnade ryska företrädare för att angripa Nato-länder, däribland de baltiska staterna, och att han också tog upp Rysslands stöd till Iran. Eftersom uppgifterna kommer från tjänstemän med kännedom om mötena och CIA inte offentliggjorde innehållet bör de ses som refererade uppgifter, inte som ett fullständigt officiellt protokoll.

Tidpunkten underströk ändå den bredare oron: västliga regeringar försökte avskräcka Ryssland från åtgärder mot Nato samtidigt som en allt mer omfattande konfrontation pågick kring långdistansattacker, vapenleveranser och hybridoperationer.

Bränslebrist ökade det inhemska trycket

Ryssland hanterade samtidigt ekonomiska och logistiska påfrestningar kopplade till kriget. Reuters rapporterade i augusti om långa köer vid bensinstationer i Moskva efter ukrainska attacker mot ryska oljeraffinaderier och ytterligare nedskärningar i bensinproduktionen.

Reuters rapporterade separat att bränslebristen hade återkommit i flera ryska regioner och att myndigheter i minst tio regioner hade skärpt försäljningskontrollerna. Annan rapportering beskrev ransonering och begränsningar i enskilda regioner efter attacker mot energiinfrastruktur.

Bristen visar inte att bränsleproblemen orsakade Moskvas hot. Den visar däremot att Ukrainas långdistanskampanj skapade synliga problem inne i Ryssland och ökade det inhemska trycket i en konflikt som redan förs genom attacker mot infrastruktur och militära mål.

Vad uppgifterna om truppförluster visar – och inte visar

Västliga tjänstemän som citerades av The Guardian uppskattade att Ryssland förlorade omkring 6 000 fler soldater per månad än landet lyckades rekrytera. Uppgiften avsåg förluster och rekrytering och presenterades som en bedömning, inte som ett exakt verifierbart antal.

Siffran bör därför inte behandlas som ett fastställt mått. Förlustuppskattningar i krig är svåra att kontrollera oberoende av parterna, och de tillgängliga källorna använder olika definitioner och metoder. Den bredare poängen är att Rysslands behov av personal diskuteras som en strategisk begränsning, även om Moskva fortsatt rekryterar i betydande omfattning.

Den större bilden

Rysslands varning om Storm Shadow innehöll tre budskap: ett hot om vedergällning mot brittiska militära tillgångar, en anklagelse om att Storbritannien och Frankrike blir allt mer direkt inblandade i attacker mot Ryssland, samt ett krav på att London ska ändra kurs. 15

Västliga bedömningar antyder att den mest sannolika risken på kort sikt inte nödvändigtvis är ett avsiktligt konventionellt angrepp mot Nato, utan fortsatt tvång genom förnekbara eller tvetydiga handlingar. Ratcliffes Moskvaresa var ett försök att förstärka gränsen för vad Ryssland inte bör göra. Samtidigt gjorde robotleveranser, attacker mot raffinaderier och pressen på den ryska personalförsörjningen gränsen svårare att hantera.

Resultatet är en konfrontation där retoriken är direkt, men där de mest betydelsefulla åtgärderna fortfarande kan komma att genomföras under tröskeln för ett formellt krig.