Så utvecklades kollapsen vid Langtang Lirung

En kedjereaktion – inte en vanlig jordbävning

Katastrofen den 26 augusti verkar ha varit en snabb och kaskadartad bergskollaps nära Langtang Lirung, på gränsen mellan Nepal och den kinesiska autonoma regionen Tibet. Den var alltså inte ett konventionellt jordskalv och inte heller ett enkelt utbrott ur en glaciärsjö. Preliminära satellit- och fältanalyser visar i stället hur ett omfattande ras av is och berg snabbt kan ha övergått i en slamflod och därefter i kraftiga störtfloder. Den exakta startpunkten utreds fortfarande. 125

Vad var det som kollapsade?

Forskarnas preliminära rekonstruktion är att instabil berggrund under eller intill glaciären brast samtidigt som en lägre del av glaciären lossnade och föll flera hundra meter ner på dalbottnen. Nedslaget drog med sig berg, is, sediment och vatten.

Materialet bildade först ett ras av is och berg och sedan en högenergisk slamflod som rusade genom sammanlänkade floddalar. På vägen sveptes samhällen och infrastruktur med av den snabbt växande flodvågen. 125

Det är fortfarande inte klarlagt vad som fick glaciärdelen eller berggrunden att ge vika. Nepalesiska myndigheter pekade inledningsvis på en möjlig jordbävning, men senare analyser från USA:s geologiska undersökning, USGS, tolkade den seismiska signalen som energi från själva kollapsen och det efterföljande raset. Den första uppskattningen var magnitud 4,4; senare rapporter angav magnitud 5,2. 415

Skillnaden är viktig: seismiska instrument kan registrera ett stort massrörelseförlopp, men registreringen innebär inte nödvändigtvis att en jordbävning var orsaken – och ger inte heller automatiskt en användbar förvarning innan en sluttning brister.

Varför kan sluttningen ha blivit mer instabil?

Flera processer kan ha försvagat området över tid:

• Glaciärreträtt: Årtionden av atmosfärisk uppvärmning har fått Himalayas glaciärer att dra sig tillbaka. Glaciärens förändrade form och minskade närvaro kan påverka det mekaniska stöd som isen ger åt branta dalsidor.
• Upptinande permafrost: Permafrost – permanent frusen mark som kan innehålla jord, sten och organiskt material – fungerar i praktiken som ett bindemedel i sprucken berggrund. När den tinar kan berget bli mer benäget att rasa.
• Förändrad vattenbalans: Smältande is och förändrade nederbördsmönster kan bidra till att göra branta sluttningar mer sårbara.

Forskning visar att is- och stenras i Himalaya blir vanligare i takt med att glaciärer drar sig tillbaka, permafrosten bryts ned och extrem nederbörd påverkar bergssidorna. Samtidigt har förlusten av glaciäris i Himalaya accelererat under de senaste årtiondena; den genomsnittliga isförlusten var ungefär dubbelt så snabb under 2000-talet som i slutet av 1900-talet. 34

Det betyder dock inte att forskarna har fastställt klimatförändringen som den direkta utlösaren just den 26 augusti. Den mer försiktiga slutsatsen är att uppvärmningen kan ha ökat den långsiktiga sannolikheten för den här typen av kollaps genom att försvaga is och berg. För att fastställa den omedelbara orsaken krävs en särskild, händelsespecifik undersökning. 38911

Dödstalen förändrades snabbt

Räddningsinsatserna har successivt gett bättre tillgång till de isolerade dalarna, men dödstalen och antalet saknade har ändrats snabbt. Reuters rapporterade den 28 augusti minst 579 döda i Nepal och sju i Tibet. Samtidigt hade Nepals rapporterade antal saknade stigit till 1 924. Tidigare rapporter talade om fler än 1 300 saknade, däribland utländska besökare. Siffrorna bör därför betraktas som preliminära och inte som en slutlig redovisning av katastrofens offer. 14

Nya översvämningar kan fortfarande hota

Rasets massor blockerade vattendrag och skapade minst två sjöar uppströms bakom naturliga barriärer. Myndigheterna varnade för att ett överflöde eller ett genombrott skulle kunna utlösa nya störtfloder i redan drabbade områden. En av sjöarna uppgavs ha svämmat över, vilket ökade behovet av övervakning och evakueringar. 67

Förslag om kontrollerad avrinning eller tekniska ingrepp kan i vissa fall minska trycket i sådana uppdämda sjöar. Men åtgärderna är riskfyllda och kräver noggranna analyser av både dammens och sluttningarnas stabilitet. Det finns inte tillräckligt tillförlitliga uppgifter för att slå fast att ett specifikt dräneringsprojekt redan har godkänts eller genomförts på platsen.

Räddningsarbetet sker under svåra förhållanden

Helikopterbesättningar, räddningsarbetare samt kinesiska och nepalesiska team har sökt efter överlevande i dalar täckta av slam och rasmaterial. Vägar har förstörts, sluttningar är fortsatt instabila och vädret försvårar insatserna. Risken för nya översvämningar gör dessutom arbetet farligt. 914

Nepals befintliga varningssystem är främst utformade för att följa nederbörd, flodnivåer och kända risker från glaciärsjöar. Den här händelsen var däremot en plötslig kombination av berg-, is- och vattenrörelser på hög höjd, vilket kan ha lämnat mycket liten eller ingen tid för varningar nedströms.

En bredare syn på risk behövs

Händelsen visar varför riskhanteringen i Himalaya behöver omfatta mer än regnmätare och kartlagda glaciärsjöar. Kontinuerlig övervakning av instabila berg-, is- och permafrostsluttningar – med satelliter, seismiska instrument och markbaserade system – behöver kombineras med snabba varningsrutiner över nationsgränserna. 39

Det skulle inte göra alla kollapser förutsägbara. Men det kan ge myndigheter och människor i dalgångarna en bättre chans att upptäcka växande risker och agera innan nästa kedjereaktion når bebyggda områden.