Översvämningen mellan Nepal och Tibet: detta vet vi om dödstalen och de saknade

Den 26 augusti 2026 drabbades Nepals distrikt Rasuwa och det angränsande tibetanska området i Kina av en snabb och förödande störtflod. Vatten, lera, sten och is forsade in i flodsystemet Lhende–Bhote Koshi och bildade en kraftig våg som svepte med sig samhällen och viktig infrastruktur innan den fortsatte nedströms längs Trishuli-korridoren. 17

Dödstalen och uppgifterna om saknade

Siffrorna ändrades snabbt när myndigheter hittade omkomna, evakuerade överlevande och försökte sammanställa uppgifter från avlägsna bergsområden.

Den 28 augusti uppgav Nepals katastrofhanteringsmyndighet att 538 människor hade omkommit och 977 saknades i Nepal. Nepals polis angav senare dödstalet till 553. Kina rapporterade fem döda och 558 saknade i Tibetområdet. Sammantaget beskrev rapporteringen från båda sidor att över 1 500 människor fortfarande saknades, men uppgifterna kom från olika myndigheter och ska inte ses som ett slutgiltigt, samordnat dödstal.

Minst 150 skadade personer fördes till sjukhus i Kathmandu och de drabbade nepalesiska distrikten, enligt Associated Press. Någon helt sammanställd uppgift om det totala antalet skadade fanns inte i det tillgängliga materialet.

Nepal uppgav att 3 253 personer hade räddats med helikopter fram till den 28 augusti. Även räddningssiffrorna varierade mellan olika uppdateringar och platser. Uppgiften avser därför myndighetens rapporterade antal vid den tidpunkten, inte ett slutligt totalresultat.

Utländska medborgare och amerikaner bland de saknade

Översvämningen slog mot en rutt som används av vandrare, pilgrimer, turister och resenärer som korsar gränsen. Enligt rapporterna saknades människor från över 30 länder. I en senare uppdatering uppgavs att fler än 500 utländska medborgare var saknade.

Omkring 90 amerikaner rapporterades saknade. USA:s utrikesdepartement uppgav att fem amerikaner hade räddats och att departementet, enligt den rapportering som NPR hänvisade till, inte kände till några bekräftade dödsfall bland amerikanska medborgare.

Det tillgängliga materialet identifierade inte på ett tillförlitligt sätt enskilda saknade amerikaner och innehöll inga verifierade personliga berättelser. Kommunikationsavbrott, förstörda vägar och ofullständiga passagerar- och vandringsregister gjorde det svårt för familjer och myndigheter att bekräfta att människor var i säkerhet. Nepals utrikesdepartement inrättade ett särskilt krisrum för att samordna kontrollen av uppgifter och konsulär hjälp till drabbade utländska medborgare.

Var slog översvämningen till?

Katastrofens centrum låg vid floden Lhende nära Rasuwa, inte långt från gränsen mellan Nepal och Kina. Vattnet fortsatte sedan genom flodsystemen Bhote Koshi och Trishuli och drabbade samhällen längs stränderna samt viktiga transportleder nedströms. Nepals regering pekade ut distrikten Rasuwa, Nuwakot, Dhading och Gorkha som drabbade områden.

Bostäder, byar, vägar, broar, skolor, gränsanläggningar och vattenkraftsprojekt skadades eller förstördes. Myndigheterna rapporterade också omfattande evakueringar, störda transporter och isolerade samhällen. Enligt en rapport förstördes eller spolades minst 19 broar och omkring 40 kilometer väg bort.

Störtfloden var ovanligt kraftig. På vissa platser beskrevs vågor på närmare 9 meter, medan vattennivån i ett område nedströms uppges ha stigit med så mycket som nio meter på 30 minuter. Den förödande flödesmassan fortsatte i många kilometer i stället för att stanna vid platsen där raset inträffade.

Vad kan ha orsakat översvämningen?

Den exakta händelsekedjan var fortfarande under utredning. Nepals myndighet för katastrofriskreducering och katastrofhantering beskrev en ”glaciärrelaterad översvämning” efter ett jordskred omkring 20 kilometer nordost om en gränsövergång mellan Nepal och Kina. Kinesiska rapporter beskrev lerskred i Tibet som kopplades till ett glaciärsammanbrott.

Den preliminära förklaringen är att en glaciär eller en massa av is och sten rasade ner i flodsystemet. Det kan tillfälligt ha blockerat vattnet eller trängt undan det med stor kraft, vilket skickade en koncentrerad ström av vatten och bråte nedströms. Det tillgängliga källmaterialet slår dock inte fast den utlösande faktorn med full säkerhet. En jordbävning nämndes i de första rapporterna, men senare analyser ifrågasatte den förklaringen.

Myndigheterna varnade för att vatten som samlades bakom nya blockeringar eller i sjöar som bildats av jordskred kunde leda till ytterligare översvämningar och så kallade sjöutbrott. Nepal och Kina fortsatte därför att övervaka floderna och den instabila terrängen under räddningsarbetet.

Nepals, Kinas och USA:s insatser

Nepal mobiliserade polis, militär, katastrofinsatser, lokala myndigheter och sjukvård för sök- och räddningsarbete, evakueringar, akut vård och hjälpinsatser. Regeringen uppgav också att arbetet med återuppbyggnad hade inletts och vädjade om internationellt stöd när skadornas omfattning blev tydligare. 17

Kinesiska myndigheter genomförde räddningsinsatser på den tibetanska sidan, särskilt kring Gyirong härad och gränshamnen Gyirong, samtidigt som de övervakade riskerna för lerskred och nya översvämningar från sjöar. Djupa sedimentlager och skadade tillfartsvägar gjorde det svårare att nå vissa områden.

USA uttryckte sitt deltagande med de drabbade, uppgav att landet följde utvecklingen noga och skickade en rådgivare inom katastrofinsatser för att stödja räddningsarbetet. Utrikesdepartementet meddelade också att 500 000 dollar i stöd skulle ges via Catholic Relief Services. Pengarna ska gå till akuta skydd, förnödenheter samt stöd för vatten, sanitet och hygien. 4

Varför siffrorna är svåra att sammanställa

Katastrofen drabbade avlägsna dalgångar på båda sidor av en internationell gräns. Kommunikationer och vägar förstördes, och olika myndigheter räknade olika grupper vid olika tidpunkter: bekräftat omkomna, personer som anmälts saknade, turister vars vistelseort var okänd samt invånare och arbetare vars situation ännu inte hade bekräftats.

Det mest ansvarsfulla sättet att tolka de tidiga uppgifterna är därför inte att ange en enda slutlig totalsiffra, utan att se dem som rapporter som förändras under insatsen. Nepals uppgift om 538 döda och 977 saknade, polisens senare dödstal på 553, Kinas separata siffror från Tibet, uppgiften om över 1 500 saknade i regionen och uppskattningarna för utländska medborgare beskriver en pågående katastrof – inte en färdig sammanräkning. Fortsatta sökinsatser och identifieringar väntades förändra siffrorna.