Glaciärkollapsen bakom katastrofen vid Nepal–Tibet

Vad var det som hände?

Katastrofen den 26 augusti beskrevs först som ett jordskalvsutlöst jordskred. Senare analyser från USA:s geologiska myndighet USGS visade i stället att den seismiska signalen – som rapporterades motsvara ett skalv på magnitud 5,2 – skapades av en omfattande kollaps av glaciäris och berg, följd av ett slam- och rasmassflöde. 18

Kollapsen skickade en våldsam blandning av vatten, is, lera och sten genom floddalarna längs gränsen mellan Nepal och Tibet, en autonom region i Kina. Flodvågen drog med sig samhällen och transportleder som används av lokalbefolkning, arbetare, vandrare och pilgrimer. Det som började som en avlägsen geologisk händelse utvecklades därmed till en gränsöverskridande humanitär katastrof. 2712

Den senaste bekräftade dödssiffran

Nepals katastrofmyndigheter uppgav den 28 augusti att 579 personer hade bekräftats döda och att 1 924 människor fortfarande var saknade. Bland de saknade fanns 517 utländska medborgare, däribland 32 kanadensiska medborgare och permanentboende, enligt kanadensiska myndigheter. 411

Siffrorna är fortfarande föränderliga. Nepal och Kina har rapporterat olika totalsiffror vid olika tidpunkter, och det är inte alltid klart om uppgifterna överlappar över gränsen. De tidigare, betydligt lägre siffrorna speglar att kroppar fortfarande hittas och att många isolerade dalgångar är svåra att nå. 6

Internationella rödakors- och rödahalvmånefederationen, IFRC, uppskattar att över 90 000 människor är drabbade och har ett stort behov av hjälp. FN:s barnorganisation uppgav samtidigt att minst 17 000 barn behöver akut humanitärt stöd. Arton skolor har rapporterats förstörda och ytterligare 20 skadade.

Så utvecklades flodvågen

En stor del av en glaciär, tillsammans med bergmassor, verkar ha fallit ned i eller blockerat ett bergsflodsystem. Kraften i nedslaget skapade seismisk energi som kunde registreras som jordskalvsliknande skakningar. När is, vatten och rasmassor sedan rörde sig nedströms förvandlades flödet till en förödande störtflod snarare än en vanlig översvämning. 19

Rapporter beskriver hur lera, is och sten svepte genom dalarna och förstörde bostäder, byar, broar, vägar, vattenkraftsanläggningar och gränsinfrastruktur. Flerbostadshus slets loss från sina fundament, medan förstörda kommunikations- och transportleder lämnade vissa samhällen helt avskurna. 2712

Terrängen och förlusten av vägar har bromsat den fullständiga skadeinventeringen. Uppgifter om exakt hur många sjukhus och vårdinrättningar som skadats bör därför behandlas med försiktighet. Det står däremot klart att vattenförsörjning, avlopp och annan samhällsviktig infrastruktur har skadats, vilket ökar belastningen på vården och risken för vattenburna sjukdomar. 5

Turister, pilgrimer och familjer utan besked

Saknadekrisen omfattar långt fler än invånarna i de samhällen som låg närmast floderna. Tidiga rapporter talade om hundratals utländska turister som saknades, däribland pilgrimer på väg mot Kailashberget i Tibet. Medborgare från bland annat Indien, USA, Australien, Storbritannien och Kanada rapporterades saknade i de första uppdateringarna. 1015

Familjer har i många fall fått vänta länge utan tillförlitlig kontakt med sina anhöriga. Myndigheterna försöker identifiera återfunna kroppar och fastställa vilka som har undkommit, vilka som sitter fast och vilka som kan ha förts med floden nedströms. Medier har rapporterat om enskilda familjer som letar efter släktingar, men det finns ännu ingen fullständig och oberoende sammanställning av alla saknade pilgrimer, turister och överlevande.

Osäkerheten är särskilt stor i avlägsna bergsdalar, där rasmassor, förstörda vägar och avbrutna kommunikationer gör normala system för registrering och anhörigspårning svåra att använda.

Därför är räddningsarbetet så svårt

Nepal har skickat in säkerhetsstyrkor, helikoptrar och markpersonal för att söka igenom dalar täckta av lera och rasmassor och ge akut hjälp. Kina har samtidigt genomfört räddnings- och katastrofinsatser på den tibetanska sidan av gränsen. 7

Insatsen begränsas av flera faror som förstärker varandra:

• Förstörda transportleder: Översvämningar och jordskred har spolat bort vägar och broar, vilket hindrar räddningspersonal och förnödenheter från att nå vissa samhällen. 5
• Instabila sluttningar och rasmassor: Nya stenras, lera och osäker mark gör sökandet från marken farligt och långsamt. 6
• Väder och höjd: Den branta Himalayaterrängen och snabbt skiftande väderförhållanden begränsar både helikopterflygningar och förflyttningar på marken. 67
• Ett stort område nedströms: Människor och föremål kan ha förts långt från den ursprungliga kollapsplatsen, vilket utvidgar området som måste genomsökas. 6
• Bristfällig information: Avbrutna kommunikationer och olika rapporteringsrutiner på varsin sida av gränsen gör det svårt att upprätta tillförlitliga listor över saknade. 4

Operativa siffror, exempelvis uppgifter om hur många som har räddats, bör betraktas som preliminära medan sökandet fortsätter. Källorna verifierar inte oberoende varje siffra som förekommer i de tidiga lägesrapporterna.

Ett nytt hot från en sjö som bildats av rasmassor

Kollapsen och det efterföljande rasmassflödet dämde upp delar av flodsystemet och skapade en sjöliknande vattenansamling uppströms. När vattnet steg varnade myndigheterna för att ett genombrott kunde skicka en ny flodvåg genom dalgångar som redan hade förstörts av den första översvämningen.

Vattenmagasinet började svämma över den 28 augusti. Räddningsarbetet avbröts tillfälligt, och oron ökade i både Nepal och Kina. Senare rapporter beskrev den omedelbara risken som hanterbar, medan kinesiska myndigheter uppgav att risken för ett plötsligt genombrott hade minskat.

Även utan ett katastrofalt genombrott kan ett överfullt vattenmagasin försvåra räddningsvägar, förstöra tillfälliga broar och utsätta överlevande och hjälparbetare för snabbt skiftande vattennivåer. Hotet skapade därför ytterligare tidspress i en redan svår sökinsats.

Så agerar myndigheter och hjälporganisationer

Nepals insats bygger på sökningar med armé och säkerhetsstyrkor, helikopterevakueringar, nödförnödenheter och tillfällig sjukvårdskapacitet. Kina samordnar räddnings- och hjälpinsatser i Tibet och övervakar översvämningsrisken uppströms. 7

Kanada försöker lokalisera de 32 kanadensiska medborgare och permanentboende som rapporterats saknade. Kanadensiska myndigheter uppgav i den rapporterade uppdateringen att inga kanadensare fanns bland de bekräftat döda, men att de saknades status fortfarande var oklar vid den tidpunkten. 11

Rödakorsrörelsen fokuserar på tillfälliga boenden, mat, vatten, sjukvård, kommunikationer och att återförena familjer. IFRC har sagt att organisationen stöder insatsen genom Nepals Röda Kors. Hjälporganisationen CARE varnade samtidigt för att drabbade familjer har förlorat hem, ägodelar och försörjning och att förstörda vatten- och avloppssystem ökar risken för sjukdomar.

Hjälp har nått vissa överlevande, men tillgången är ojämn. Insatsen måste både möta akuta överlevnadsbehov och återställa kommunikationer, spåra saknade, stödja människor som tvingats lämna sina hem och förebygga sjukdomar i områden där vatten och sanitet har skadats.

Vad är fortfarande oklart?

Orsaken är betydligt tydligare än i de första rapporterna: allt pekar på att en glaciärkollaps och ett rasmassflöde skapade jordskalvsliknande seismisk energi, snarare än att en konventionell jordbävning utlöste katastrofen. 1

Däremot är den mänskliga kostnaden och katastrofens fulla geografiska omfattning fortfarande osäkra. Sökandet pågår, vissa dalar är fortsatt svåra att nå och nepalesiska och tibetanska siffror kan inte utan vidare jämföras.

Den säkraste slutsatsen är att katastrofen har orsakat en massförlust av människoliv, omfattande förstörelse av samhällsinfrastruktur och en humanitär kris som berör tiotusentals människor. Dödssiffran och antalet saknade kan fortfarande ändras när räddnings- och identifieringsarbetet fortsätter.