Islands EU-omröstning handlar inte om medlemskap – ännu

Islands folkomröstning den 29 augusti är lätt att misstolka. Väljarna ska inte avgöra om landet går med i Europeiska unionen. Frågan är om regeringen ska återuppta förhandlingarna om villkoren för ett möjligt medlemskap. 23

Det gör omröstningen viktig – men inte slutgiltig. Ett ja skulle starta om en lång och osäker anslutningsprocess. Ett nej skulle bevara Islands nuvarande relation till Europa och kan göra att medlemskapsfrågan försvinner från den politiska dagordningen i många år.

Vad står på valsedeln?

Frågan är om Island ska återuppta anslutningsförhandlingarna med EU. Island lämnade in sin medlemsansökan 2009, och förhandlingarna avbröts 2013. Då hade 27 förhandlingskapitel öppnats och 11 tillfälligt stängts. 23

Ett ja blir därför ett mandat att förhandla – inte ett beslut att skriva under ett anslutningsavtal. Regeringen har talat om att formella samtal kan återupptas så tidigt som 2027, men processen skulle ändå ta flera år och resultatet är långt ifrån givet. 23

Om förhandlingarna leder fram till en överenskommelse får islänningarna rösta på nytt om medlemskap och villkoren. Ett avtal måste dessutom godkännas enhälligt av alla EU:s 27 medlemsländer. 23

Premiärminister Kristrún Frostadóttir har beskrivit folkomröstningen som politiskt bindande för hennes regering, även om den juridiskt sett är rådgivande. 23

Därför pekar opinionsmätningarna åt olika håll

Slutspurten har inte gett någon tydlig trend. I stället handlar det om en genuint jämn kamp.

• En Maskina-mätning, genomförd den 21–25 augusti, visade 51,3 procent för att återuppta förhandlingarna och 48,7 procent emot. 4
• En tidigare Gallup-mätning visade 46–46, medan 8 procent var osäkra. 3
• I en senare Gallup-undersökning, genomförd den 24–27 augusti, motsatte sig 51,6 procent att samtalen skulle återupptas, enligt rapportering publicerad den 28 augusti. 12

Resultaten behöver inte vara oförenliga. Mätningarna gjordes vid olika tidpunkter, av olika institut och i ett läge där väljarkåren är nästan delad på mitten. Små skillnader i valdeltagande, osäkra väljare och metod kan avgöra utfallet.

Den försiktiga slutsatsen är därför att omröstningen är för jämn för att förutsägas – inte att en enskild mätning bevisar ett varaktigt omslag.

Arktisk säkerhet har förändrat debatten

Internationellt har folkomröstningen ofta framställts som en säkerhetspolitisk omröstning. Island ligger strategiskt i Nordatlanten och Arktis, är medlem i Nato, saknar stående armé och förlitar sig på sina transatlantiska säkerhetsrelationer, däribland försvarssamarbetet med USA.

Donald Trumps uttalanden om Grönland har ökat osäkerheten för många islänningar. Även Rysslands militära aktivitet och utbyggnad av infrastruktur i Arktis har skärpt uppmärksamheten på regionens strategiska utveckling.

Förespråkare för återupptagna EU-samtal menar att en närmare institutionell koppling till Europa kan ge Island större politiskt och ekonomiskt handlingsutrymme när konkurrensen om Arktis hårdnar. De ser ett ja som ett sätt att minska riskerna och undersöka vilka garantier Island kan förhandla fram – inte som en ersättning för Nato eller försvarsrelationen med USA. 3

Motståndarna gör en annan säkerhetspolitisk bedömning. De framhåller att EU inte är en ersättning för Nato och att Islands befintliga försvarsarrangemang redan ger landet dess viktigaste militära säkerhetsgaranti. En djupare europeisk integration kan enligt detta synsätt minska det nationella handlingsutrymmet utan att ge ett motsvarande försvarsåtagande. 3

Säkerhetsfrågan har alltså stärkt argumenten på båda sidor. Konflikten handlar inte främst om huruvida Island känner sig hotat, utan om vad som är det säkraste svaret: europeisk integration eller nationell kontroll.

Fisket är den starkaste invändningen på hemmaplan

Den mest känsloladdade frågan gäller fisket. Motståndarna oroar sig för att ett EU-medlemskap skulle försvaga Islands kontroll över fiskevattnen och kvotsystemet genom EU:s gemensamma fiskeripolitik. Fisket är nära förbundet med Islands ekonomi, nationella identitet och historia av att försvara kontrollen över de egna havsområdena. 35

Förespråkarna svarar att ett nej till förhandlingar innebär att Island avstår från möjligheten att ta reda på vilka villkor landet faktiskt skulle kunna få. För dem skapar förhandlingar inflytande: Island kan ställa krav, pröva EU:s position och låta väljarna ta ställning till ett konkret avtal senare. 3

Därför är folkomröstningen inte ett enkelt val mellan Europa och isolering. Island deltar redan i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, EES, och har tillgång till EU:s inre marknad utan att vara medlem. Den praktiska frågan är om dagens relation räcker – eller om Island ska försöka få större inflytande över Europas beslut, med risken att behöva förhandla om känsliga områden som fisket. 12

En generations- och stadslandsbygdsfråga

Kampanjen speglar också olika syn på självständighet och nationell säkerhet. Yngre och mer urbana väljare är generellt öppnare för att återuppta samtalen. De betonar ekonomisk stabilitet, europeiskt inflytande och skydd mot geopolitisk osäkerhet. Äldre väljare, landsbygdsbefolkningen och delar av fiskenäringen lägger oftare större vikt vid självbestämmande, kontroll över naturresurser och minnet av tidigare konflikter med Bryssel. 34

Skillnaden är inte absolut, men den förklarar varför frågan inte enkelt kan beskrivas som en vänster–höger-konflikt. Den ena sidan ser suveränitet som möjligheten att fatta beslut på egen hand. Den andra ser säkerhet som att ha tillräckligt kollektivt inflytande för att inte bli överkörd av större stater och marknader.

Vad skulle ett ja innebära?

Ett ja skulle:

• återuppta Islands EU-förhandlingar;
• väcka liv i processen efter ansökan från 2009;
• aktualisera frågor om bland annat fiske, suveränitet och villkoren för Islands relation till unionen; och
• lämna det slutliga medlemskapsbeslutet till en senare folkomröstning, efter att samtliga EU-länder enhälligt har godkänt avtalet. 23

Det skulle däremot inte göra Island till EU-medlem, lösa fiskekonflikten eller garantera att förhandlingarna leder till ett avtal. Ett ja skulle ge islänningarna mer information om vilka villkor som faktiskt går att förhandla fram innan de fattar det slutliga beslutet.

Vad skulle ett nej innebära?

Ett nej skulle hålla Island utanför EU men samtidigt bevara landets nuvarande EES-baserade tillgång till den inre marknaden. Det skulle sannolikt också lägga medlemskapsfrågan på is under överskådlig tid, särskilt eftersom Frostadóttir har beskrivit omröstningen som ett möjligt ”nu eller aldrig”-ögonblick för att öppna processen igen. 12

Ett nej skulle inte föra Island ut ur Nato, ändra försvarsrelationen med USA eller avsluta landets ekonomiska band till Europa. Det skulle i stället säga nej till nästa steg mot medlemskapsförhandlingar och bevara dagens ordning.

Beslutet bakom beslutet

Den 29 augusti väljer islänningarna alltså inte ett omedelbart EU-medlemskap. De väljer om landet ska lägga politiskt kapital på att ta reda på hur ett medlemskap skulle kunna se ut i ett mer osäkert Arktis och ett förändrat transatlantiskt säkerhetslandskap.

Ja-sidan argumenterar för mer information, större förhandlingsutrymme och närmare europeisk samordning. Nej-sidan argumenterar för suveränitet, kontroll över fisket och tillit till Islands befintliga atlantiska säkerhetsramverk.

När opinionsmätningarna pekar åt olika håll och marginalerna är små kan utfallet därför avgöras mindre av stora geopolitiska teorier än av vilken definition av säkerhet väljarna litar mest på.