USA pressar Israel på två fronter – bosättarvåldet på Västbanken och risken för ett nytt Gazakrig

Utvecklingen den 26 augusti visade ett ovanligt öppet amerikanskt tryck på Israel i två separata men strategiskt sammanlänkade frågor: bosättarvåld på den ockuperade Västbanken och framtiden för vapenvilan samt avväpningsplanen i Gaza.

Den gemensamma amerikanska oron tycks vara att åtgärder som beskrivs som säkerhetspolitik samtidigt kan underminera de diplomatiska planer som Washington stöder.

Amerikansk delegation kritiserade Israels hantering

En amerikansk delegation i Tel Aviv uppges ha tillrättavisat en högt uppsatt israelisk tjänsteman för det som beskrevs som ett allvarligt och eskalerande bosättarvåld på Västbanken. Enligt rapporten varnade delegationen Israel för att inte betrakta USA:s stöd som självklart och kritiserade våld, plundring och attacker mot palestinier och deras egendom. Besöket kopplades också till ett israeliskt säkerhetsmöte som Washington hade begärt. 16

Den exakta ordalydelsen är dock inte offentligt verifierad. Den tillgängliga källan beskriver mötet, men innehåller inget offentliggjort protokoll eller formellt uttalande från delegationen. Det säkraste är därför att se uppgifterna om den konkreta formuleringen som rapporterade, medan den bredare amerikanska oron stöds av annan rapportering och av offentliga uttalanden från amerikanska kongressledamöter.

Israels egen militär varnade för en ”explosion”

Mötet följde på en säkerhetsgenomgång som Benjamin Netanyahu höll två dagar tidigare vid den israeliska arméns centralkommando. Försvarsminister Israel Katz, arméchefen Eyal Zamir och andra höga militär- och underrättelsechefer deltog. 7

Enligt israelisk rapportering varnade centralkommandots chef, generalmajor Avi Bluth, för att det växande bosättarvåldet kunde utlösa en bredare upptrappning på Västbanken. Han ska också ha sagt att soldaternas uppmärksamhet ständigt drogs från kontraterrorism till att hantera sådana incidenter. I rapporteringen används uttrycket ”nationalistisk brottslighet” för bosättarattackerna. 36

The Jerusalem Post rapporterade separat att Eyal Zamir varnade för en risk för en ”explosion” i området. 2 Betydelsen av varningarna ligger i att våldet inte bara framställdes som en fråga om lag och ordning eller inrikespolitik, utan som ett direkt hot mot Israels säkerhetsbedömning.

Qusra blev en symbol för den amerikanska kritiken

USA:s kritik hade redan blivit ovanligt offentlig efter en belägring av palestinska hem i byn Qusra, där ett av husen tillhörde en palestinsk-amerikansk familj. USA:s ambassadör i Israel, Mike Huckabee, kallade händelsen en ”fruktansvärd terrorhandling” och sade att den amerikanska ambassaden hade pressat israeliska styrkor att ingripa.

Uttalandet väckte särskild uppmärksamhet eftersom Huckabee länge varit en tydlig anhängare av Israel och den israeliska bosättarrörelsen. Reuters rapporterade senare att han varnade bosättare för att ta mark som tillhör palestinska amerikaner och sade att de ansvariga kunde drabbas av amerikanska sanktioner.

Qusra gjorde därmed den större diplomatiska konflikten konkret: var Israel berett och kapabelt att stoppa attacker mot palestinier, skydda amerikanska medborgare och ställa förövarna till svars?

Nästan alla demokrater i senaten kräver åtgärder

Den 26 augusti uppmanade 45 av de 47 demokratiska senatorerna Netanyahu att agera mot det de beskrev som en kraftig ökning av bosättarvåldet på Västbanken. I brevet krävde senatorerna tydliga order till israelisk polis och militär att förebygga och ingripa vid våldsamma konfrontationer, oavsett vem som bar ansvaret. De ville också se utredningar av nio amerikaners död på Västbanken sedan januari 2022. 1

Brevet var inte detsamma som en samlad amerikansk regeringslinje och kan inte automatiskt kopplas ihop med den rapporterade delegationen i Tel Aviv. Det visade däremot att Västbanken hade blivit en betydande politisk fråga även i Washington – inte bara i Israels egna säkerhetsdiskussioner.

Vad FN:s rapportering säger

FN hade fört upp det ökande israeliska bosättarvåldet mot palestinier och deras egendom på dagordningen i säkerhetsrådet. 13 Amerikanska politiker och flera medier beskrev våldet som kraftigt ökande, och vissa uppgifter talade om rekordnivåer eller ett ”all-time high”.

Det tillgängliga materialet innehåller dock inte ett fullständigt underliggande statistikunderlag och fastslår inte någon allmänt accepterad statistisk slutsats. Den försiktiga tolkningen är att FN:s rapportering bekräftar en ihållande oro för upptrappning. De starkaste påståendena om en historiskt hög nivå bör däremot återges som rapporterade bedömningar, inte som obestridda fakta.

Samtidig varning om Gazas vapenvila

Samma dag varnade Nickolay Mladenov, hög representant för Gaza i USA:s så kallade Board of Peace, FN:s säkerhetsråd för att en kollaps av vapenvilan mellan Israel och Hamas kunde bli en ”punkt utan återvändo”. Om striderna återupptogs skulle det enligt Mladenov inte längre finnas någon färdig färdplan att återvända till, ingen administration att sätta på plats och mycket lite kvar att bygga upp. 19

Mladenov kritiserade också fortsatta israeliska attacker. Hans argument var att våld som inte svarar mot ett omedelbart hot, eller som genomförs utanför avtalets mekanism för samordning och konfliktförebyggande åtgärder, kan skada processen och göra det svårare att få Hamas att avväpna sig.

Det uttalade slutmålet för Board of Peace är fortfarande att alla vapen i Gaza ska tas ur bruk och att området ska gå från styre av väpnade grupper till civil förvaltning. 17 Mladenovs kritik av Israel innebar därför inte ett stöd för Hamas. Den byggde i stället på bedömningen att militära operationer kan ge begränsade omedelbara säkerhetsvinster men samtidigt skapa större strategiska kostnader för vapenvilan och avväpningsprocessen.

Israel och fredsplanen är oense om ordningsföljden

Israels rapporterade ståndpunkt är att den israeliska armén ska fortsätta att driva igenom demilitariseringen av Gaza med alla nödvändiga medel. Netanyahu har också avvisat en israelisk reträtt innan Hamas är fullständigt avväpnat, enligt rapporteringen om Board of Peace-förslaget.

Det skapar den centrala praktiska konflikten:

• Israels fokus: Den militära pressen måste fortsätta tills Hamas vapen och militära kapacitet har avlägsnats.
• Board of Peace-fokus: Fortsatta attacker kan undergräva vapenvilan, hindra en övergångsadministration från att börja arbeta och undanröja de politiska förutsättningarna för en verifierbar avväpning.

Board of Peace har samtidigt kritiserat Hamas för gapet mellan dess åtaganden och verkligheten på marken. Hamas ska formellt ha godtagit en process som leder till avväpning och överföring av den styrande makten, men bedömare varnar för att genomförandet fortfarande är osäkert.

Därför är kontrollmekanismerna avgörande

Den avgörande frågan är inte bara om Hamas har lovat att avväpna sig. Det handlar också om huruvida avtalet innehåller fungerande rutiner för att kontrollera att vapen verkligen tas ur bruk, lösa tvister, hantera påstådda överträdelser och återuppta processen efter ett avtalsbrott.

Detta är viktigt eftersom båda sidor kan beskriva fortsatt våld som defensivt och samtidigt anklaga motparten för att bryta mot avtalet. Utan en trovärdig metod för att fastställa efterlevnad och hantera överträdelser riskerar varje ny incident att bli ett skäl att överge färdplanen – snarare än ett problem som färdplanen kan hantera. Washington Institute beskrev Hamas godkännande som ett politiskt genombrott men betonade den stora osäkerheten kring genomförandet.

Den större bilden

Händelserna den 26 augusti antydde att Washington i allt högre grad ser både bosättarattacker på Västbanken och israeliska attacker i Gaza som frågor med konsekvenser långt utanför Israels omedelbara säkerhetspolitik.

På Västbanken varnade israeliska befälhavare för att bosättarvåld kunde utlösa en större palestinsk upptrappning. I Gaza varnade Board of Peace för att fortsatta militära operationer kunde förstöra den ram som är tänkt att leda till Hamas avväpning.

Det gemensamma budskapet var strategiskt, inte bara retoriskt: USA:s stöd innebär inte att handlingar som destabiliserar områdena, hotar amerikanska medborgare eller försvagar diplomatiska överenskommelser saknar kostnader. Samtidigt finns ingen färdig lösning. Israel fortsätter att prioritera åtgärder mot Hamas, medan amerikanska tjänstemän och senatorer kräver återhållsamhet, ansvarsskyldighet och att den diplomatiska processen bevaras.