FAO:s jordrapport: över hälften av regionerna har dålig markförvaltning

En resurs som försvagas

FAO:s andra omfattande globala bedömning av världens jordresurser tecknar en tydlig bild: jordförvaltningen går åt fel håll i stora delar av världen. Samtidigt finns det fungerande metoder för att återställa skadad jord och förebygga ytterligare förstörelse.

Det är viktigt att tolka statistiken rätt. Procentsiffrorna avser regionala och subregionala bedömningar – de beskriver alltså inte exakt hur stor andel av all landyta på jorden som påverkas. 47

Av de bedömda regionerna och delregionerna hade 52,5 procent dålig eller mycket dålig jordförvaltning. Bara 14 procent fick omdömet god eller mycket god förvaltning. Jämfört med den första globala bedömningen från 2015 rapporterade 58 procent av bedömningarna en försämring, medan endast 10 procent visade en förbättring. 457

Trycket ökar

Utvecklingen sker samtidigt som efterfrågan på livsmedel och odlingsmark växer. Under det gångna decenniet ökade världens befolkning med omkring 800 miljoner människor. Den skördade arealen för stora grödor växte dessutom med cirka 80 miljoner hektar. 37

Det innebär större belastning på en resurs som ofta behandlas som om den vore obegränsad. FAO:s centrala budskap är därför att samhället måste gå från att exploatera jord till att förvalta den – som en ändlig och levande resurs.

Därför spelar jorden så stor roll

Jord är inte bara det översta lagret där grödor växer. Den är en grund för livsmedelsförsörjningen, ekosystemen och klimatsystemet. Jordar bidrar till ungefär 95 procent av all livsmedelsproduktion, rymmer cirka 59 procent av den landbaserade biologiska mångfalden och utgör planetens näst största kollager efter haven. 7

När jord skadas hotas därför både skördar och ekosystem. Dessutom försvagas en viktig klimatbuffert: utarmade jordar kan hålla kvar mindre vatten och lagra mindre kol, vilket gör samhällen och jordbruk mer sårbara för torka, värme och kraftiga regn.

Erosion är det mest utbredda hotet

Erosion identifierades som det vanligaste problemet. I 81 procent av bedömningarna ansågs erosion vara dåligt hanterad. 57

Rapporten pekar också på flera andra hot:

• förlust av organiskt kol i marken,
• felaktig eller obalanserad användning av näringsämnen,
• minskad biologisk mångfald i jorden,
• försaltning,
• föroreningar,
• exploatering och tätbebyggelse som förseglar markytan.

Klimatförändringarna förstärker problemen. Värme, torka, intensiva regn och skogsbränder kan påskynda erosion och kol-förlust. Försämrade jordar håller i sin tur kvar mindre vatten och kol, vilket skapar en negativ återkoppling mellan klimatförändringar och markförstöring. 47

Lösningarna finns redan

FAO:s rapport handlar inte bara om risker. Många av de åtgärder som behövs är väl beprövade. Exempel är:

• minskad eller helt utebliven jordbearbetning,
• permanent marktäckning och täckgrödor,
• större variation mellan grödor,
• agroforestry, där träd integreras i jordbrukslandskapet,
• återföring av organiskt material,
• mer träffsäker användning av gödsel.

Det som kallas bevarandejordbruk bygger särskilt på tre principer: minimal störning av jorden, ständig marktäckning och diversifierade grödor. Sådana metoder kan minska erosion, bygga upp jordens kol- och näringsinnehåll och stärka motståndskraften mot extremväder. 351115

Varför går omställningen så långsamt?

Det största hindret verkar inte vara brist på kunskap, utan brist på förutsättningar för att omsätta kunskapen i praktiken. Bönder och regeringar kan sakna finansiering för de första investeringarna, maskiner och insatsvaror, trygg besittningsrätt till marken eller ekonomiska incitament.

Även rådgivning, praktisk kunskap, lokala jorddata och långsiktig övervakning är ofta otillräckliga. Begränsad tillgång till marknader, krediter och jordbruksrådgivning kan ytterligare bromsa införandet av förbättrade metoder. 3415

Budskapet från FAO är därför att hållbar jordförvaltning kräver mer än rekommendationer. Det behövs investeringar, fungerande styrmedel och stöd som gör det möjligt för jordbrukare att ta riskerna med att ställa om.

En fråga för klimat-, mat- och biodiversitetspolitiken

Bedömningen publicerades i anslutning till FN:s ökenkonferens COP17 och betonade kostnaden för att skjuta upp åtgärder mot markförstöring. Den stärker också argumentet för att jord måste få en tydligare plats i politiken för torka, klimat, livsmedel och biologisk mångfald. 47

Det tillgängliga underlaget räcker däremot inte för att självständigt bekräfta en specifik beskrivning av förhandlingarna om torka vid COP16 som ”misslyckade”. Däremot är rapportens övergripande slutsats tydlig: att skydda och återställa jord är avgörande för både dagens livsmedelsförsörjning och framtidens klimattålighet.