Kina bygger flest humanoida robotar. Frågan är om de kan bli användbara

Kina har skaffat sig ett försprång i att bygga och leverera själva robotkropparna. Däremot finns det ännu inga belägg för att landet har löst den svårare uppgiften: att skapa brett kompetenta robotar som kan arbeta självständigt i oförutsägbara miljöer.

Utvecklingen pekar i stället på en strategi där staten och industrin försöker skapa en själ först genom att bygga många kroppar: tillverka relativt billiga robotar, placera dem i kontrollerade miljöer, samla in data från verkliga rörelser och uppgifter – och hoppas att datan leder till ett genombrott inom så kallad förkroppsligad AI. Om strategin lyckas är fortfarande osäkert. Det gäller även den långsiktiga lönsamheten.

Leveranserna är stora – men säger inte allt

Kinesiska tillverkare stod enligt branschuppskattningar för mer än 97 procent av omkring 19 100 globala leveranser av humanoida robotar under första halvåret 2026. Definitionerna och mätmetoderna varierar, vilket innebär att uppgifter som 95 procent av cirka 20 000 robotar bör ses som indikatorer – inte som en granskad räkning av robotar som faktiskt ersätter mänsklig arbetskraft. 7

Att en robot har levererats betyder dessutom inte nödvändigtvis att den utför produktivt arbete hos en betalande kund. En betydande andel kan ha gått till universitet, laboratorier, demonstrationer, offentliga pilotprojekt och så kallade datafabriker. En analytiker bedömde att mellan 50 och 70 procent av årets produktion kan komma att användas för datainsamling. 4

Det gör motsättningen mindre dramatisk än den först verkar. Kina är mycket starkt på samordning av leveranskedjor, billiga komponenter, snabb produktutveckling och storskalig tillverkning. Subventioner och fallande komponentkostnader har förbättrat konkurrenskraften, samtidigt som Pekings tidigare robotikplan uttryckligen gav sektorn politiskt stöd. 9

Resultatet blir många fysiska plattformar till relativt låg kostnad – även om deras perception, finmotorik, uthållighet, felsäkerhet och förmåga att hantera nya situationer fortfarande är begränsade.

Träningscenter ska lösa hönan-och-ägget-problemet

Ett exempel är ett anbud i Guangxi värt 18 miljoner dollar. Det gick till UBTech, som skulle leverera humanoida robotar och annan utrustning till ett träningscenter. Målet är att samla in data för förkroppsligad AI – system som kan uppfatta världen, fatta beslut och agera fysiskt i den. 2

Sådana projekt kan ge värdefulla datamängder och påskynda utvecklingen av hårdvara och programvara tillsammans. Men affärsmodellen blir lätt cirkulär: robotarna behövs för att skapa träningsdata, samtidigt som det ännu är oklart om datan kan säljas för tillräckligt mycket för att täcka kostnaderna för robotar, personal, lokaler, märkning av data, underhåll och återkommande hårdvarubyten.

Det är därför träningscenter är en strategisk bro – men inte ett bevis på att en fungerande marknad redan finns.

Ett "ChatGPT-ögonblick" för robotar?

Unitrees grundare och vd Wang Xingxing har sagt att förkroppsligad intelligens närmar sig ett "ChatGPT-ögonblick". Formuleringen pekar samtidigt på branschens centrala flaskhals: robotarnas hjärnor, inte deras förmåga att springa, dansa eller göra volter. 3

Språkmodeller kunde tränas på enorma mängder lättillgänglig digital text och utvärderas i stor skala. Fysisk inlärning är betydligt dyrare och långsammare. Den kräver interaktion med verkliga objekt, säkerhetsbegränsningar och data från många olika miljöer.

Fler robotar kan visserligen skapa mer data. Men mängd räcker inte i sig. Datan måste också vara varierad, korrekt och möjlig att överföra till nya uppgifter och miljöer. En robot som klarar en noggrant förberedd demonstration har inte automatiskt lärt sig att fungera i en rörig fabrik, på ett lager eller i ett hem.

Börsen satsar på möjligheten – inte på dagens ekonomi

Unitrees aktie steg mer än fem gånger vid bolagets börsintroduktion i Shanghai. Uppgången speglar investerarnas tro på framtida framgång snarare än bevis på att humanoida robotar redan har en fungerande massmarknad. Reuters rapporterade samtidigt att få av Unitrees robotar användes i kommersiella miljöer. Unitree var lönsamt, men det visar inte att hela sektorn är lönsam eller att marknaden för generalistrobotar är etablerad. 6

Skillnaden mellan höga värderingar och dagens begränsade kapacitet skapar en tydlig bubbelrisk. Många företag erbjuder snarlika robotar och kan tvingas konkurrera främst med pris. Om beställningarna inte övergår från subventionerade pilotprojekt till återkommande privata köp kan en konsolidering följa, där bara ett mindre antal tillverkare överlever.

Staten skapar efterfrågan och tar den första risken

Kinas industripolitik är utformad för att lösa ett klassiskt hönan-och-ägget-problem: robotar behöver användningsfall och data för att bli bättre, men kunder vill helst köpa teknik som redan är beprövad.

Kina har under det föregående året avsatt mer än 20 miljarder dollar till humanoida robotföretag och har dessutom presenterat en fond på 1 000 miljarder yuan, motsvarande omkring 137 miljarder dollar, för nystartade företag inom bland annat AI och robotik. 12

Offentliga upphandlingar, lokala träningscenter och statligt kopplade testmiljöer kan därmed skapa de första installationerna och datamängderna. Baksidan är att de också kan dölja om ett användningsområde fungerar ekonomiskt utan subventioner.

USA:s importstopp begränsar exportmöjligheten

I juli stoppade USA:s federala kommunikationsmyndighet FCC nya importer av kinesiska humanoida och fyrbenta robotar. Myndigheten hänvisade till nationella säkerhetsrisker och till målet att flytta strategisk tillverkning tillbaka till USA. 11

På kort sikt kan effekten på försäljningen bli begränsad, eftersom få humanoida robotar ännu används kommersiellt i USA. På längre sikt innebär utestängningen däremot en mindre exportmarknad, mindre kundåterkoppling och mindre inflytande över internationella standarder. 5

Restriktionerna motbevisar alltså inte Kinas inhemska strategi. Landets företag kan fortfarande använda den kinesiska marknaden, offentliga beställare och lokala industrimiljöer för att bygga erfarenhet. Men ett stort exportland försvinner som testarena.

Det verkliga testet sker utanför scenen

Det som till slut avgör om Kinas satsning lyckas är inte antalet robotar på mässor eller imponerande videoklipp. Viktigare mått är:

• oberoende uppmätt drifttid och säkerhet,
• hur ofta roboten klarar en uppgift i en ostrukturerad miljö,
• hur lång tid och hur mycket pengar det kostar att lära den en ny uppgift,
• hur mycket mänskligt arbete som faktiskt sparas per robotimme,
• samt om roboten ger positiv lönsamhet utan att staten står för köpen.

Kinas försprång inom hårdvara gör det sannolikt att landet hör till de första som kan dra nytta av ett genombrott inom förkroppsligad AI. Men dagens leveranssiffror, investeringar och börsvärderingar visar framför allt ett kraftfullt program för att bygga kapacitet. De visar ännu inte att Kina – eller någon annan – har löst problemet med användbara generalistrobotar.