Iran och Oman skissar på en väg tillbaka för sjöfarten i Hormuz

Vad kom Iran och Oman överens om?

Det viktigaste beskedet är också det som lättast kan missförstås: Hormuzsundet har inte officiellt öppnats igen. Iran och Oman sade i stället att de hade diskuterat ett stegvis och praktiskt ramverk för att återuppta säker sjöfart genom sundet, nästan sex månader efter att kriget stoppade trafiken.

Förslaget omfattar tre huvuddelar:

• en tillfällig gemensam navigeringskorridor för kommersiella fartyg,
• ett gemensamt projekt för att röja minor i sundet,
• fortsatta tekniska samtal om en permanent lösning för hur trafiken ska organiseras och övervakas. 9

Oman sade att landet hoppades att en interimskorridor och konkreta säkerhetsåtgärder skulle kunna presenteras snart. Det var dock ett förhoppningsfullt besked – inte en bekräftelse på att fartyg redan kunde passera normalt. 9

Så kan den tillfälliga rutten delas upp

Uppgifter om utkastet till en möjlig överenskommelse beskrev en tydlig uppdelning av trafiken. Fartyg som går in mot Persiska viken skulle använda en led på den iranska sidan av sundet. Fartyg på väg ut mot Omanbukten skulle använda en led genom omanskt territorialvatten. 710

Det skulle i praktiken ge Iran överblick över den inkommande trafiken, medan Oman skulle administrera returleden. Enligt de rapporterade planerna skulle endast kommersiella fartyg få använda korridoren, inte militära fartyg. 10

De här detaljerna kommer från rapportering om förhandlingsutkast och uttalanden – de formulerades inte alla i det offentliga gemensamma Iran–Oman-uttalandet. Där står framför allt att ministrarna hade diskuterat, men inte slutgiltigt fastställt, ett stegvis ramverk som skulle kunna genomföras i praktiken. 79

Minröjning och en permanent lösning

Den gemensamma minröjningen är central eftersom kriget har gjort rutten farligare. Minor och andra säkerhetshot måste hanteras innan en mer regelbunden sjöfart kan återupptas.

Parallellt ska Iran och Oman fortsätta tekniska förhandlingar om en permanent och hållbar korridor, system för trafikledning och informationsutbyte samt säkerhets- och navigationstjänster. Den rapporterade tidsramen för arbetet är omkring 30–60 dagar. 79

Oman och Iran framhöll samtidigt kuststaternas suveränitet och deras rättigheter enligt internationell rätt. De öppnade också för samråd med andra stater runt Persiska viken om hur den framtida trafiken ska organiseras. 9

Varför är sundet fortfarande inte öppet?

Teheran har varit tydligt med att en Iran–Oman-överenskommelse i sig inte räcker för att öppna Hormuz. Irans vice utrikesminister Kazem Gharibabadi sade att sundet fortfarande var stängt och stod under iransk kontroll. Iranska revolutionsgardet har dessutom sagt att en återöppning beror på om USA accepterar Irans villkor – inte enbart på samtalen med Oman. 35

Det gör USA:s inställning avgörande. Washington har tidigare motsatt sig att Iran får kontroll över internationell sjöfart genom sundet. Därför återstår frågan om USA skulle acceptera en modell där Iran får en särskilt stark roll för fartyg som går in i Persiska viken. 717

En farlig och ekonomiskt viktig flaskhals

Hormuzsundet är en av världens viktigaste sjöfartsleder. Före kriget passerade normalt omkring en femtedel av den globalt handlade oljan och flytande naturgasen (LNG) genom sundet. Kriget ledde till kraftigt minskad trafik och störningar i oljeexporten från Gulfregionen. 218

Rapporter om attacker mot handelsfartyg och risken för minor har dessutom gjort rederiernas säkerhetsbedömningar mer komplicerade. Även om en tillfällig korridor skulle annonseras krävs därför praktiska besked om eskorter, minröjning, avgifter, ruttkoordinater och ansvar innan trafiken kan återgå till det normala.

Pakistans parallella medlarroll

Samtidigt har Pakistan försökt hålla liv i den bredare diplomatiska processen mellan Iran och USA. Enligt iranska uppgifter förmedlade den pakistanske arméchefen Asim Munir Teherans ståndpunkt till Washington. Iran ska ha krävt att USA återgår till det utgångna Islamabad-memorandumet från juni och genomför dess artikel 5. 4

Artikel 5 föreskrev att kommersiell sjöfart omedelbart skulle komma igång och att Iran under 60 dagar skulle göra sitt bästa för att garantera säker, avgiftsfri passage mellan Persiska viken och Omanbukten.

Teheran tolkar bestämmelsen som kopplad till ömsesidiga amerikanska åtaganden. USA och flera Gulfstater har däremot tolkat formuleringen snävare – som ett krav på att Iran ska underlätta säker passage, inte som ett erkännande av iransk kontroll över hela sundet.

En praktisk plan – men ingen slutlig öppning

Iran och Oman försöker alltså bygga en konkret maritim mekanism: en tillfällig korridor, gemensam minröjning och samtal om en permanent ordning. Men Teheran behandlar själva återöppningen som en del av en större politisk och säkerhetspolitisk uppgörelse med USA.

Det är därför två processer pågår samtidigt. Den ena handlar om hur fartyg rent praktiskt skulle kunna färdas genom Hormuz. Den andra handlar om huruvida USA accepterar villkoren som krävs för att Iran faktiskt ska släppa fram trafiken.