Dollarns nedgång kan bli en plötslig förtroendekris

Dollarn står inför sin mest uthålliga utmaning som global reservvaluta på årtionden. Men siffrorna visar inte att ett sammanbrott är nära. Den större risken är en obalans: centralbanker kan minska sitt dollarberoende och sprida sina reserver över flera tillgångar utan att samtidigt skapa en enda ersättare med samma likviditet, öppenhet och utbud av säkra tillgångar.

Det är denna risk som Barry Eichengreen har lyft fram. Ekonomiprofessorn vid University of California, Berkeley, och den välkände ekonomhistorikern säger att han nu är mer orolig för ett plötsligt förtroendefall innan alternativen har hunnit växa sig tillräckligt starka.

Dollarns reservandel har minskat på lång sikt

Det tydligaste tecknet är dollarns fallande andel av centralbankernas officiella valutareserver. USA:s centralbank, Federal Reserve, uppgav att dollarn stod för omkring 58 procent av de redovisade globala reserverna 2024, jämfört med över 70 procent kring sekelskiftet.

De senaste uppgifterna från IMF:s COFER-databas visar samtidigt varför utvecklingen måste tolkas med viss försiktighet. Dollarns andel ökade från 56,42 procent fjärde kvartalet 2025 till 57,13 procent första kvartalet 2026. Euron minskade från 20,38 till 20,03 procent, medan renminbin steg marginellt från 1,95 till 1,99 procent. 2

Den långsiktiga riktningen är alltså ökad diversifiering, men kvartalssiffrorna följer ingen rak linje. Valutakurser kan dessutom förändra den redovisade andelen även när centralbankerna inte gör några större omallokeringar. IMF har särskilt varnat för att värderingseffekter kan påverka sådana jämförelser betydligt. 812

Det handlar ännu inte om ett övertagande av euron eller renminbin

Att dollarns andel minskar betyder inte automatiskt att en annan valuta tar över dess roll. Euron är fortfarande en avlägsen tvåa bland de officiella reserverna, medan renminbins andel ligger under 2 procent. 2

IMF:s COFER-statistik följer dollarn, euron, renminbin, yenen, pundet, den australiska och kanadensiska dollarn, schweizerfrancen samt övriga valutor. 9 Sammansättningen är förenlig med ett mer fragmenterat reservsystem, där förvaltare sprider riskerna över flera mindre alternativ i stället för att välja en enda efterträdare.

Skillnaden är viktig. En reservvaluta måste erbjuda mer än en enhet för att ange priser på handelsvaror. Den behöver normalt djupa och likvida finansmarknader, tillförlitliga institutioner, bred konvertibilitet och ett stort utbud av tillgångar som internationella investerare kan köpa och sälja i stor skala. De tillgängliga uppgifterna visar diversifiering – inte framväxten av en ersättare med jämförbar räckvidd.

Eichengreens varning gäller hastigheten, inte bara riktningen

Eichengreens argument är mer specifikt än påståendet att dollarn någon gång kommer att förlora sin dominans. Hans oro gäller ett brott i utvecklingen: förtroendet kan försvagas snabbt samtidigt som de alternativa valutorna fortfarande är för begränsade för att ta över på ett smidigt sätt.

I en intervju som återgivits av Kitco sade Eichengreen att han blivit ”mycket mer orolig” för en plötslig förändring där förtroendet för dollarn försvinner innan alternativen hinner ta över. Han kopplade förändringen i sin egen bedömning till den 2 april 2025, då Trumpadministrationen presenterade sitt tullprogram.

Datumet är en experts tolkning, inte ett bevis för att tullbeskedet orsakade en massflykt ur dollarn. Men det pekar på den mekanism som står på spel: en reservvalutas ställning bygger delvis på förtroende för förutsägbar politik, rättsstatens principer, centralbankens självständighet och fungerande marknader för amerikanska statsobligationer. Politiska beslut som får dessa fundament att framstå som mindre stabila kan få betydelse även om dollarns nätverkseffekter består.

Regional avdollarisering är verklig – men den globala betydelsen är begränsad

Länderna i Oberoende staters samvälde, OSS, har i allt högre grad främjat handel och betalningar i nationella valutor. Rysslands president Vladimir Putin sade i oktober 2025 att de ömsesidiga betalningarna mellan OSS-länder ”nästan helt” genomfördes i nationella valutor. 18 Ett senare uttalande från OSS:s verkställande råd angav andelen till 96 procent för OSS under 2024–2025.

Uppgifterna är viktiga som belägg för regionala försök att minska beroendet av västliga valutor. De bör däremot inte behandlas som oberoende, reviderade bevis för en global förändring av reservvalutasystemet. Att handel inom ett regionalt block sker i lokala valutor skapar inte i sig en reservtillgång som kan användas över hela världen eller ersätter den dollarbaserade finansiella infrastruktur som internationell handel fortfarande bygger på.

Vad skulle förvandla långsam diversifiering till en förtroendekris?

Den viktigaste varningssignalen vore inte ett enskilt kvartal där dollarns reservandel minskar. Det vore en kombination av försämrat institutionellt förtroende och brist på fungerande alternativ.

En plötslig chock skulle kunna bli mer störande om reservförvaltare bedömde att:

• USA:s ekonomiska politik hade blivit betydligt mindre förutsägbar;
• Federal Reserves självständighet var hotad;
• marknaden för amerikanska statsobligationer blivit mindre tillförlitlig eller likvid; eller
• dollarbaserade tillgångar medförde väsentligt större politiska eller sanktionsrelaterade risker.

Även då skulle diversifiering inte nödvändigtvis innebära en massiv övergång till euron, renminbin eller guld. Det mer sannolika kortsiktiga utfallet är en bredare korg av valutor och tillgångar. Det kan gradvis minska beroendet av dollarn, men samtidigt göra det globala finansiella systemet mer splittrat.

Därför blir Jackson Hole-mötet 2026 viktigt

Federal Reserves chef Kevin Warsh ska hålla sitt första huvudanförande vid Jackson Hole den 28 augusti, under symposiet som pågår den 27–29 augusti 2026. Det officiella temat är ”Financial Innovation: Implications for Payments and Policy”.

Mötet är relevant eftersom betalningsteknik, stablecoins, tokenisering, gränsöverskridande betalningar och beslut om digitala centralbankspengar kan påverka hur enkelt dollarn kan fortsätta vara den föredragna valutaenheten för prissättning och avveckling. Men ett tal kan inte på egen hand avgöra en reservvalutas ställning. Trovärdig penningpolitik, öppna kapitalmarknader, likvida säkra tillgångar och institutionellt förtroende är mer grundläggande.

Slutsatsen

Uppgifterna pekar på en gradvis försvagning av dollarns position som reservvaluta, inte på ett nära förestående sammanbrott. Andelen har sjunkit från över 70 procent kring år 2000 till 57,13 procent första kvartalet 2026, men dollarn ligger fortfarande långt före både euron och renminbin. 2

Den starkaste tolkningen av Eichengreens varning är därför ett resonemang om en risk i ytterkanten: dollarn kan drabbas av en plötslig förtroendekris innan något alternativ har kapacitet att ersätta den. Världen kan vara på väg mot ett mer diversifierat monetärt system – men diversifiering är inte samma sak som en färdig efterträdare.