Vad Bessents ”hårdaste sanktioner” mot Iran kan innebära

Scott Bessent väntas på måndag presentera detaljerna i USA:s nya ekonomiska strategi mot Iran. Finansministern har beskrivit paketet som en kombination av den pågående blockaden och ”de hårdaste sanktionerna i historien” – ett försök att pressa Tehran ekonomiskt i stället för att återuppta storskaliga amerikanska militäroperationer. 12

Men det viktiga förbehållet är att åtgärderna ännu inte har offentliggjorts. Omfattningen, den juridiska utformningen och vilka aktörer som ska träffas är därför fortfarande oklara.

Vad sanktionerna kan rikta in sig på

Utifrån Bessents uttalanden väntas USA fokusera på de kanaler som håller Irans ekonomi kopplad till omvärlden:

• Iransk oljeförsäljning och oljeintäkter
• Rederier, tankfartyg och maritima mellanhänder
• Banker, betalningssystem och andra finansiella kanaler
• Försäkringsbolag och råvaruhandlare
• Utländska företag eller regeringar som ger Tehran en ekonomisk ”livlina”

Den mest långtgående åtgärden vore så kallade sekundära sanktioner. Det innebär att även icke-iranska företag och banker kan straffas om de fortsätter att göra affärer med Iran. Enligt rapporteringen pressar Washington sina allierade att välja mellan samarbete med USA och fortsatt handel med Tehran. 5614

Politiken skulle därmed gå längre än att bara begränsa iranska institutioner. Tillgången till det USA-kopplade finanssystemet och amerikanska marknader skulle också bli ett påtryckningsmedel mot Irans handelspartner.

Kina blir det avgörande testet

Kina är den viktigaste potentiella måltavlan. Landet köper mer än 80 procent av Irans sjöburna olja, enligt Reuters, vilket gör kinesiska raffinaderier, handelsföretag, banker, rederier och betalningslösningar centrala för Irans återstående oljeintäkter.

Peking har inte ställt sig bakom Washingtons sanktionsstrategi. Kina har sagt att sanktioner inte hjälper till att lösa konflikten, samtidigt som Kina och Pakistan har stött förnyade fredssamtal. 1

Det finns redan tecken på att osäkerheten påverkar oljehandeln. Erbjudanden om iransk råolja till kinesiska köpare har minskat och priserna har stigit efter att den amerikanska blockaden begränsat leveranserna, enligt handels­källor som Reuters citerar. Kinesiska statsägda rederier uppges dessutom ha undvikit både Hormuzsundet och Bab al-Mandab på grund av de ökade säkerhetsriskerna.

Washington ställs därför inför ett svårt val. Begränsad verkställighet kan misslyckas med att ändra Tehrans kalkyler. Hårdare åtgärder mot Kina-kopplad handel kan däremot utlösa en konfrontation med Peking, störa ytterligare oljeflöden och göra diplomatiska initiativ svårare.

Effekterna för Iran

Ett skärpt sanktionssystem skulle belasta en ekonomi som redan verkar under hårda restriktioner och en marin blockad. Irans tillgång till hårdvaluta kan minska, importen bli dyrare och bankerna få svårare att fungera. Mer handel kan också tvingas över till informella och svåröverblickbara kanaler.

Den omedelbara följden behöver dock inte bli politisk kapitulation. Ekonomisk isolering kan minska regeringens resurser, men den kan också flytta kostnaderna till civilbefolkningen, stärka svarta marknader och ge ledningen möjlighet att beskriva omvärldens press som ett angrepp på Irans suveränitet. Tillgänglig rapportering talar för ökad ekonomisk utsatthet, men visar inte att sanktionerna snabbt skulle leda till att den iranska regeringen kollapsar. 212

Iranska företrädare har redan avvisat Washingtons beskrivning av åtgärderna. Utrikesminister Abbas Araghchi har kallat sanktionerna ”ekonomisk terrorism” och krävt förhandlingar byggda på ömsesidig respekt, rättvisa och nationell värdighet – inte en uppgörelse som ser ut att ha framtvingats genom tvång. 2

Den största risken finns fortfarande i Hormuz

Beskedet kommer när sjöfarten genom Hormuzsundet redan är kraftigt begränsad. Reuters rapporterade att trafiken närmat sig ett totalt stopp efter attacker mot fartyg och amerikanska hot om att upprätthålla blockaden på obestämd tid. Oljeflödena genom sundet, som före kriget i genomsnitt uppgick till omkring 18 miljoner fat per dag, föll kraftigt i juli och låg kvar på en betydligt lägre nivå i augusti.

Iranska företrädare har hotat med vedergällning om grannländer deltar i USA:s ekonomiska kampanj. Mohsen Rezaei har sagt att Iran kan angripa oljeexportleder utanför Hormuz såväl som trafiken genom sundet om Gulfstaterna ansluter sig till sanktionsarbetet.

Det innebär att en ny sanktionsrunda kan få konsekvenser långt utanför Irans egen export. Om tankfartyg, alternativa pipelines eller infrastruktur i Persiska viken blir mål kan oljepriser, frakt- och försäkringskostnader stiga. Reuters bedömning är att marknaden i allt högre grad prissätter störningarna i Hormuz som ett långvarigt problem snarare än en kortvarig chock.

Den praktiska effekten av sanktionerna kommer därför delvis att avgöras till havs. Om Irans export redan är hårt begränsad av blockaden kan nya finansiella straff få mindre omedelbar effekt på den fysiska oljetillgången – men större betydelse för företag och länder som försöker kringgå restriktionerna.

Diplomatin är försvagad, men inte omöjlig

Den tillfälliga överenskommelsen från juni ledde inte till en varaktig uppgörelse. Den 60 dagar långa vapenvileperioden förlängdes inte, och Washington och Tehran har fortsatt att skylla sammanbrottet på varandra. Iran har sagt att Hormuzsundet förblir stängt tills USA häver blockaden, tar bort oljesanktionerna, frigör frysta tillgångar och avslutar de militära operationerna.

Kina och Pakistan är fortfarande viktiga eftersom båda har stött en diplomatisk väg framåt. Pakistan har undersökt möjligheten att få igång nya samtal mellan USA och Iran efter ett initiativ från Kina. Pakistanska företrädare har samtidigt sagt att ett stopp för attacker mot Saudiarabien och andra Gulfstater är en förutsättning för framsteg.

Ett sanktionspaket med undantag, förhandlingsmöjligheter eller övervakad sjöfart skulle kunna hålla den diplomatiska vägen öppen. En kampanj där varje större iransk handelspartner behandlas som en motståndare skulle däremot kunna göra medling svårare och stärka Tehrans argument att Washington söker kapitulation snarare än en förhandlad lösning.

Det här bör följas efter måndagens besked

Retoriken kommer att vara mindre viktig än detaljerna i genomförandet. De centrala frågorna är:

1. Är åtgärderna nya, eller skärper de främst redan befintliga sanktioner? De juridiska befogenheterna och verkställighetsmekanismerna visar hur mycket ytterligare press som faktiskt skapas.
2. Riktas de direkt mot Kina-kopplad oljehandel? Det blir sannolikt det tydligaste testet på hur mycket friktion med Peking Washington är berett att acceptera.
3. Hur omfattande blir de sekundära sanktionerna? Antalet och typen av utländska företag, banker, försäkringsbolag och rederier som riskerar straff avgör politikens räckvidd.
4. Finns humanitära eller diplomatiska undantag? Sådana kan begränsa skadan för civilbefolkningen och bevara utrymme för samtal, men samtidigt minska sanktionernas tvångskraft.
5. Hur svarar Iran till havs? Nya attacker, hot mot alternativa exportleder eller begränsningar av sjöfarten kan snabbt förvandla ett sanktionsbesked till en bredare energikris.

Det strategiska utfallet avgörs alltså mindre av uttrycket ”de hårdaste sanktionerna i historien” än av hur åtgärderna verkställs. Washington försöker möjligen ersätta eller begränsa omfattande strider med ekonomisk isolering. Men resultatet kommer att bero på Kinas svar, Irans förmåga att kringgå restriktionerna och om pressen leder till förhandlingar – eller till en större konfrontation runt Persiska viken.